Adult-FanFiction.org : Final Fantasy

En ny chans	By : Atropa Category: Final Fantasy VII > General Views: 542 -:- Recommendations : 0 -:- Currently Reading : 0
Disclaimer: I do not own Final Fantasy VII, nor any of the characters from it. I do not make any money from the writing of this story.

Chapter List
- 1-Del 1
- 2-Del 2
- 3-Del 3
- 4-Del 4
- 5-Del 5
- 6-Del 6
- 7-Del 7
- 8-Del 8
- 9-Del 9
- 10-Del 10
- 11-Del 11
- 1
- 2
[Disclaimer: I do not make any money out
of this story, nor do I have the pleasure of owning the characters in it... This disclaimer goes for the whole story]

---------------------------------------------
A/N - This story will not be
translated to English. Not unless I got some very major time on my hands.

But if there is someone out there who has the time and need to translate, feel
free to do so, just send me a mail, if you do. I'm sorry.

--------------------------------------------

En
Ny Chans

Sephiroth f�r en ny chans att g�ra upp med sitt f�rflutna och g�ra bot f�r sina
brott tillsammans med Lulu � magikvinnan.

Kapitel 1

Lulu ruskade p� sitt svarta h�r. Huvudet
k�ndes som om det g�tt genom den v�rsta sedelpress. Med ren viljestyrka tvingade
hon sig �ver sm�rtgr�nsen och �ppnade �gonen. �Vad h�nde egentligen?�
fr�gade hon sig och s�g sig omkring. Landskapet var f�r henne ok�nt och hon
konstaterade snabbt att det inte var samma st�lle som hon f�rlorade medvetandet
p�. Med ett l�ngdraget st�n reste hon sig upp och st�dde sin kropp mot f�rsta
b�sta objekt, ett tr�d. �Vad i hela Hades h�nde egentligen? Var �r de andra?
YUNA?!!� Lulu s�g sig omkring men fann inte tillstymmelsen till n�gra
levande varelser. Hon t�nkte efter och mindes den sista incidenten med Sin, den
onda skapelsen, de hade k�mpat mot Sin. Alla i hennes grupp, Tidus, Yuna, Auron,
Wakka, Rikku och Kimahri hade st�tt sida vid sida och slagits mot den ultimata
ondskan Sin, men ingen av dem fanns i hennes n�rhet. Det som tog h�rdast var att
hon inte hade Yuna, sin skyddsling i n�rheten. Lulu st�nade igen n�r sm�rtsamma
blixtar sk�t genom hennes bultande huvud och v�rkande kropp. Hon rotade genom
sina fickor och fann en X-potion som �terst�llde alla hennes krafter och botade
vad �n som drog ut hennes krafter ur kroppen. Hon andades h�rt en stund och s�g
sig b�ttre omkring. �Skog, �verallt skog, var sjutton befinner jag mig
egentligen?� fr�gade hon sig n�r hon �gnade genom terr�ngen. Det var
definitivt inte samma st�lle hon slocknade p�, det var hon ganska �vertygad om.
Hon drog djupt efter andan och f�rs�kte hitta en plats att g� mot. Vilket inte
var det l�ttaste n�r man var omgiven av h�ga l�vtr�d och ingen som helst vy av
horisonten. Hon kastade en blick p� var solen stod och gick i samma riktning,
hela tiden med ett �ga p� buskaget. Allt f�r att finna �rter som hon k�nde igen
och kunde �ta. Men mycket av gr�nskan var f�r henne ok�nd. Hon muttrade oh�rbara
ord och f�rbannelser �ver Sins senaste tidskr�ngning, f�r det var hans/dets
orsak, han hade gjort n�got med tiden igen, d�rf�r befann hon sig p� en ok�nd
plats. Pl�tsligt s�g hon en �ppning i gr�nskan och v�xlade om sin riktning och
gick mot gl�ntan. Men h�r hon n�rmade sig gl�ntan s� anade hon att n�got var
fel. Energierna i b�de mark och atmosf�r var starka, som om n�got eller n�gon
ut�vat stark magi p� platsen. Hon saktade in p� sina steg och s�g ruinerna efter
hyddor och stugor, uppbyggda p� p�lar, som om det var vanligt med �versv�mningar
i omr�det. �Vad kan ha h�nt h�r egentligen?� Lulu tog ett par steg och
fick syn p� resterna av en by. Det fanns inga sp�r av levande m�nniskor
n�gonstans. Hon drog ett djupt andetag och gick in i en f�rfallen hydda. Hon
fann n�gra filtar och en b�rkont, och tog dem med sig. �Kan vara bra att ha,
ifall att��

Hon gick ut och gick fram till vad hon f�rst
trodde var en vattensamling, men f�rgen var helt fel. Alldeles ljusgr�n.
�M�rkligt, det d�r �r inte vatten. Den har en m�rklig doft, det luktar jord,
skog och fuktighet, allt p� en och samma g�ng. En kombination hos ett element
jag aldrig tidigare r�kat ut f�r. Jag undrar vad det kan vara.� t�nkte Lulu
och r�rde med pekfingret i den gr�na v�tskan. Hon ryckte snabbt till sig fingret
n�r hon k�nde kraften i materien. �Milda makter, vad �r det h�r f�r n�got
egentligen? Om jag finge gissa s� skulle jag gissa p� att det �r livskraften
sj�lvt, men hur kan det vara m�jligt?�

Hennes tankar avbr�ts av ett genomtr�ngande
kv�vt skrik. Hennes blick s�kte sig mot ljudet och fann en halvnaken man ligga
med halva kroppen i den gr�na s�rjan och ansiktet ned�t i marken vid
strandkanten. Hon skyndade sig fram och drog upp honom s� att han blev till att
ligga p� marken. Mannens silvervita h�r klibbade mot hans kropp och hon hade
fullt sj� med att f�rs�ka v�nda runt honom, han var l�ng, n�rmare tv� meter och
endast muskelmassa. Lulu st�nade och lyckades tillslut v�nda runt honom s� att
han blev till att ligga p� rygg. N�r hon v�l fick syn p� hans ansikte s� tog
synen andan ur henne. Om en man kunde vara kriminellt vacker s� var denna
m�rdande snygg. Inte ens Auron kom i n�rheten av den h�r mannens auktoritet, och
den h�r karln var ju totalt avsvimmad. Lulu s�g ner i hans ansikte och ins�g att
han var sjuk, mycket sjuk. Kanske det berodde p� att han befunnit sig i den
gr�na m�rkliga s�rjan allt f�r l�nge, hon visste inte. Hon rotade genom sina
fickor och fick fram �nnu en X-potion. �Om han lider av n�got som g�r att
bota s� g�r det h�r susen.� t�nkte hon och h�llde flaskans inneh�ll i
mannens mun. Mannen hostade till och �ppnade �gonen. Lulus hj�rta stannade i
hennes br�st.

Han s�g upp i ett par m�rkgr�na �gon. Han
f�rs�kte fokusera blicken, men det enda han s�g var dessa m�rkgr�na �gon stirra
tillbaka emot honom med f�rv�ning. Han harklade sig och f�rs�kte s�ga n�got, men
inte ett ljud fl�t �ver hans torra l�ppar.

Med sm�rta f�rs�kte han minnas vad han gjorde sist, men allt var som en grynig
soppa i hans huvud. Han var inte s�ker p� om han ens mindes sitt eget namn.

-
Shh, tala inte, drick bara upp det h�r s� ska det
ordna sig, h�rde han en ljuvlig r�st s�ga till honom. Han lydde utan att t�nka.
En kall dryck rann nerf�r hans torra strupe, en dryck som han v�l k�nde igen men
inte kunde s�tta namn p�. �D�rf�r att det inte har n�got namn, det kallas
bara f�r X-potion.� h�rdes en r�st i hans huvud som han strax registrerade
som sin egen.
Han sl�t �gonen f�r ett kort �gonblick men
�ppnade dem igen, han ville inte att r�sten och �gonen som gl�dde s� varmt mot
honom skulle f�rsvinna i m�rkret som hotade att uppsluka honom inifr�n och ut.
Nu kunde han b�ttre se konturerna p� ansiktet till vem det �n var som �gde den
ljuvliga r�sten. �En kvinna, det m�ste vara en kvinna. En �ngel?� Han
grep tag i hennes hand som f�r att bekr�fta att hon verkligen var d�r.

Lulu s�g desperationen i mannens gl�dande
ljusgr�na �gon. En f�rg som var allt annat �n normal, �terigen undrade hon om
det kunde bero p� att befunnit sig i den gr�na v�tskan alltf�r l�nge. Hon
undrade vad det kunde vara. Inget vanligt vatten, s� l�ngt var det fastst�llt,
det enda hon var ganska s�ker p� var att det var en kraftfull v�tska, fylld av
magi. Hon v�nde blicken mot mannen igen och k�nde hans fasta grepp om hennes
hand. �En man som �r van att anv�nda h�nderna.� t�nkte hon n�r hon k�nde
den skrovliga ytan i hans hand.

-
Vi m�ste finna oss ett skydd, det �r nog inte bra
att vara f�r n�ra den gr�na s�rjan Ni l�g i, mumlade Lulu och s�g sig omkring.
En av hyddorna s�g �nnu beboelig ut och hon beslutade sig f�r att f�rs�ka ta
honom dit.
Men det visade sig vara ett problem. Han var
b�de l�ng och tung och hon var inte den som var utrustad med fysisk styrka. Hon
vecklade ut en av filtarna hon hittat och lade den p� marken bredvid mannen, hon
lyckades till slut att rulla �ver honom p� den. �Man f�r inte vara dum.�
t�nkte hon och tog tag i �nden p� filten och b�rjade dra honom mot hyddan. Ett
st�rre problem skulle uppst� n�r hon skulle f� upp honom f�r trapporna.

Tillsvidare fick de nog stanna h�r tills han kunde hj�lpa till sj�lv att ta sig
upp f�r trapporna. Hon satte sig ner bredvid mannen igen och han grep n�stan
genast tag i hennes hand. Hon kunde se hur hans �gonlock r�rde oroligt p� sig
och hon undrade om han led av hemska mardr�mmar eller minnen. Pl�tsligt slog han
upp �gonen och hon undrade om hon n�gonsin skulle v�nja sig vid deras ljusgr�na
gl�dande f�rg.

-
Vem �r du? kom det skrovligt fr�n mannen.

-
Jag heter Lulu, jag fann Er liggandes i den gr�na
v�tskan. Jag vet inte om den �r ofarlig eller giftig. Ni �r mycket sjuk s�
f�rs�k att inte tala �nnu, h�mta Era krafter ist�llet, sa Lulu med mjuk r�st och
str�k med den andra handen �ver hans huvud i ett f�rs�k att lindra hans sm�rtor.
Hon viskade besv�rjelser om l�kning och hoppades p� att han var mottaglig f�r
hennes magi.
�Den d�r r�sten, den �r s� mjuk och len.
Jag vill s� g�rna se vem som �ger den, men jag kan inte fokusera blicken
ordentligt �nnu.� t�nkte mannen. Han k�nde hennes
lilla hand mot sitt h�r och han drog en djup suck och k�nde hur hans medvetande
domnade bort. �Anv�nder hon l�kemagi m�nne?� var den sista medvetna tanke
som fl�g genom hans huvud.

Lulu m�rkte att han gled bort igen. Hennes
hummande besv�rjelse hade gjort verkan. Den helande s�mnen skulle g�ra honom
gott, kanske tillr�ckligt gott f�r att han skulle kunna st� p� benen en mindre
stund s� att de kom in i den f�rfallna hyddan. N�r hon var s�ker p� att han sov
l�sgjorde hon sin hand ur hans grepp och reste sig upp. Hon gick in i hyddan och
fann den i ganska gott skick trots att det m�ste ha g�tt ett flertal �r sedan
n�gon bodde i den. Hon r�jde upp det v�rsta och skrubbade rent s� att de kunde
ha en insektsfri h�rna att sova i. N�r m�rkret b�rjade falla hade hon t�nt en
eld i eldstaden och funnit regnvatten som hon kokat upp i ett kokk�rl f�r att
rena det fr�n eventuella bakterier. Hennes lilla moogle, en dockliknande
varelse, som hon alltid bar med sig och som hj�lpte henne i strider hade plockat
olika b�r i den omgivande skogen.

�ven om hon inte t�nkte �ta dem just nu s� t�nkte hon spara dem tills mannen
vaknade upp, han kanske visste vad som gick och inte gick att �ta p� den h�r
planeten. Ett m�rkt st�nande fick Lulu att vakna upp ur sina tankebanor och
rusade ut. Hon s�g mannens f�rs�k att resa sig upp i sittande st�llning. Hon
sprang fram till honom och lade en st�djande arm bakom hans rygg. Han ryckte
till och s�g p� henne med f�rvirrad blick.

-
Du var ingen dr�m?? sa han mer till sig sj�lv �n
till henne.

-
Nej, jag �r ingen dr�m, log Lulu och blev pl�tsligt
generad inf�r hans genomtr�ngande blick, det var som om han kunde se hennes
innersta skrymslen.

-
Jag trodde, jag var n�stan s�ker p� att jag hade
dr�mt, mumlade han och tog ett djupt andetag. Men jag �r glad att det inte var
en dr�m, f�r d� hade jag aldrig velat vakna upp igen.
Lulu k�nde hur hennes annars s� bleka kinder
f�rgades r�da av heta k�nslor. Hon var inte van att k�nna passion, hon var den
kalla magikvinnan som inte visade tillstymmelse till n�gra k�nslor f�rutom hat
och h�nfullhet.

-
Tror Ni att Ni kan resa er upp, jag vill g�rna se
till att Ni kommer under tak innan natten faller, sa Lulu och f�rs�kte att inte
darra p� r�sten.
Han nickade och tog st�d mot den svarth�riga
kvinnan. Det tog lite tid men till slut s� hade de lyckats tagit sig upp f�r
trapporna och in i hyddan. Han kunde se att den inte varit beboelig p� l�nge,
men kvinnan vid hans sida m�ste ha f�rs�kt att g�ra den n�gorlunda presentabel.
En varm eld brann i en h�rd i mitten av rummet, han kunde se kokk�rl st� bredvid
p� ett bord. Flera k�rl var fyllda av b�r och hans mage gav ifr�n sig ett
rumlande ljud. Han var hungrig. Lulu hade h�rt hans mage och log tyst bakom sitt
svarta h�rsvall.

-
Jag var inte s�ker p� vilka b�r som var �tbara, jag
undrar om Ni kanske k�nner till vilka utav dessa b�r som �r �tbara, sa hon till
mannen och gav honom ett par k�rl f�r att identifiera b�ren.

-
B�da dessa sorter �r �tbara, svarade han och h�jde
ett f�rv�nat �gonbryn. �Vad �r hon f�r kvinna som inte ens kan k�nna igen
bl�b�r och lingon?� Han tog n�gra b�r och stoppade dem i munnen f�r att visa
att de inte var giftiga.

-
Gott, d� vet jag det i framtiden.
Lulu tog ett par b�r och �t av dem med
verklig hunger. Hon hade inte velat erk�nna det f�r sig sj�lv, men de senaste
timmarna hade b�rjat ta p� hennes nerver. Fruktan �ver att vara ensam p� en
ok�nd plats med ok�nda v�xter och �rter och en sj� med en ok�nd gr�n s�rja som
pulserade av kraft gav henne mer �n bara kalla k�rar. De �t upp b�ren under
tystnad och drack upp vattnet som hon funnit. Lulu hj�lpte honom till den
provisoriska s�ngen hon gjort i ordning och han lade sig tacksamt ner.

-
Jag har en fr�ga till Er, sa Lulu. Vad �r det f�r
gr�n s�rja som finns h�r ute?

-
Det �r en pool som h�r samman med Lifestream,
svarade den silverh�rige mannen. V�tskan �r mako, planetens blod kan man kanske
s�ga.

-
Mako? Planetens blod? Inte undra p� att det
pulserar av kraft. Men hur kan det komma sig att Ni befann Er i det?

-
Jag vet inte.

-
Vad heter Ni?
Mannen f�rblev tyst och Lulu kunde se att
han t�nkte efter. Han var os�ker p� sitt minne, han var os�ker p� sitt eget
namn. Hon str�k honom l�tt �ver kinden och lade en filt �ver hans kropp. Han var
fortfarande mycket svag och sjuk. Hon fn�s till. �Vem
hade kunnat ana att jag, Lulu � m�starinnan i de svarta magierna, Fury�s
bem�strare, skulle visa omtanke f�r en fr�mling?�

-
Jag tror jag heter Sephiroth, kom det till slut
viskandes fr�n mannen. Mitt namn �r Sephiroth.

-
Hejsan Sephiroth, trevligt att tr�ffas, log Lulu
och tog hans hand i sin och skakade.

-
Lulu, �r du magibrukare?

-
Mm, bekr�ftade Lulu nickandes.

-
Anv�nde du magi f�r att l�ka mig?

-
Mm, en urgammal besv�rjelse som min mormor l�rde
mig. Den allra f�rsta besv�rjelse jag fick l�ra mig faktiskt.

-
Du �r ganska kraftfull, jag tror inte det finns
m�nga p� den h�r planeten som kan bota en man fr�n makof�rgiftning genom att
bara mumla en besv�rjelse.
Han sl�t �gonen och k�nde hur s�mnen var p�
v�g att ta �ver hans medvetande. Lulu s�g det och svarade inte p� hans
p�st�ende. Hon visste att hon var psykiskt stark och hade magin i blodet. Men
det var inte bara en dans p� rosor. Hennes uppv�xt hade varit h�rd mot henne p�
grund av det. Inte m�nga s�g p� magibrukare med blida �gon. Hon f�rs�kte dra
till sig sin hand igen, men han h�ll den i ett j�rngrepp. Hon suckade djupt och
satte sig till r�tta bredvid honom. Till slut s� k�nde hon hur utmattningen tog
ut sin r�tt och hon best�mde sig f�r att l�gga sig ner under t�cket tillsammans
med den m�rklige mannen med de �nnu mer m�rkliga �gonen. �Sephiroth.�
t�nkte Lulu och gled bort i dr�mmens v�rld.
Han vaknade till liv av att k�nna en varm
kropp bredvid sin. Alla minnen kom rusandes in �ver honom likt en tidvattens
v�g, han mindes hur han stridit mot de pestiga Avalanche och f�rlorat. De hade
s�nt honom direkt tillbaka till Planeten. Han mindes professor Hojos makabra
tester och injiceringar med Jenova-celler. Han mindes hur han dr�pt den unga
flickan Aeris genom att driva sitt l�nga sv�rd Masasmune genom hennes br�st. Han
ville pl�tsligt gr�ta, t�rarna br�nde bakom hans �gonlock. Han ville inte veta
av att han varit en s�dan ond m�nniska tidigare. Han undrade om det var tiden i
Planetens Lifestream som gjort honom �ngerfull och nu �nskade att han kunde f�
sina handlingar ogjorda igen. Han �ppnade �gonen och s�g en blek arm ligga om
hans liv, svart h�r fl�t ut �ver hans br�stkorg och han kunde k�nna ett l�tt
snusande mot sin hud. �Vem �r hon egentligen?� fr�gade han sig men kunde
inte undkomma k�nslan av att k�nna sig trygg i hennes n�rhet. Han tryckte henne
omedvetet n�rmare sig.

Lulu m�rkte direkt n�r han vaknade, hon hade
inte sovit djupt utan bara glidit in i en l�tt dvala. Det var m�nga �r sedan hon
beh�vt sova s� som normala m�nniskor gjorde. Oftast r�ckte det med en stunds
meditation f�r att hon skulle �terh�mta krafterna. �S�mnen gjorde honom gott
i alla fall.� t�nkte hon men k�nde hur huden knottrade sig n�r han tryckte
henne n�rmare intill sig. �Ok, dags att resa sig upp nu Lulu, du har inte tid
att roa dig med halvnakna ok�nda karlar, hur snygga de �n �r.� Hon reste sig
upp och s�g ner p� den silverh�rige mannen som nu log ironiskt mot henne. Det
h�gg till i hennes inre och v�nde bort sin blick. Hon f�rs�kte f�rhindra att
rosorna steg p� hennes kinder, men det var l�nl�st.

-
�r Ni hungrig? fr�gade hon och reste sig upp och
gick fram till eldh�rden. Med en enkel eldbesv�rjelse s� brann det snart i
h�rden och hon v�nde �ter blicken mot mannen, Sephiroth.

-
Ja, fast jag vill nog ha annat �n b�r tror jag,
svarade han och f�ljde hennes exempel och reste sig upp. Jag ska se om jag kan
finna n�gon hare att tillaga.

-
Nej, du kan inte, du �r inte stark nog �nnu,
protesterade Lulu och var tvungen att b�ja p� nacken f�r att kunna se in i hans
�gon.

-
Hehe, lilla magikvinna, vad �n du gjorde med mig s�
gjorde det susen i alla fall, jag �r fullt �terst�lld. Oroa dig inte, jag kommer
tillbaka snart.
Och sen f�rsvann han ut genom hyddans
�ppning. Lulu s�g hans vita h�r svaja f�r vinden innan han var bortom synh�ll.
Hon suckade ljuvt pl�gat innan hon kom till sans och bannade sig sj�lv f�r att
bete sig som en ung skolflicka som var nyf�r�lskad. �Ok Lulu, nu �r det dags
att du tar dig samman. Du m�ste reda ut den h�rvan. Du m�ste f�rs�ka reda ut vad
Sin har gjort den h�r g�ngen f�r att f�rvirra oss igen.� Lulu var �vertygad
om att det var Sins orsak till hennes nuvarande situation. �Kanske de andra
finns n�gonstans p� den h�r platsen ocks�, kanske vi bara hamnade p� olika
st�llen? Och om s� �r fallet s� borde jag v�l kunna hitta dem igen? Kanske den
h�r Sephiroth vill hj�lpa mig att leta efter dem?� Hon r�s till och s�g dem
tillsammans under m�rka kv�llar runt en l�gereld. Hon st�nade l�gt och tryckte
ner lidelsen i skorna igen.

Sephiroth svor tyst �ver att han inte hade
sitt sv�rd i n�rheten. Det hade gjort jakten enklare, han undrade var det hade
blivit av, l�g �ven det i Planetens Lifestream? Det tog honom en lite l�ngre
stund �n vad han ber�knat att f� tag i ett byte, men n�r han �terv�nde till den
ruinartade byn s� hade han tv� harar h�ngandes �ver axeln. Han s�g p�
magikvinnan p� h�ll, han stannade upp och verkligen s�g p� henne. Hon var
vacker, hennes bleka hy och svarta h�r stod i kontrast till varandra. Hennes
l�ppar var lila, som om hon var kall. Men hennes m�rkgr�na �gon visade en gl�d
som sade emot den teorin. Den svarta l�nga kl�nningen med p�lskanter passade
b�ttre in p� en bal �n p� landet. �Vem �r du egentligen Lulu, varifr�n kommer
du?� fr�gade han tyst och fortsatte sina steg mot hyddan.

Lulu ryckte till n�r hon k�nde en hand p�
sin axel, hon snodde runt, redo att slunga ut en f�rbannelse men hejdade sig n�r
hon s�g den silverh�rige mannen. Han log snett mot henne och hon sm�lte igen och
lika fort f�rs�kte hon bygga upp sina murar omkring sitt kalla hj�rta.

-
Middagen �r fixad �lskling, sk�mtade han och lade
hararna p� bordet bredvid eldh�rden.

-
Det h�r �r v�l ganska l�gligt tillf�lle att p�peka
att jag �r en mindre katastrof n�r det kommer till matlagning, pep Lulu generat
och s�g p� de d�da djuren.

-
Du �r ju kvinna, och alla kvinnor kan v�l laga
mat!??
Sephiroth tog ett par steg bak�t, vreden �
nej raseriet i hennes gr�na �gon gjorde honom n�stan r�dd. Han tog en kniv som
l�g p� bordet och skyndade sig ut med hararna f�r att fl� dem. Han lade p�
minnet att det inte var en bra id� att kl�cka ur sig manschauvinistiska
kommentarer i n�rheten av en magikvinna som Lulu, inte om man ville beh�lla
kronjuvelerna �tminstone. Han skrattade darrigt och �gnade sin uppm�rksamhet
till hararna.
Lulu bev�rdigade honom inte med en blick.
Hans kommentar hade f�tt hennes blod att koka av vrede. Han var s�kert �n s�n
d�r mansgris som Wakka, s�kerligen s� tyckte han inte heller att det passade sig
f�r kvinnor att strida heller. Hon undrade vad han skulle s�ga om han fick syn
p� hennes Fury i strid, d� skulle han inte vara s� kaxig l�ngre. Det var hon
�vertygad om. Hon skrattade hest och s�g i �gonvr�n hur Sephiroth ryckte till,
det fick henne att skratta �nnu mer, han hade i alla fall respekt f�r henne nu.
Sephiroth h�rde det hesa skrattet eka i hans
k�nsliga �ron, hon var en farlig kvinna. Det var ingen tvekan om den saken. Men
fr�gan var � hur farlig? Han best�mde sig f�r att inte utforska den saken f�r
egen del. Men �det hade n�got annat planerat f�r det udda paret, pl�tsligt
h�rdes ett ljud fr�n skogen, han reste sig upp och fick syn p� ett anfallande
monster av n�got slag. Utan att blinka kastade han sig fram till Lulu f�r att
beskydda henne, men hon log bara kallt och sl�ppte iv�g en liten tygnalle. Han
morrade dovt och trodde att hon f�rlorat f�rst�ndet. Men n�r han s�g hennes
l�ppar r�ra sig i l�ga besv�rjelser kastade han ett �ga p� monstret som
pl�tsligt brann h�ftigt f�r att �verg� i en ismassa, Sephiroth tog upp en sten
fr�n marken och kastade mot ismassan. Iskristaller regnade ner �ver platsen och
monstret var borta.

-
Imponerande, mumlade han och s�g nallen komma
hoppandes tillbaka till sin �garinna.

-
Visst var det, log Lulu elakt och tog sin nalle och
gick tillbaka in i hyddan.
Sephiroth hade nu f�tt svar p� hur farlig
hon var och han lovade sig sj�lv att aldrig ens f�rs�ka dra p� sig hennes vrede,
inte medvetet i alla fall. Han r�s till och bannade sig sj�lv samtidigt. �Ha,
jag den Stora Sephiroth, �r r�dd f�r en kvinna som sl�ss med en tygnalle. Jag
borde glida ner i Lifestream igen f�r att aldrig mer �terf�das. Det h�r �r ju
skamligt.� t�nkte han och inspekterade de nu f�rdigfl�dda hararna. Han tog
dem och gick in i hyddan d�r Lulu gjort kokk�rlen klara f�r anv�ndning.
�Tur att jag fick l�ra mig att tillaga mat i arm�n.�
Lulu s�g med avsmak p� de fl�dda djuren, hon
hade alltid haft sv�rt f�r att se r�tt k�tt. Illam�endet v�llde upp i henne och
hon mumlade n�got oh�rbart och f�rsvann ut ur hyddan. Hon satte sig p� trappen
utanf�r och fingrade p� sin moogle. Hon var f�rvirrad och orolig. F�rvirrad �ver
sig sj�lv och sina k�nslor inf�r den ok�nde mannen, orolig f�r sina v�nner. Hade
de �verlevt attacken, befann de sig n�gonstans p� den h�r planeten, var de
skadade?

Hon drog djupt efter andan och f�rs�kte lugna ner sin nerv�sa mage och kropp.
Hon gillade det inte alls. Hon avskydde att inte veta, hon hade alltid haft full
kontroll p� sin tillvaro. Men nu var allting bara kaos. Ett par t�rar rann
nerf�r hennes kind och hon torkade ilsket bort dem. Hon var inte n�gon svag
liten t�s som gr�t f�r ingenting. �Men det h�r �r inte bara ingenting, du
sitter fast i en j�kla r�ra Lulu.� sade en r�st i hennes inre. Flera t�rar
rann nerf�r hennes kind och hon f�rbannade sig sj�lv f�r att visa tecken p�
svaghet.

Sephiroth k�nde lukten av salta t�rar. Tiden
i makostr�mmen hade f�rst�rkt hans sinnen, han hade konstaterat att b�de h�rsel
och lukt var sk�rpta. Och nu k�nde han doften av t�rar, Lulus t�rar. Det sn�rde
ihop sig i hans br�st och han gick ut till henne. Han satte sig bakom henne och
lade armarna om hennes midja samtidigt som han lade ansiktet mot hennes svarta
h�r. Han, den store krigaren och generalen Sephiroth, f�rs�kte verkligen tr�sta
en m�nniska. Nu hade nog Hades m�rka heta utrymmen frusit till is. Han drog in
ett andetag och k�nde doften av nattorkid�er och regn. Han kunde k�nna henne
stelna till i hans armar och det gjorde honom besv�rad, hon skulle inte beh�va
k�nna olust inf�r honom. Hans inre ryckte till �ver den tanken. Var den �n hade
kommit ifr�n s� ville han trycka tillbaka den, men det var om�jligt. Han k�nde
n�rhet till den svarth�riga kvinnan, det var ingen st�rre id� att f�rneka det.
Han suckade oh�rbart och sl�t henne t�tare i sin famn.

Lulu visste inte hur hon skulle bete sig i
den silverh�rige mannens armar. Hon k�nde sig besv�rad av att njuta av en man
som hon nyss m�tt. En man som hon f�rmodligen hade r�ddat livet p�. En man som
fick alla hennes kropps h�r st� p� �nda genom att le mot henne. Men samtidigt s�
k�ndes det s� sk�nt att f� vara den som �r ompysslad f�r en g�ngs skull, att
inte beh�va h�lla ett vakande �ga p� Yuna hela tiden. Hon ryckte till och en v�g
av d�ligt samvete v�llde in �ver henne. �Lilla Yuna, var befinner du dig nu?�
fr�gade hon sig. �Jag hoppas att du inte �r skadad.� Fler t�rar rann ner
f�r hennes kinder. Han k�nde v�tan droppa ner p� hans armar och f�rs�kte
�verf�ra lite av sin styrka till kvinnan i sin famn.

-
Varifr�n kommer du? fr�gade han mjukt och lade
l�pparna mot hennes h�r.

-
Jag och mina v�nner attackerades av Sin, den
ultimata ondskan. Jag slogs medvetsl�s och n�r jag vaknade upp s� befann jag mig
i skogen, inte alltf�r l�ngt h�rifr�n. Problemet �r att det inte �r samma plats
som jag f�rlorade medvetandet p�. Jag k�nner inte igen tr�den eller v�xterna.
Inte m�nga i alla fall. Den h�r makov�tskan �r f�r mig ett helt nytt koncept,
det har jag aldrig tidigare h�rt talas om, �n mindre sett det. Jag undrar vad
som h�nde. Sin har tidigare f�rvr�ngt tiden och sinnen, men aldrig s� h�r
kraftigt. Sen fann jag er liggandes halvv�gs ner i v�tskan. Ni var sjuk men ni
var en levande varelse. N�gon som kanske kunde ge mig de svar jag �nskar.

-
Jag k�nner igen den h�r platsen, jag har varit h�r
ett par g�nger tidigare n�r byn existerade. Platsen heter Mideel, och var lite
av en h�lso-ort. Man kom hit f�r att kurera sig i de heta k�llorna som
genererades av v�rmen fr�n mako, sa Sephiroth. Han var lite besv�rad av hennes
ber�ttelse, den p�minde ganska mycket om vad som hade skett p� Planeten. Han
hade �kallat meteoren f�r att den skulle utpl�na hela Planeten, men en grupp som
kallades f�r Avalanche hade d�dat honom och d�rmed r�ddat hela planetens
befolkning.

-
Mideel? Det har jag aldrig h�rt talas om, vi slogs
mot Sin i Zanarkand, k�nner du till den platsen?
Sephiroth skakade nekande p� huvudet.
Olustk�nslorna kom krypandes och han undrade vem den h�r Sin kunde vara, s�dan
makt att f�rvr�nga b�de tid och rum var en ot�ck kraft att �ga. Inte ens
Sephiroth sj�lv kunde g�ra det. Han r�s h�ftigt till och Lulu rycktes ur sina
tankar. Hon v�nde sig om i hans armar och han s�g de vackra r�da rosorna p�
hennes annars bleka kinder. Deras ansikten var s� n�ra s� om han bara b�jde sig
fram en bit s� skulle han kunna�. Han slutade t�nka och handlade. Han tryckte
henne h�rt intill sig och kysste henne med en s�dan hetta att han hotades med
att f�rt�ras av sin egen lust till henne.

Lulu blev f�rst chockad �ver hans handlande,
men fj�rilarna i magen f�rvandlades till en het p�l av k�nslor. Hon beg�rde mer
av hans v�lsmakande l�ppar och hon �ppnade upp f�r honom. Hon k�nde hans s�kande
tunga i sin mun, den s�kte hennes f�r att dansa.

Omedvetet sl�t sig hennes armar om hans hals och han r�s till igen n�r han k�nde
hennes mjuka fingrar mot sin bara hud. Han kunde inte minnas att han n�gonsin
k�nt n�got liknande. Inte ens n�r han befann sig i Planetens Lifestream, d�r
alla slags k�nslor florerade. Deras kyss blev allt mer passionerad. Lulu sl�ppte
taget om sina h�mningar f�r ett �gonblick f�r att lyssna p� sin kropps l�ngtan.
Hon hade varit samman med Wakka f�r m�nga �r sedan, men deras kyssar hade ju
bara varit rena barnleken i j�mf�relse vad hon nu upplevde med den h�r mannen.
Hon kved l�gt och det v�ckte Sephiroth ur den r�da dimman som hotade att sluka
honom helt. Han lyfte huvudet och s�g ner i hennes vackra ansikte. Han kunde se
k�nslorna glittra i hennes m�rkgr�na �gon. Och nu visste han att hennes lila
l�ppar var allt annat �n kalla, nej det var heta, heta som eld. Och han ville ha
mer av dem. Han skulle kunna njuta av dem i evigheter och mer d�rtill.

-
Lilla flicka, du �r ju rent av livsfarlig, mumlade
han mot hennes hals och tryckte henne n�rmare sig.

-
Jag m� s�ga att ni inte �r helt ofarlig heller, log
Lulu och drog djupt efter andan. Ni vet precis hur man g�r f�r att ta andan ur
en dam.
Sephiroth skrattade l�gt och sl�ppte taget
om magikvinnan och reste sig upp. Han var inte s�ker p� att han skulle klara av
att h�lla sig ifr�n henne om han h�ll henne kvar i sin famn. Hela hans kropp
skrek efter f�rl�sning men han fann sin j�rnvilja och tryckte ner k�nslorna.

-
Jag m�ste passa grytorna s� att inte maten g�r
f�rlorad, sa han l�gt och gick tillbaka in i hyddan.
Lulu satt kvar. Hon darrade i hela kroppen
n�r hon v�l slappnade av. K�nslostr�mmen hon upplevt var minst sagt
jordskakande. Hon ryste till och f�rde upp fingrarna till sina l�ppar d�r hans
kyss fortfarande br�nde. �Milda Fayth, vad h�nde
egentligen?�

De �t upp det tillredda k�ttet under
tystnad. Men Lulu kunde hela tiden k�nna hans blickar p� sig. Men hon v�gade
inte se tillbaka, hon k�nde sig generad. Mestadels inf�r sina egna k�nslor.
�Men han �r en god kock i alla fall.� t�nkte hon och log lite bakom sitt
svarta h�rsvall.

-
Skulle ni vilja hj�lpa mig att s�ka efter mina
kamrater? undrade Lulu n�r de satt p� trappan igen och s�g upp mot stj�rnhimlen.
Hon hade nerv�st p�pekat f�r sig sj�lv att hon inte l�ngre k�nde igen
stj�rnhimlen heller.

-
Tror du att de kan finnas h�r ocks�?

-
Man vet aldrig, jag g�r ju det. Eller �tminstone
tror jag att jag �r h�r. Jag �r inte s�ker p� n�gonting l�ngre, viskade hon och
tvingade tillbaka t�rarna innan de f�ll igen.

-
Jag har �nd� inget annat f�r mig, s� visst. Jag kan
bli din reskamrat � och n�gon m�ste ju se till att du f�r mat i magen. Det sista
sa Sephiroth med ett l�gt skratt och bel�nades med en liten knuff och ett fniss.

-
Nu ska du vara sn�ll, annars bussar jag Moogles p�
dig, skrattade Lulu.
Han drog upp henne och satte henne i sitt
kn�. Han ville k�nna hennes n�rhet igen, han undrade hur mycket tiden i
Lifestream hade p�verkat hans sinne. Han �ngrade alla sina onda handlingar och
nu �nskade han att g�ra gott. Han k�nde sig upplyst och i det n�rmaste salig.
Men mycket berodde p� kvinnan som lade armarna om honom och begravde sitt
ansikte mot hans hals. Hon hade �ppnat n�got i honom, n�got som han, den Store
Sephiroth inte var medveten om existerade i hans inre. Han k�nde hur hennes
andning j�mnades ut och han visste att hon somnat i hans famn. Han log mjukt mot
hennes h�r. Hon litade p� honom och det v�rmde hans �ngerfulla sj�l. Kanske han
skulle kunna f�rs�ka gottg�ra Planeten lite under tiden han f�ljde hennes
s�kande efter hennes kamrater? Han lovade sig sj�lv att f�rs�ka g�ra det. Han
reste sig upp med Lulu i sin famn. Men innan han bar in henne i hyddan kunde han
h�ra en mjuk s�ng i fj�rran och han visste att det var Aeris som sj�ng f�r dem.
Han nickade tyst mot natten, han tackade henne f�r att han �ter f�tt chansen att
leva igen.

Han lade ner Lulu i den provisoriska s�ngen
och lade sig sj�lv bredvid henne. Han tryckte hennes rygg mot sitt br�st och
begravde ansiktet i hennes v�ldoftande h�r. Den gjorde honom lugn och trygg. Han
hade m�tt m�nga kvinnor under sitt liv, b�de de som ville vara hans v�nner och
de som var hans fiender. De enda som verkligen gjort intryck p� honom var
flickorna i Avalanche, temperamentsfulla kvinnor som inte gav upp s� fort det
gick emot dem. Tifa och den lilla ninjaflickan som han inte mindes namnet p�
hade st�tt framf�r honom p� den d�r �desdigra dagen utan att visa tillstymmelse
till fruktan. Han log �t minnet och undrade hur l�nge sedan det var, levde de
�nnu eller hade de d�tt? Kanske han kunde s�ka upp dem och be dem om f�rl�telse?
�Nej, hur skulle de kunna f�rl�ta mig? Jag �r ett monster som dr�pte Tifas
far och k�rde mitt sv�rd genom hennes br�st, precis som jag gjorde med Aeris.
Det var ett under att hon �verlevde. Jag br�nde ner hennes hemstad till
grunden.� Sephiroth k�nde bitterhetens heta t�rar br�nna honom och han
tryckte sig n�rmare magikvinnan som f�r att begrava sig i henne och gl�mma allt
det onda han gjort under sitt liv. �Om jag bara kunde skulle jag �nska
allting ogjort igen. Jag sv�r vid Aeris rena ande att jag ska f�rs�ka g�ra mitt
b�sta f�r att gottg�ra det jag har �samkat m�nniskorna.� Och med det l�ftet
sl�t han �gonen och somnade.
Forts�ttning f�ljer....
- 1
- 2
You need to be logged in to leave a review for this story.You need to be logged in to leave a review for this story.
Report Story

En ny chans