En ny chans | By : Atropa Category: Final Fantasy VII > General Views: 542 -:- Recommendations : 0 -:- Currently Reading : 0 |
Disclaimer: I do not own Final Fantasy VII, nor any of the characters from it. I do not make any money from the writing of this story. |
Paines ögon vidgades när hon såg in i ett
par djupblå brunnar. Hon försökte skaka av sig rysningarna som for genom kroppen
när Clouds händer slöts om hennes handleder och drog upp henne på fötter.
-
V-vad är det? undrade hon hest.
-
Jag vet inte, men du har något som tilltalar mig
mycket, sa Cloud ärligt och lät sin högra arm orma sig runt hennes midja och
hans hand placerades på hennes läderklädda bakdel. Han tryckte hennes kropp
intill sig och han drog in ett djup andetag.
-
H-har jag?
”Gudar, sen när började jag stamma inför
karl-släktet?” tänkte hennes feministiska sida.
-
Jag vill ha dig Paine, jag tänker inte sticka under
stol med det. Men jag är kluven i frågan. Jag har nyss lämnat kvinnan som jag
trodde var mitt livs kärlek. Jag lämnade henne i ett madrasserat rum därför att
hon blev galen, sa Cloud med mörk röst.
-
Hur länge sedan?
-
Fem dagar…. Varför jag känner sådan åtrå till dig…
det förstår jag inte. Men du väcker lustar i mig Paine, jag vill ha dig. Jag
vill äga dig. Jag vill sjunka in i din mjuka, våta värme och aldrig lämna
platsen.
Paine kände hur det darrade till i hennes
nedre magtrakter när han talade till henne. Allt han sade fick henne att brinna
av åtrå. Hon kunde känna hur han föste in sitt ben mellan hennes lår och tryckte
upp det mot hennes kvinnliga center.
-
Oh Gudar…. suckade Paine mjukt när hon kände hur en
het blixt sköt upp genom hennes livmoder.
-
Jag vill smaka på dig Paine, jag vill känna din
heta hud under min tunga… Jag vill ha dig fullt ut, jag vill ta dig bakifrån som
en varg tar sin maka. Vill du ge dig själv till mig?
Paine gnydde när hon kände hans händer
klämma åt om hennes mjuka bakdel och pressa hennes nedre del mot hans lår.
Hennes armar virades runt hans nacke och hon snyftade fram ett svar.
-
Ja… Jag ger mig själv till dig.
Cloud lät ett väsande ljud krypa över hans
läppar innan han kysste henne hårt. Hennes läppar särades och han kunde smaka på
honungen som var hennes alldeles egna smak. Han kunde känna hur hon pressade sig
närmare honom och han var strax förlorad.
Paine kände hur hans händer vandrade över
hennes rygg och bakdel. Varje smekning tände en ny eld som eskalerade till en
skogsbrand över hennes hud. Hon sög in hans tunga i sin mun och hon hörde honom
stöna dovt. Snart så låg de båda på den gräsklädda marken och hon försökte att
klä av honom. Hon ville känna hans hud under sina fingrar.
-
Snälla, vill ha dig, gnydde hon lågt och bet lätt i
hans underläpp.
-
Vill ha dig också Paine… vill ha dig så mycket att
det gör ont i mig när jag inte får känna din hud under mina händer. Ge mig allt
du kan ge mig, morrade Cloud och slet bort bh: n som gömde hennes bröst för
honom.
Ett lågt gutturalt ljud letade sig fram över
hennes läppar när hans mun slöt sig över en hård bröstvårta. Cloud kunde inte få
nog av henne, han visste att han betedde sig som ett djur mot henne, men hon var
lika vild i sina desperata försök att få av honom kläderna. Hennes händer
fingrade upp bältet i hans byxor och snart hade hon lyckats kränga av honom dem.
Hennes händer kupades om hans fasta bakdel och han väste hest när hennes naglar
grävde sig in hans hud. Han reste sig upp och drog av henne hennes tighta
skinnbyxor och innan han lade sig ner mellan hennes ben igen så tog han in
hennes vilda skönhet. Hon hade en mörkt silverfärgad tuss mellan låren och han
kunde se de yttre läpparna vätas från fukten som kom från hennes inre. Han fick
av sig de sista av sina plagg och så sjönk han ner mellan hennes mjölkvita lår.
Paine låt sina händer omsluta hans bröstkorg
och hon drog ner honom till sig. Hon mumlade hans namn om och om igen när hans
hårdhet strök mot hennes varma sköte.
-
Paine, min lilla kvinna, se på mig, uppmanade Cloud
och hans blåa ögon möttes hennes blodröda par innan han tryckte in sin längd i
hennes våta grotta.
En flodvåg av känslor vällde genom henne när
han trängde in i hennes kropp. Hon var ingen oskuld, men det var länge sedan hon
hade varit med någon och hon hade hunnit få en glimt av hans redskap och han var
väl utrustad. Han började sakta röra sig inuti henne och hon kunde inte hålla
tillbaka det hesa skriket när han fyllde henne till bredden med sin hårdhet. Hon
höjde sitt underliv mot hans och hennes rygg böjdes upp i båge. Aldrig tidigare
hade en älskog fångat henne så totalt.
Cloud var lika förtrollad av deras
gemensamma stund. Han hade älskat Tifa av hela sitt hjärta, men aldrig hade hon
fått honom att känna sig så hel, så fullständig som denna lilla kaxiga
krigarinna gjorde. Han slöt ögonen och lät sin kropp njuta av värmen och hettan
som strålade från dem båda. Han kunde känna hur hennes inre väggar masserade
över hans skaft, hur hon mötte hans varje stöt med att trycka upp mot honom och
ta honom djupare och djupare in i hennes kropp.
Paine lät sina händer vandra till hans
ansikte och hon drog ner honom för en het kyss. Hon ville smaka på hans mjuka
läppar igen. Han grymtade ut hennes namn när hennes tunga gled in i hans mun för
att leka med hans. Hennes fingrar grävde sig in hans gravitationsförnekande hår,
de rågblonda testarna gled över hennes hud som silke. Hennes bröst gnoddes mot
hans hårda bröstkorg, deras bröstvårtor retades till hårda knoppar. Paine visste
att hon snart skulle explodera men hon ville att han skulle följa efter henne.
-
C-Cloud, jag är så nära, kved hon lågt.
-
Så kom för mig lilla kvinnan min, spill dina safter
över mig, krävde Cloud och stötte hårdare och hårdare in i hennes värme.
Hennes armar slingrade sig om hans hals och
han hörde henne skrika ut sin orgasm till den kommande skymningens himmel. Han
var inte långt bakom henne och nästan med ett ylande spillde han sig i henne.
För ett par ögonblick var de en själ, en
varelse. Cloud kunde inte hjälpa att tänka att Paine var pusselbiten som hans
själ saknade. Hon var den enda för honom. Vad det en var som hade fört henne i
hans väg så var han evigt tacksam för det. Han kramade om hennes skälvande kropp
och han kunde känna små sammandragningar av hennes orgasm stimulera honom. Han
begravde sitt ansikte mellan hennes mjuka kullar och drog in doften av hennes
kropp.
-
Cloud?
-
Mmmm, svarade han grumligt.
-
Vad är det som händer med oss? undrade Paine med
låg röst.
-
Jag vet inte, men jag gillar det, svarade Cloud
ärligt.
Hon log och slöt ögonen. Spänningen och
osäkerheten från de sista dagarna tog över hennes sinnen och hon slappnade
långsamt av. Det dröjde inte länge förräns hon somnade och sov djupt för första
gången sedan hon hamnade på den här okända planeten.
Cloud låg länge kvar över henne, han hade
inte mod till att flytta sig från henne, rädd att hon skulle försvinna om han
gjorde det. Men tillslut insåg han att det måste bli för tungt för henne och han
drog ur sin fortfarande halv-hårda lem ur hennes sköte. Han rodnade en aning när
han såg spåren av deras älskog följa med i en strid ström. Han fann en näsduk i
en av sina fickor och torkade rent henne och bar henne till tältet. Han bäddade
ner Paine i en sovsäck och gick för att hämta deras kläder. Han lade kläderna i
en hög i ena hörnet av tältet och så kröp han ner bredvid Paine. Han kände hur
hon tryckte sig mot honom och han slöt henne i sina starka armar. Hon var en
skatt som han aldrig tänkte släppa ifrån sig. Han slöt ögonen och lät sömnen ta
över hans värld.
Paine vaknade nästa morgon av att känna
något hårt och varmt tryckas mot hennes rygg. Sakta öppnade hon ögonen och insåg
att hon låg inne i ett tält. Hennes tankar var först suddiga, men när hon såg en
arm ligga om hennes liv så flödade gårdagens händelser tillbaka och hon satte
sig tvärt upp. Hon skrek lågt när hon insåg att hon låg naken tillsammans med en
lika naken blond krigare. Han grymtade i sömnen och hon rodnade häftigt när
hennes blick sökte sig lägre ner över hans kropp. En blond hårbuske omgärdade
hans hårda lem och hon kved ljudlöst när hon mindes hur skön han hade känts
inuti henne. ”Jag måste ta mig upp. Jag måste ut härifrån innan jag tar honom
med våld.” tänkte hon när lusten sköljde över henne. Hon såg sina byxor och
mörka skinntopp ligga i hörnet vid hennes fötter. Raskt slet hon åt sig dem och
kravlade ut ur tältet. Hon var snabb med att klä på sig men hon kunde inte
överge honom helt. Istället satte hon sig ner utanför tältfliken, knäna
uppdragna till hakan. ”Han måste ha burit in mig i tältet efter jag somnade
igår.” tänkte Paine stilla och kände hur hon blev varm i magen av att tänka
tillbaka på gårdagen. ”Jag undrar vad som hände egentligen… Varför gav jag
mig till honom så lätt och så villigt? Varför känns det som om han är min
själa-make? Varför..?” tankarna forsade genom hennes hjärna likt ett
vattenfall.
Paine var så djupt inne i sin egen lilla
värld att hon inte märkte när tältfliken drogs åt sidan och ut kliver Cloud,
klädd i bara sina byxor. Han såg roat på den drömmande kvinnan och väntade med
att säga något tills hon upptäckte honom. Han hade dock inte förväntat sig det
rasande skriket och en knytnäve i ansikte.
Paine hade väckts ur sin trance av att en
blond figur stirrade på henne, hon skrek till och slog till. Hon placerade en
knuten näve rätt på kinden på den inkräktande varelsen, för sent insåg hon att
det var hennes älskare från kvällen innan.
-
Åh, förlåt, förlåt, förlåt, babblade hon och böjde
sig över den fallne krigaren.
Istället för att säga något så slöt sig
Clouds hand sig om hennes nacke och drog ner henne till sitt ansikte och kysste
henne passionerad. Han såg henne kämpa emot, i hela två sekunder innan hon
smälte mot hans bröstkorg. Hans andra arm lades om hennes midja och han höll
henne kvar tills båda var tvungna att andas. Han kupade hennes ansikte och log
förföriskt.
-
Trodde du att du skulle kunna smita från mig utan
att jag märkte något min lilla kvinna? frågade Cloud med spinnande röst.
-
Jag… jag tänkte inte s-smita, jag v-ville bara
komma ut o tänka lite över v-vad som händer med oss, stammade Paine generat och
drog sig undan en aning.
Cloud satte sig upp, han lutade tillbaka
överkroppen på händerna och såg den rödrosiga Paine fibbla med sina händer. Hon
var osäker på sig själv. Han hade svårt att tro det, men ändå så var hon det.
-
Jag har hört en sjungande röst i flera veckor nu
Paine, hon sjunger om evig kärlek och kärlek över alla gränser, jag tror det är
därför det här händer oss, sa Cloud med låg röst.
-
Hon?
-
Aeris, en ung kvinna jag kände för länge sedan. Hon
är död nu, hon är ett med Planeten.
-
Jag är ledsen.
-
Det är flera år sedan, jag saknar henne förstås.
Men jag tror hon är lycklig nu, sa Cloud ärligt och slöt ögonen och kunde nästan
höra hennes blommande sång.
Paine nickade, hon kunde inte säga emot
honom. Hon hade blivit transporterad genom tid och rum till en annan planet. Och
här hade hon mött en grupp människor som kom från samma ställe som henne. Och
nästan alla, åtminstone de som blivit upphittade, hade funnit sig en själavän.
Det var väldigt märkligt, nästan skrämmande, men samtidigt så fann Paine tröst i
den tanken. Kanske det var meningen att hon skulle vara tillsammans med denna
blonda krigare med de glödande blå ögonen. Han log mot henne och hon kunde känna
värmen och kärleken fylla hennes själ med tröst och längtan.
Cloud reste sig upp och sträckte ut sin hand
till Paine som efter ett kort ögonblicks tvekan tog den. Han drog upp henne på
fötter och in i sin famn. Han suckade ljudlöst när han kände hennes armar läggas
om hans liv och krama honom tillbaka.
-
Paine, vad än som förde dig till mig så är jag glad
att jag träffade dig. Och du ska inte tro att jag släpper taget om dig nu när
jag väl fått dig. Jag vet att det gick fort fram, men jag vill ändå att du ska
veta att jag inte ångrar något, sa Cloud med mörk röst.
-
Jag ångrar inget heller Cloud, du gör mig hel,
viskade Paine och begravde sitt ansikte i hans hals och drog in hans manliga
dofter.
-
Kom så ska vi se om vi inte kan snika till oss lite
frukost av Cid och Shera. Sen tror jag det är dags för oss att dra vidare till
Cosmo Canyon.
Hon nickade och så packade de ihop tältet
under tystnad. Hon såg i ögonvrån hur han klädde på sig och hon drog ett
fladdrande andetag i besvikelse när hans breda bringa doldes av den mörka
skjortan.
**
Shera och Cid såg de rödrosiga ungdomarna
och de log i hemlighet mot varandra. Så unge Cloud hade lyckats hitta en vän
från den andra världen också? Sannerligen så var det egendomligt, men ändå, de
var glada för sina vänners skull. De alla förtjänade att få bli lyckliga. De åt
frukost under tystnad och efteråt tackade Cloud för lånet av tältet.
-
Jag antar att det fyllde sin funktion, sa Cid med
ett pillemariskt grin på läpparna.
-
Hrm.. mm, ja…, mumlade Cloud och kände hur rodnaden
steg på hans kinder.
-
Seså grabben, var inte så blyg. Det är bara
naturligt att njuta av en vacker kvinnas… AJJJ!!!
Shera morrade dovt efter att ha klappat till
Cid i huvudet med en tidning, sen log hon älskvärt mot Cloud och Paine och
vinkade av dem i dörren. Efter de hade stängt dörren så kunde de båda höra den
unga professorskan härja med den gamle flygaren och Paine kunde inte hålla sig
från skratt. Hon vek sig dubbel och skrattade tills hon kiknade.
De gick till värdshuset och genast blev
Paine bortforslad av fyra kvinnor. Tjejsnack var det enda de sa och männen i
församlingen rös till, det lät farligt. Sephiroth och Vincent höjde på ett par
frågande ögonbryn mot Cloud som återigen provade på den röda färgen i ansiktet.
-
Så det ser ut som du och den där flickan Paine har
kommit över era spänningar, sa Sephiroth med ett litet spotskt leende.
-
Jo, det kanske man kan säga, sa Cloud och såg åt
det håll som hans kvinna försvunnit.
-
Så är ni redo att följa med oss till Cosmo Canyon?
undrade Vincent och Cloud nickade.
-
Fast jag tror att det kan ta lite tid, sa Wakka och
Auron med en och samma röst.
-
Vad menar ni? frågade Sephiroth.
-
Fem kvinnor, ett samtalsämne, det kan ta tid, sa
Wakka och skrattade lågt.
-
Hmm, du har rätt Wakka, sa Sephiroth och så föll de
alla in i ett förlösande skratt.
Ljudet ekade genom hela cafeterian på
värdshuset.
Paine var lite överväldigad över alla frågor
som speciellt Yuffie och Rikku öste över henne. Hon fruktade att hon skulle
förbli permanent röd i ansiktet efter deras utfrågningar och förhör. Men hon var
glad över att få veta att de andra kände precis som henne, att de funnit sig den
andra halvan av sin själ och sitt hjärta.
Lulu var fortfarande lite konfunderad över
det hela. Varför i hela fridens namn hade Sin gjort detta mot dem? Han var den
ultimata ondskan, varför hade han skickat dem till en planet där de alla fann
sin livs kärlek? Det kunde hon inte riktigt förstå. Hade Sin bara begått ett
gruvligt misstag, hade han gjort sig själv en för jäkla björntjänst denna gång?
Hon visste inte. Hon skakade på sitt svarta huvud för att bli av med de störande
tankarna.
Några timmar senare stod gruppen redo att
vandra vidare i sitt sökande efter de två kvarvarande vännerna till Lulu, Auron,
Rikku, Yuna och Wakka. Cid och Shera kramade om dem hårt och bad dem återvända
till dem för ett senare besök, vilket gruppen givetvis lovade. Cid och Shera
hade ju hjälpt dem så mycket. Männen bar den mesta av packningen, men även
kvinnorna hade kontar av mat och andra nyttosaker med sig. Vincent beräknade med
att det skulle bli minst en övernattning innan de nådde den lilla bergsbyn i
Cosmo Canyon.
Kvinnorna vandrade en bit bakom männen och
fnissade då och då lågt. Paine kände en lättnad som hon inte känt på åratal. De
godtog henne precis som hon var, något som hon berättade för dem. Yuffie log och
kramade om den barska svärdskvinnan och sa att hon hade känt detsamma. Paine,
trots sin tidigare oförmåga att umgås med människor, fann det enkelt att smälta
in denna grupp. Kanske det var öppenhjärtigheten mellan dem som gjorde det. Men
sedan sa Lulu något om att hon längtade efter att få bära Sephiroths barn. Det
högg till i Paines mörka hjärta. Barn var något hon aldrig kunde få. Åtminstone
hade de två männen som hon trott sig älskat tidigare beskyllt henne för att vara
ofruktsam. Tänk om Cloud ville ha barn? Sorgen och ångesten vällde upp i henne,
men hon vägrade visa den. Hon svalde hårt och visade upp ett falskt leende för
sina nya vänner.
Medans männen tog det till sin uppgift att
säkra området de skulle campa i, så satte kvinnorna upp tälten och inom loppet
av någon timme så var lägret lagom hemtrevligt. Lulu såg den plågade blicken i
Paines röda ögon. Men när svärdskvinnan såg att Lulu tittade på henne så var
blicken borta. ”Vad bekymrar dig Paine?” undrade Lulu tyst. ”Jag har
sett dig se sorgsen ut flera gånger under dagen, vad är det som äter upp din
själ? Du tror att ingen ser det, men vi alla har sett det.” Lulu ville gå
fram till Paine och skaka om henne tills hon berättade vad det var som fick
henne att se så sorgsen ut, men samtidigt så ville hon att Paine skulle berätta
det själv. Så Lulu höll tillbaka lusten att skaka vett i svärdskvinnan och
istället så fortsatte hon med att bädda i ordning i tälten. Matlagningen hade
hon lämnat över till Yuffie och Rikku, de var bättre på det där än vad hon
någonsin skulle bli. Matlagning var inte hennes område, det bara var så.
Vincent och Cloud tog det ena området runt
lägret för att försäkra sig om att inga monster lurade i skuggorna. Han hade
också sett den plågade blicken hos Paine och han undrade om Cloud också hade
sett det.
-
Cloud, har du sett att Paine verkar bekymrad över
något? frågade Vincent.
-
Ja, jag har sett det Vincent. Men jag vet inte var
det kan vara, jag ska fråga henne, men jag är inte säker på att hon ger mig
något svar, svarade Cloud ärligt. Han hade hört kvinnorna fnissa över något
under eftermiddagen och blivit väldigt exalterade över detta, och efter det så
hade hans krigarkvinna blivit nedstämd. Han hade sett henne klä över sorgen med
ett glatt leende, men han visste bättre, han kunde nästa känna sorgen i sin egen
själ.
-
Jag undrar vad de talade om som kunde få henne att
bli så ledsen?
-
Jag vet inte Vincent, jag vet inte.
De fortsatte att söka runt lägret innan de
begav sig tillbaka utan att finna något allvarligt. De mötte Auron och Sephiroth
precis innan de kom tillbaka. De hade inte heller funnit något hotfullt.
Lulu och Yuna delade ut maten som Rikku och
Yuffie hade tillagat, men när Cloud frågade efter Paine så sa de att hon inte
var hungrig utan hade gått och lagt sig redan. Cloud tog en bit bröd och drack
lite vatten innan han gick in i tältet som skulle vara hans och Paines sovplats
för natten. Han hade med sig ett par äpplen ifall det visade sig att Paine
skulle vara hungring i alla fall. Han öppnade tältfliken och tittade in i
tältet. Men Paine var inte där. Han reste sig upp och gick tillbaka till
gruppen.
-
Paine är borta, sa han med låg röst.
-
Va? M-men, vi såg henne gå in där strax innan ni
kom tillbaka. Och vi har inte sett henne komma ut igen, sa Yuffie och såg
storögt på tältet som var givet till Cloud och Paine.
-
Hur som helst så är hon inte där nu. Hon kan inte
vara långt borta, jag går och letar efter henne, sa Cloud och sekunden senare
var han uppslukad av den kommande skymningen.
De övriga i gruppen började vrida på sig
lite olustigt. Något stämde inte riktigt med Paine, hennes namn verkade gå genom
hela hennes varelse. Men det behövde väl inte vara så eller hur.
En halvtimme senare så hade var Paine och
Cloud fortfarande inte tillbaka. Lulu satt mellan Sephiroths muskulösa ben,
hennes rygg var tryckt mot hans kraftiga bringa. Hans armar omslöt henne i en
värmande omfamning. Samtidigt som hon var orolig för sina nya vänner så fann hon
värmen i sin älskares famn mycket tillfredsställande. Hon försökte dra sig till
minnes när Paines problem dykt upp under dagen, det var svårt. Vad hade de talat
om? Var det något av samtalsämnena som hade vållat Paines sorg? Sen slog det
henne, ack, hon blev nästan omkullkastad av vetskapen. De hade talat om att Lulu
kunde vara gravid, det var det som hade fått den silverhåriga kvinnan att dra
sig undan, det var det som hade fått Paine att dra sig inom sitt skal. Lulu
skulle precis yttra sina misstankar när Sephiroth försvann från hennes sida.
Lulu snodde runt och såg hur hennes make lyftes upp i nacken av en stor blå
hand.
-
Kimahri!!! NEJ!! Yunas
röst ekade genom mörkret och den lilla kvinnan flög upp på fötter och kastade
sig fram mot den blåa jätten som höll Sephiroth i ett järngrepp.
-
Yuna… Yuna är ok? frågade den blåa jätten utan att
släppa taget.
-
Släpp ner honom Kimahri, han är ingen fiende, bad
Yuna med vädjande röst.
-
Kihahris nya vän säger att han är det, muttrade
jätten.
-
Nej, Kimahri, Sephiroth är inte längre en fiende,
sa Auron och ställde sig upp och det gjorde även Lulu.
-
Vem är din vän Kimahri? frågade Yuna.
-
Det skulle vara jag det, sa en mörk röst och ur
dunklet kliver en rödaktigt kraftfull varelse.
Människorna från Zanarkand tog ett steg
bakåt ner de såg den lejonliknande figuren. Men Vincent och Yuffie gick fram
till honom. Yuffie slängde armarna om hans nacke och borrade in sitt ansikte i
hans man.
-
RED!! ropade Yuffie
glatt.
-
Yuffie, Vincent, vill ni berätta varför ni färdas
ihop med den saken som vi kämpade så hårt för att döda? Undrade Red XIII med sin
lugna röst.
-
Be Kimahri, det var namnet på våra vänners vän
eller hur? Be honom släppa Sephiroth annars så lär ni få problem med Lulu, sa
Vincent och såg magikvinnan nicka. Hon var redo att släppa lös sin Fury på
Kimahri, vän eller inte.
Kimahri behövdes inte bli tillsagd två
gånger, han släppte taget om Sephiroth och Lulu fångade upp honom i sina armar.
Yuna sprang fram och kramade om den blå jätten som grymtade ut en förlåtelse.
-
Ni har min uppmärksamhet nu, sa Red XIII och satte
sig ner vid elden. Hans gyllengula ögon var klistrade på den forne generalen som
nu plötsligt satt ner med den svarthåriga kvinnan i sitt knä. Red kunde se
kärleken och känslorna som strömmade mellan de båda och det gjorde honom
handfallen.
-
Det började så här, började Sephiroth och lade sina
händer över Lulus mage. Hans tankar vandrade tillbaka till ögonblicket då han
vaknade upp och såg sin maka för första gången.
Red var hänförd över den lugna,
hypnotiserande rösten som Sephiroth hade, den mannen hade blivit en utmärkt
berättare av legender. Red var tvungen att tänka om när det gällde Sephiroth,
mannen hade verkligen blivit förändrad. Var det så här han skulle ha varit om
inte Hojo och hans galenskaper hade präntat den unge mannen? Red visste inte,
men för varje mening som flöt över Sephiroths läppar så blev nanaken mer och mer
övertygad om att något stort hade hänt på Planeten. När Sephiroth berättat klart
så undrade Red var Cloud var någonstans, han ville gärna träffa den unge mannen
med jättesvärdet igen.
-
Cloud gav sig av för att leta efter Paine, en
kvinna som fann sig i närheten av oss när Sin attackerade, sa Yuna sorgset.
-
Är det något som har hänt? undrade Red.
-
Vi vet inte, Paine bara försvann och vi vet inte
varför. Vi tror att det kan ha något att göra med vad vi tjejer talade om under
förmiddagen, sa Yuffie och lekte med ett par röda hårtestar på Wakkas huvud.
Red nickade och såg runt omkring i lägret.
Så mycket kärlek och ömhet som flödade här, det fick nästan hans huvud att
spinna. Men han kunde inte förneka att det kändes skönt att se hans gamla vänner
finna kärleken på nytt.
**
Cloud fann Paine sittandes med ryggen mot en
bergvägg. Hennes ansikte var tårdränkt och han sprang fram till henne och tog
henne i sina armar. Hon klängde sig fast vid honom som om han vore ett halmstrå
för en drunknande. ”Min lilla kvinna, vad har hänt?” Cloud kunde känna
förtvivlan och sorg strömma från henne och han flyttade sig för att sitta ner
med henne i sitt knä. Hennes tårar vätte hans hals och han försökte trösta
henne.
-
Cloud? Hennes röst var tunn och hes.
-
Ja, min älskade? frågade Cloud och kysste hennes
huvud.
-
Det gör ont, viskade Paine.
-
Vad är det som gör ont?
Och Paine berättade om de två männen som hon
varit med tidigare, om hur de lämnat henne för att hon inte kunde ge dem barn.
Hon berättade hur det hade slitit hennes själ i stycken när Lulu berättade om
att hon kanske väntade barn med Sephiroth och hur hon önskade att hon kunde ge
liv åt Clouds barn.
Cloud blev rasande men han visade inget,
istället så tryckte han henne närmare sig.
-
Det spelar ingen roll Paine, jag älskar dig ändå.
Vi har nyss träffat varandra, men ändå känns det som om vi varit tillsammans i
evigheter. Det är dig jag vill vara med, ingen annan, viskade han hest.
-
Men…
-
Inga men älskade. Vi kommer att lösa det, oroa dig
inte för det. Kom, låt oss gå tillbaka till lägret. De andra är nog oroliga för
oss, sa Cloud och lyfte lätt upp henne i sina armar och började gå tillbaka till
lägret.
Paine svalde en tårfylld suck och lutade
huvudet mot hans axel och lät sig bli omhändertagen för första gången på mycket
länge.
Glädjen var stor när de kom tillbaka till
lägret. Paine och Cloud blev introducerade till nykomlingarna och åter
berättades det historier. Cloud sa inget om vad Paine hade berättat, och Paine
ville inte riktigt ännu berätta varför hon flytt från lägret. Hon var inte redo
att släppa folk så nära in på livet ännu, endast Cloud. Men han var ju hennes
själsvän, det var en helt annan sak.
Natten förflöt utan att det var några
avbrott i mörkrets tystnad. Kimahri och Red XIII hade lagt sig bredvid
lägerelden för att sova. Den röda lejonvarelsen funderade mycket över vad som
kunde ha fått hans vänner att finna sina tvilling-själar. Om denna Sin var så
ond som Yuna och de andra sade, så hade denna ondska bundit ris på sin egen
rygg. För aldrig kunde väl Sin ha menat att detta skulle bli hans fienders öde?
Red skakade på sin röda hårman och såg upp mot stjärnorna. I huvudet kunde han
höra hur Aeris sakta lullade honom till sömns med sina vackra sånger.
**
Tidigt nästa morgon så tog Sephiroth med sig
Lulu för att tala med henne. Han var i desperat behov av att få känna henne nära
igen, få vara inuti henne. Han hade somnat med ansiktet begravt mellan hennes
mjuka kullar. Han önskade att han kunde få sjunka in i henne, men det var
alldeles för nära inpå de andra och han ville inte skämma ut sin kvinna med att
få henne att skrika ut sin njutning så att de andra hörde. Istället så bar han
nu iväg henne så att han kunde få vara med henne där ingen varken såg eller
hörde något.
Lulu skrattade lågt när hon såg det
beslutsamma uttrycket i Sephiroths ansikte. Inte för att hon klagade, hon hade
saknat de heta lekarna i sängen, och hon anade att hennes älskare skulle
kompensera det inom en kort stund. Men samtidigt så fanns det något mer bakom
fasaden och när han stannade upp och ställde ner henne på fötter så fick hon
strax svaret.
Sephiroth sjönk ner på sina knän och
begravde sitt ansikte i hennes mage. Han andades in hennes dofter, men det var
inte tillräckligt. Hans fingrar klädde desperat av henne klänningen så att hon
snart stod naken framför honom. Hans händer lades på hennes höfter och återigen
så var hans ansikte tryckt mot hennes platta mage. Lulu skrattade lågt när han
kittlade henne en aning.
-
Älskade, vad gör du? frågade Lulu och lät några
silvriga hårtestar flyta genom hennes fingrar.
-
Tror du att du kanske väntar barn? frågade
Sephiroth lågt och såg upp i hennes mörkgröna ögon. Han kunde inte känna någon
skillnad i hennes doft, men han hoppades, han längtade efter att få veta att hon
bar på hans barn.
-
Din dummer, det är ju alldeles för tidigt för att
veta det, log Lulu och kupade hans ansikte innan hon sjönk ner på knä framför
honom. Hon kysste honom lätt på munnen men kyssen förvandlades snart till en het
omfamning.
Lulu kände hur hans händer vandrade neråt
och tog tag om hennes mjuka bakdel och pressade henne mot sig. Hon kunde känna
beviset för hans upphetsning mot sin mage och hon fick upp hans byxor med flinka
fingrar och frigjorde hans erektion. Hon kunde känna hur han pulserade i hennes
händer och hon började att pumpa honom mjukt.
Sephiroths ögon rullade tillbaks i hans
huvud när han kände Lulus händer på hans hårda lem. Han var beroende av henne,
han kunde inte få nog av henne. Han lät sig manövreras ner på rygg och han
trodde att han skulle dö när hon tog honom i sin våta, heta mun. Att bara veta
att hennes tunga virvlade runt på toppen fick honom att stöna hest av njutning.
-
Tycker min älskade make om det? frågade Lulu
förföriskt lät tungan gå från botten på undersidan av hans hårdhet och upp till
toppen innan hon igen slöt sina läppar över huvudet.
Sephiroth kunde inte forma ord för det hon
gjorde med honom, istället så rörde han sina höfter och tryckte sig mot hennes
mun. Det var svar nog för Lulu. Hon fortsatte sin muns upptäcktsfärd över hans
hårdhet tills han plötsligt drog sig undan. Hon såg upp i hans gröna ögon och
skälvde till när hon såg den råa lusten som skimrade där.
-
Min lilla häxa, morrade han dovt och vände runt
henne så hon stod på alla fyra. Utan att tveka gled han in hennes våta grotta.
-
Sephiroth…. skrek Lulu hest när han begravde hela
sin längd inuti hennes kropp.
Han tog tag om hennes midja och började
pumpa in och ut, hennes safter spilldes över hans skaft och han vibrerade av
lusta. Det hade bara gått tjugofyra timmar sedan han hade henne sist, men ändå
kunde han inte få nog av henne. Han önskade att de kunde finna en plats att slå
sig ner på, att rota sig. Då skulle han inte låta henne gå mer än två meter från
honom, han skulle ta henne om och om igen tills de båda inte kunde röra sig. Och
om hon inte var gravid ännu, så skulle han göra sitt bästa för att fylla henne
tills hon var det. Han kunde känna hur hennes inre väggar slöt sig om honom och
hon svankade med ryggen när orgasmen sköljde över henne. Men han var inte klar
ännu. Han hade fortfarande en stund att gå. Han såg henne sjunka ner med huvudet
på sina händer och han kom ännu djupare in i henne än tidigare. Han morrade dovt
och stötte lite hårdare.
Lulu såg svarta stjärnor dansa framför
hennes ögon och hon visste att hon inte hade långt kvar tills nästa våg av
njutning skulle skölja över henne. Hon kunde känna hans stora händer kupa hennes
bröst, och hon lät ett lågt spinnande ljud glida över sina läppar. Sekunden
senare så hörde hon honom kvida ut hennes namn och hans säd flödade över inne i
hennes trånga passage. För ett par ögonblick stod tiden stilla för dem båda
innan Sephiroth drog sig ut ur hennes kropp. Han lyfte upp henne och tryckte
hennes rygg mot sitt bröst. Han viskade kärleksfulla ord i hennes öra tills de
båda hämtat andan igen.
De fann en liten bäck och Sephiroth hjälpte
henne att tvätta sig rent och hon hjälpte honom, allt gjordes under ömma kyssar
och smekningar. De klädde på sig och gick tillbaka till lägret. Lulu rodnade
djupt när hon hörde de andra kvinnorna fnissa lite och även Sephiroth såg en
aning generad ut när männen höjde sina ögonbryn lite menande.
De bestämde sig för att följa med Red XIII
tillbaka till Cosmo Canyon och spendera ett par dagar där. Sedan var det bara en
kvar, Tidus. Var kunde han ha hamnat någonstans? Människorna från Zanarkand,
inklusive Kimahri av Ronso-stammen, var oroliga för deras blonda vän. Men
samtidigt, de alla hade ju klarat sig undan med smärre skador, så hoppet om att
Tidus också var oskadd var högt. Men var skulle de leta efter honom? Det var Red
XIII som föreslog att de skulle bege sig norrut, kanske han hade blivit funnen
vid de norra byarna? Bone Village kanske? Men Cloud skakade på huvudet, han hade
varit till Bone Village när han försökte få Tifa att komma på andra tankar. Han
hörde aldrig talas om någon förvirrad man som dykt upp ur tomma intet. Men Snowy
Village, de hade inte varit dit, kanske han hade förvirrat sig dit? De andra i
gruppen nickade. Byn i fjällen var deras mål efter Cosmo Canyon.
**
Fortsättning följer.
Read and Review - sånt tycker jag om...
While AFF and its agents attempt to remove all illegal works from the site as quickly and thoroughly as possible, there is always the possibility that some submissions may be overlooked or dismissed in error. The AFF system includes a rigorous and complex abuse control system in order to prevent improper use of the AFF service, and we hope that its deployment indicates a good-faith effort to eliminate any illegal material on the site in a fair and unbiased manner. This abuse control system is run in accordance with the strict guidelines specified above.
All works displayed here, whether pictorial or literary, are the property of their owners and not Adult-FanFiction.org. Opinions stated in profiles of users may not reflect the opinions or views of Adult-FanFiction.org or any of its owners, agents, or related entities.
Website Domain ©2002-2017 by Apollo. PHP scripting, CSS style sheets, Database layout & Original artwork ©2005-2017 C. Kennington. Restructured Database & Forum skins ©2007-2017 J. Salva. Images, coding, and any other potentially liftable content may not be used without express written permission from their respective creator(s). Thank you for visiting!
Powered by Fiction Portal 2.0
Modifications © Manta2g, DemonGoddess
Site Owner - Apollo