Adult-FanFiction.org : Final Fantasy

En ny chans	By : Atropa Category: Final Fantasy VII > General Views: 542 -:- Recommendations : 0 -:- Currently Reading : 0
Disclaimer: I do not own Final Fantasy VII, nor any of the characters from it. I do not make any money from the writing of this story.

Chapter List
- 1-Del 1
- 2-Del 2
- 3-Del 3
- 4-Del 4
- 5-Del 5
- 6-Del 6
- 7-Del 7
- 8-Del 8
- 9-Del 9
- 10-Del 10
- 11-Del 11
- 1
- 2
- 3
* Jag hoppas att ni har gillar denna lilla historia *

Lulu vaknade n�sta morgon av att n�gon
kramade om henne h�rt. Hon kunde k�nna v�rme str�la ut fr�n n�gon bakom henne.
Hon kom till slut till sans och mindes hur hon somnat i hans kn�. �Han m�ste
ha burit in mig till s�ngen och lagt sig bredvid mig f�r att sova han ocks�.�
t�nkte hon och till�t sig f�r ett par �gonblick att njuta av hans n�rhet. Hon
funderade p� om �det hade spelat henne ett spratt. Allt f�r att f� henne att bli
m�nniska igen, f�r ibland undrade hon om hon inte var gjord av is. Inget som
skedde runt henne hade tidigare kunnat f� henne att bli upphetsad tidigare. Nu
r�ckte det med ett leende fr�n den gr�n�gde mannen med silverh�ret f�r att hon
skulle rodna som en skolflicka och f� gel�kn�n.

-
Har du vaknat Lulu? fr�gade Sephiroth och sl�t
henne t�tare i sin famn.

-
Mmm, alldeles nyss. Det �r f�rsta g�ngen p� m�nga
�r som jag verkligen sover, svarade Lulu och v�nde sig om i hans armar. Hon s�g
honom r�tt i �gonen och sm�lte igen. Hon skulle aldrig f� nog av hans �gon.

-
Vad menar du?

-
Magin i mitt blod har gjort att det r�cker med en
stunds mediterande f�r att mina krafter ska vara fullt �terst�llda, jag har inte
beh�vt sova f�r att g�ra det, f�rklarade Lulu och str�ckte upp sin hand f�r att
stryka undan n�gra silvriga h�rtestar som letat sig ner �ver hans vackra
ansikte.

-
Under min sista tid p� planeten var jag likadan.
Jag beh�vde inte heller sova, knappt �ta heller. Jag �t bara ett par g�nger i
veckan. Det var tillr�ckligt f�r mig.

-
Din sista tid? Jag f�rst�r inte�

-
Jag var en ondskefull m�nniska, jag dr�pte utan
misskund. Jag �kallade en meteor f�r att f�rst�ra allt liv p� Planeten f�r att
tillr�ckligt med mako skulle komma fram, jag hade planer p� att bli en gud,
viskade Sephiroth med tjock r�st. Minnet gjorde ont, alltf�r ont. Men han visste
att han var tvungen att ber�tta sanningen f�r Lulu.

-
Jag tror dig inte, stammade Lulu.

-
Tro mig det �r sant. Jag hade inget som helst
samvete. Men en liten grupp m�nniskor slogs f�r att r�dda planeten, de kallades
f�r Avalanche. De dr�pte mig och jag togs tillbaka till planeten. Av n�gon
anledning �terkallades jag till livet igen, jag kravlade mig upp h�r p� stranden
d�r du fann mig och hj�lpte mig igenom makof�rgiftningen. Jag l�g l�nge och
funderade ig�r efter du hade somnat och jag finner tanken p� att f�lja dig p�
din resa vara en god orsak till att f�rs�ka gottg�ra allt det onda jag har
skapat genom mitt beg�r. �ven om jag aldrig blir f�rl�ten s� kommer jag att veta
att jag i alla fall har f�rs�kt g�ra gott.
Lulu k�nde hur t�rarna steg i hennes �gon.
Hon led med mannen i hennes armar och ville lindra hans sm�rta. Hon tryckte en
l�tt kyss mot hans l�ppar och han gav ifr�n sig ett l�gt st�n och f�rdjupade
kyssen. Lidelsen och desperationen fl�dade genom hans kyss och Lulu k�nde hur
hennes mage f�rvandlades till en het k�lla. �Hur g�r han det? Hur kan han f�
mig att bli till en darrande gel�klump?� Hon flyttade sina h�nder �ver hans
bara rygg och lockade fram ett ljud hos honom som liknade en katts spinnande.
Han drog upp henne s� att hon kom att ligga p� honom, hans h�nder smekte henne
l�ngs l�ren och hon kved l�tt n�r hans fingrar r�rde vid hennes bara hud. Hon
str�k med fingrarna �ver hans bara br�stkorg och l�t naglarna skrapa l�tt �ver
hans manliga br�stv�rtor. Han bet l�tt i hennes underl�pp n�r han k�nde den
v�lbekanta sugningen i underlivet. Vad hon �n gjorde s� p�verkade det honom
kraftigt. Han tryckte instinktivt sitt v�rkande underliv mot hennes och drog
fram en h�ftig fl�mtning fr�n den svarth�riga eldf�ngda kvinnan som l�g p�
honom.

Lulu k�nde hans h�rda upphetsning mot sitt
underliv och det fick henne att vakna till liv. Hon var inte redo att ge sig
sj�lv till en man som hon alldeles nyss m�tt. Hon h�vde sig upp men satte sig
bara gr�nsle �ver Sephiroth.

-
Ta inte illa vid dig k�raste, men jag �r inte
riktigt redo f�r det h�r �nnu, viskade Lulu och smekte honom l�tt �ver hans
h�rda mage. Jag vill nog l�ra k�nna dig lite b�ttre. Men jag finner dig
tilltalande och vacker. Men just nu s� klarar jag inte av det. Jag m�ste f�
b�ttre fotf�ste i den h�r nya tillvaron, den h�r nya v�rlden vars stj�rnhimmel
f�r mig �r ok�nd.
�Nog �r du redo alltid, det kan jag
k�nna. Din kropp �r redo.� t�nkte Sephiroth, men han
t�nkte inte tvinga henne till n�got som hon sj�lv inte �nskade. Han tog hennes
h�nder i sina stora och tryckte medk�nnande.

-
Vill du g�ra frukost �t oss herr kock? fr�gade hon
och log snett mot mannen under henne.

-
Allt vad min dam �nskar, log han tillbaka och fick
hj�lp av henne att st� upp.
Sephiroth lagade till resterna av k�ttet och
blandade det ihop med b�ren som fanns kvar. Inte den lyxigaste av frukostar, men
de stod sig en bra stund p� det. De plockade i ordning av vad som kunde tas med
fr�n hyddan innan de begav sig av mot ok�nt m�l. Lulu litade p� att Sephiroth
visste var de skulle b�rja s�ka n�gonstans, men han hade sagt att de f�rst och
fr�mst skulle ta sig �ver till fastlandet. Mideel l�g p� en � i syd�stra �nden
av Planeten. Men det var inte l�ngt �ver till fastlandet, men de beh�vde n�gon
form av b�t f�r att ta sig �ver. �Om vi inte finner en b�t s� f�r jag v�l
bygga oss en. Det kan v�l inte vara s� sv�rt att bygga en flottliknande sak?�
t�nkte Sephiroth och s�g p� den fundersamma magikvinnan som gick bredvid honom
genom skogen. De anf�lls ibland av mindre monster, men Lulus moogle tog hand om
dem p� ett effektivt s�tt, men han �nskade att han bar ett sv�rd, helst sitt
eget Masasmune. �ven om han beundrade Lulu och hennes magiska krafter s�
tilltalade inte tanken alls p� att hon beskyddade honom med en tygnalle. Han
muttrade n�got oh�rbart n�r n�sta sm�monster f�rsvann i ett eldhav. Lulu s�g p�
honom under lugg och hon anade hans bekymrade tankar. De n�dde havet och hon
kunde se land p� andra sidan, det var inte s� l�ngt �ver men Sephiroth hade sagt
att str�mmarna var kraftiga s� eventuella simturer �ver var det inte fr�gan om.

Men de hade tur, vid strandkanten l�g en
b�t. Sephiroth unders�kte den och konstaterade att den var hel och fortfarande
vattent�t. De lastade i sin packning och han tog tag i �rorna. Han var
fortfarande barbr�stad och Lulu nj�t ohejdat av att se de spelande musklerna n�r
han rodde. Han log mot henne och hon v�nde generat bort blicken och fann sig
stirra ner i havet. Det var n�stan svart som natten och maneter gled vid
vattenytan. Hon tyckte inte om havet, det var s� �ndl�st och s� kraftfullt. Det
kunde sluka miljontals skepp men �nd� se lika fridfullt ut som en insj� under en
vindstilla dag.

Sephiroth s�g hennes pl�gsamma ansikte och
det besv�rade honom. Han str�ckte fram sin hand och str�k �ver hennes kind f�r
att tr�sta henne och hon lutade huvudet mot hans hand. Hon v�lkomnade hans
f�rs�k att lugna hennes nerver. Han lade p� ett par extra kol f�r att komma �ver
havet s� fort som m�jligt.

De steg i land i n�rheten av Chocobo Ranch,
Sephiroth k�nde igen sp�ren efter de gula f�geldjuren som kunde anv�ndas som
riddjur om man s� �nskade. Kanske Choco-Billy hade n�gra till salu, men � andra
sidan, de hade ju inga pengar s� det fick nog vara. Men de kunde kanske f�
�vernatta i stallet ist�llet f�r ute p� f�ltet d�r monster fortfarande levde.

-
Vi kan �vernatta hos Choco-Billy s� kan vi
forts�tta mot Kalm i morgon, sa Sephiroth n�r han s�g chocobo-ranchen i fj�rran.

-
�r det s�kert? undrade Lulu och s�g mot det h�ll
som han tittade.

-
Det �r s�krare �n att �vernatta ute p� f�ltet.
Hon nickade och f�rs�kte h�lla j�mna steg
med den f�re detta generalen. Men det var inte det l�ttaste d� han var l�ngre
och mer tr�nad f�r fysiska aktiviteter och �ven om hon var van att f�rdas l�nga
str�ckor till fots s� kunde hon inte g�ra det i samma takt som honom. Till slut
hojtade hon till och han stannade upp. Han s�g oroligt p� hennes snabba
andh�mtning och var orolig f�r att hon kanske blivit sjuk. Hon skakade p�
huvudet.

-
Jag �r bara inte van att g� s� fort s� l�nge,
svarade Lulu och log avv�pnande mot Sephiroth som genast slappnade av.

-
Jag ska f�rs�ka att ta det lite lugnare, men du
m�ste s�ga till i tid om det g�r f�r fort, jag vill inte att du g�r dig illa
genom att �veranstr�nga dig k�raste, sa han och smekte henne snabbt �ver kinden.
De hade inte k�nt varandra mer �n ett par
dagar, men �nd� k�ndes det som om de levt ett helt liv tillsammans. N�r inte
Lulu s�g det s� tittade han p� henne med �gonen fyllda av k�rlek, han hade
erk�nt det under morgonen f�r sig sj�lv. Det var ingen id� att f�rs�ka f�rneka
det l�ngre. Han �lskade den lilla magikvinnan, vem hon �n var och vart �n hon
kom ifr�n. De var skapta f�r varandra, hon hade tagits till hans tid, till hans
v�rld f�r att ge honom livet �ter, det var han �vertygad om.

Choco-Billy trodde inte sina �gon n�r han
blickade mot grindarna. Han hade h�rt f�glarna kvarkande ljud och sett ut genom
f�nstret. Och d�r vid grindarna stod den f�re detta generalen till SOLDIER,
Planetens fiende nummer ett. Och han stod och s�g ner i ansiktet p� en ung
kvinna som s�g ut att h�ra hemma bland societeten och blicken han gav kvinnan
var fylld av k�rlek. �Vad i helaste Hades st�r p�?� fr�gade Billy sig
sj�lv och s�g dem komma n�rmare huset. Han beslutade sig f�r att ha en
Lightning3 i beredskap ifall det blev ot�ckt. Den magin kunde g�ra rej�l skada
�ven om hans motst�ndare r�kade vara den Store Sephiroth, men Billy t�nkte inte
ge sig utan en fight. Det knackade p� d�rren och han �ppnade den tveksamt.

-
Ja, vad kan jag hj�lpa till med? pep han �ngsligt
och hans blick vek inte fr�n den silverh�rige l�nge mannen.

-
Vi �nskar logi f�r natten, vi sover g�rna i ladan.
Men bara s� att vi f�r tak �ver huvudet och skydd mot de monster som str�var
�ver Choco-sl�tterna om natten, sa Sephiroth och s�g s� god ut han bara kunde.
Men han kunde inte undg� att se r�dslan och �ngesten i Billys �gon. Han var
fortfarande fruktad, han var fortfarande en fiende.

-
Det finns ett litet rum i ladan som ni g�rna f�r
anv�nda, svarade Billy. Det �r litet ost�dat men det kanske g�r bra �nd�?

-
Det g�r alldeles utm�rkt, svarade Lulu och log
varmt mot den �ldre mannen. Vi kommer att forts�tta v�r f�rd i morgon mot Kalm.

-
Tag varning, ni kommer inte att g� s�ker d�r,
varnade Billy. �ven om han var r�dd f�r Sephiroth s� kunde han k�nna att n�got
var f�r�ndrat hos den mannen. Han var inte l�ngre den onde Sephiroth, kanske han
hade �terf�tts som en god m�nniska, och Billy tyckte inte om v�ld, inte i n�gon
form.

-
Tack f�r varningen, vi ska ha det i minnet, svarade
Sephiroth och nickade tacksamt mot mannen och gick mot ladan.
Billy s�g efter dem med f�rundran i blicken.
�Japp, n�got har h�nt med den mannen och det skulle inte f�rv�na mig ett dugg
om det �r den d�r kvinnan som gjort det. Hon var definitivt n�got speciellt.
S�ttet hon log mot mig fick till och med mina t�r att krulla sig.�

De gjorde snabb en sovplats �t sig i det
lilla rummet i ladan och Lulu tog fram lite b�r och frukter som Sephiroth
p�pekat efter v�gen att de var �tbara. De �t kv�llsvarden under tystnad innan de
lade sig ner f�r att vila och kanske sova igen. Lulu hade lagt m�rke till att
hon faktiskt blivit tr�tt under dagens vandring, och nu k�nde hon att hon
verkligen beh�vde sova. Han lade sig bakom hennes rygg och lade armarna om
henne.

-
Jag skulle kunna v�nja mig vid att ha dig vid min
sida om n�tterna, mumlade Lulu innan s�mnen tog henne.

-
Jag skulle kunna v�nja mig vid att ligga p� det h�r
viset ocks�, min �lskade, viskade han, fullt medveten om att hon inte h�rde
honom.
Billy l�g vaken hela natten och t�nkte. Han
oroade sig f�r att Sephiroth hade �terkommit. �ven om han verkade god nu s� var
det inget som inte lovade att han pl�tsligt kunde bli ond igen. Det hade ju
intr�ffat tidigare. �Stora Shiva, l�t det inte h�nda igen. Planeten kommer
inte att klara av det och jag tror inte Avalanche har styrkan att ta sig an
honom igen om han v�nder och blir ond.� t�nkte han och sl�t �gonen en stund.
F�r en liten stund sov han igen men v�cktes strax av att v�ckarklockan ringde.
Tr�tt �nda in i sj�len hasade han sig upp f�r att utfodra de gyllene f�glarna i
hagen utanf�r. Men n�r han kom ut till ladan s� fann han den vara tom. �De
var minsann uppe tidigt.� Samtidigt som han var l�ttad �ver att de var borta
s� kunde han inte komma undan den gnagande k�nslan �ver att n�got skulle g� �t
pipsv�ngen.

Sephiroth och Lulu hade gett sig iv�g s�
fort himlen visade tecken p� att gryningen var i ant�gande. De ville inte skapa
besv�r f�r den v�nlige gamle mannen. Lulu funderade �ver om det kanske skulle
kunna vara en id� att f�rs�ka d�lja Sephiroths silvervita h�rman, den v�ckte
uppm�rksamhet, och hon hade aldrig tidigare sett en m�nsklig man med s�dant h�r.
Hon n�mnde det f�r mannen som gick bredvid henne men han v�grade. Han ville inte
f�rst�lla sig f�r n�gon. Om det gick mot trubbel s� fick det g�ra det. Han
skulle f�rsvara sig, men han skulle inte b�rja br�ken, lovade han Lulu med ett
leende. Men det leendet gav henne ingen tr�st. Det v�rkte i mellang�rdet p�
henne och hon hade en ot�ck k�nsla av att det faktiskt skulle bli problem s�
fort de st�tte p� folk.

De n�dde Kalm sent under eftermiddagen. Lulu
tog ett nerv�st grepp om hans hand och han log mot henne med all den k�rlek han
kunde uppb�da. Men den oroliga k�nslan i maggropen ville inte f�rsvinna. Det
v�rkte i hennes hj�rta n�r hon s�g hur folk skyndade sig bort fr�n dem och
st�ngde d�rrarna om sig. �De hatar och avskyr honom. Han talade sanning, han
var ett monster tidigare.� t�nkte hon sorgset. �Men han �r inte det
l�ngre, det kan jag k�nna. Han �r god, lika god som mig.� Hon skrattade
torrt �t den sista meningen. Vem sa att hon var v�rldens mest goda m�nniska, hon
kunde likv�l vara ond hon ocks�. Hon mindes hatet som v�llt upp mot Seymour, hur
hon hade �nskat livet ur honom p� de mest pl�gsamma s�tt. S� hon var inte s�
mycket b�ttre �n n�gon annan.

-
Vi m�ste leda reda p� en vapenshop, jag vill inte
g�rna vandra �ver landet utan ett sv�rd, sa Sephiroth l�gt till Lulu som
nickade. Sen kanske vi ska f�rs�ka finna en materieshop.

-
Materia? Vad �r det? undrade Lulu nyfiket och s�g
in i Sephiroths gr�na �gon.

-
Sf�rer uppbyggda av mako, de anv�nds till olika
magier. F�r oss som inte har det i blodet som dig min k�ra, log han mot henne
och str�k med tummen �ver hennes underl�pp.
De s�g skylten f�r vapenshopen och styrde
sina steg mot den. Lulu var bekymrad, hon gillade inte blicken de fick fr�n
aff�rsinnehavaren. Men Sephiroth ignorerade den och travade fram till disken med
ett best�mt uttryck i sina �gon.

-
Jag �nskar att k�pa ett sv�rd, g�rna ett l�ngt
s�dant. Ni r�kar inte ha n�gra p� lager? fr�gade han med civil och artig r�st.

-
Ehh, jag� jag � stammade mannen och r�dslan sk�ljde
ut fr�n honom.
Lulu vek fr�n Sephiroths sida och s�g en
glaskur fylld av sm� vassa dolkar. Hon hade alltid varit svag f�r knivar, �nda
sen hon var en liten flicka. Hon hade �gt ett par genom �ren, men aldrig lyckats
f� beh�lla dem n�gon l�ngre tid. Men nu kanske.. Hon lyfte p� glaslocket och
r�rde vid de rakbladsvassa bladen. Hon tog upp en dolk vars blad var b�jt och
handtaget var av snidat ben.

Aff�rsinnehavaren s�g hur den svarth�riga
kvinnan tog den dyraste dolken i glaskuren och svetten rann nu ner i hans �gon.
�Det �r b�st att l�ta dem f� det de vill ha, kanske de l�ter mig leva?�
t�nkte han desperat och lade upp ett par l�nga sv�rd p� disken och s�g den
silverh�rige mannen inspektera dem.

Aff�rsinnehavaren kunde se att han var imponerad av hans arbete och ett liten
vag gnista av stolthet v�llde upp i hans sinne. �Den store Sephiroth gillar
mitt smedsarbete.�

�ven om den f�re detta generalen numera hade f�rlorat sin status p� grund av
sitt handlande s� var han fortfarande den legendariska store krigaren Sephiroth.
Han s�g Sephiroth lyfta ett sv�rd och svinga det i luften.

�Det �r inte som mitt Masasmune, men det
�r inte l�ngt ifr�n. Vem som �n format det h�r sv�rdet har gjort ett gott
arbete.� Han nickade inst�mmande till sin tanke och
s�g p� aff�rsinnehavaren.

-
Jag vill g�rna ha det h�r, vad kostar det? fr�gade
han och l�t fingrarna glida �ver det graci�st formade vapnet innan s�g p�
mannen, det n�stan sj�ng vid hans ber�ring.

-
Ehh, f�r den store Sephiroth s� �r det gratis, se
det som en g�va, pep mannen �ngsligt.

-
Men jag vill g�rna g�ra r�tt f�r mig, finns det
n�got vi kan g�ra f�r er f�r att gottg�ra upp priset som du vill ha f�r sv�rdet?
undrade Sephiroth med sin mildaste r�st.
Mannens �gon s�g ut som om de skulle ploppa
ut ur hans skalle. Stod den store Sephiroth framf�r honom och k�pslog? Han kunde
inte tro sina �gon eller �ron. Han svalde h�rt och f�rs�kte finna en bra
byteshandel. Den svarth�riga kvinnan br�t hans koncentration och lade dolken med
det snidade benhandtaget vid det l�nga sv�rdet.

-
Jag vill g�rna erh�lla den h�r dolken ocks�, sa
Lulu och s�g p� mannen som nu verkade bryta ihop i ett hysteriskt anfall.

-
O-ok, l�t m-mig fundera ett �-�gonblick, stammade
mannen och svimmade.

Lulu suckade irriterat och gick runt disken
f�r att v�cka mannen igen. Ur en av sina fickor tog hon fram en starkt luktande
�rt och viftade med den under mannens n�sa. Han ryckte till och vaknade.
��nej, jag trodde att jag hade en mardr�m.� t�nkte mannen och reste sig
st�nande upp i sittande st�llning.

-
�r Ni ok? undrade Lulu och hj�lpte mannen upp p�
f�tter.

-
Jag tror det, svimmade jag? Mannens r�st avsl�jade
de f�rvirrade tankarna i hans hj�rna.

-
Ja, men ni slog er inte i fallet, svarade
Sephiroth. Han ryckte osynligt till �ver den skr�ckslagna blicken fr�n mannen.
�Aldrig hade v�l jag trott att m�nniskors r�dsla och
skr�ck skulle f� mig att m� s� d�ligt.�

-
M� Hades ta min sj�l, men jag m�ste f� fr�ga, sa
mannen med l�g darrande r�st. Ni har f�r�ndrats General.

-
Han �r inte densamme som ni k�nde tidigare, svarade
Lulu i Sephiroths st�lle. Han har f�tt livet tillbaka genom krafter som jag inte
k�nner till. Och han har lovat att f�rs�ka gottg�ra sina onda handlingar.
Mannen stirrade f�rst stor�gt p� Lulu och
sedan p� Sephiroth som nickade inst�mmande. Han hoppades p� att
aff�rsinnehavaren skulle godta magikvinnans ord.

-
Hur.. ? Hur �r det m�jligt att �terkomma i samma
form som man dog i, jag menar, Ni ser ju precis likadan ut som n�r Ni var
general? fr�gade mannen.

-
Om jag visste svaret p� er fr�ga, s� skulle jag ge
er det, men tyv�rr s� g�r jag inte det, svarade Sephiroth. Kvinnan h�r heter
Lulu och �r stor i magi, hon fann mig och �terbringade mig mitt liv. Och nu vill
jag f�rs�ka g�ra s� gott jag kan f�r att f�rs�ka blidka m�nniskornas hat mot mig
sj�lv och mina tidigare handlingar. Men f�r att f�rdas s�kert �ver l�nderna
beh�ver jag ett sv�rd, d�rf�r bes�kte vi er vapenshop.

-
D� s�, kanske vi kan komma �verens om en bra
byteshandel av n�got slag, sa mannen med mer sj�lvs�kerhet i r�sten.

-
Finns det n�got ni beh�ver eller som vi kan hj�lpa
till med? fr�gade Lulu och str�k med fingrarna �ver dolken som f�ngat hennes
intresse.

-
Ja, det finns en sak som ni skulle kunna g�r f�r
mig. Jag beh�ver mera snidesmaterial, g�rna ben eller t�nder fr�n de monster som
finns p� Chocobo-sl�tterna. Om ni kan inbringa mig s�dant material skulle jag
vara tacksam och det skulle vara bra betalning f�r vapnen ni traktar efter.
Lulu och Sephiroth nickade och gick ut fr�n
vapenshopen. Utanf�r m�ttes de av en folkmassa. �Oboy, h�r kommer mera
trubbel.� t�nkte Lulu och gjorde sin lilla moogle beredd p� eventuell strid.
Sephiroth s�g skr�cken och hatet i m�nniskornas �gon och s�g i �gonvr�n hur hans
lilla magikvinna gjorde sig redo att f�rsvara dem. Han gjorde en liten gest med
handen �t Lulu att inte blanda sig i och steg fram mot m�nniskorna.

-
Jag �r Sephiroth, jag kan se i Era �gon att ni
fruktar och hatar mig. Jag har f�tt livet �ter genom krafter som jag inte k�nner
till. Men jag �r inte densamma som jag var tidigare. Jag har ingen �nskan att
f�rinta v�rlden l�ngre, Jenovas celler i min kropp fick mig att handla or�tt,
mordiskt och jag var fylld av hat till m�nniskorna, men tiden i Lifestream har
f�rgjort cellerna. Det enda jag s�ker efter nu �r f�rl�telse f�r mina
handlingar. Jag vet att jag kanske inte kommer att f� det, men jag kommer att
f�rs�ka med det �tminstone. Kvinnan vid min sida heter Lulu, hon fann mig i
Mideel i ett tj�rn av mako. Hon botade mig fr�n makof�rgiftningen min kropp led
av och jag har lovat att ge henne mitt st�d i hennes s�kande efter hennes
kamrater.
Lulu s�g hur hans tal fick m�nniskornas �gon
att vidgas av f�rv�ning och misstro. Hon drog en osynlig suck av resignation.
Hon visste att det skulle ta mycket tid att vinna �ver deras f�rtroende om det
nu var m�jligt �ver huvud taget. Men pl�tsligt, till deras hj�lp kom
vapensmeden. Han st�llde sig bredvid den silverh�rige mannen och s�g ut �ver
folkmassan.

-
Gott folk av Kalm. Den store Generalen Sephiroth
har bes�kt min vapensmedja. Han �r villig att ge sig ut p� Chocobo-sl�tterna f�r
att bringa mig mer smidesmaterial. Jag ger er mitt ord att han har �ndrat sig.
Kvinnan vid hans sida �r ocks� god.
Sephiroth h�jde f�rv�nat p� �gonbrynet och
s�g p� vapensmeden. Det hade han inte v�ntat sig, men tydligen s� hade han gjort
intryck p� mannen.

-
L�t oss bist� honom i hans nya s�k efter
f�rl�telse, l�t oss bli de f�rsta som g�r det, ringde mannens ord ut �ver
folket.
Efter en l�ng stunds tystnad s� mumlade de
inst�mmande och nickade �t vapensmeden, de kanske inte f�rl�t honom direkt, men
de litade p� sin vapensmed, han var en man med gott �ga f�r m�nniskors
karakt�rer. Folkmassan tunnades ut och f�rsvann. V�gen l�mnades �ppen f�r
Sephiroth och Lulu. De s�g p� vapensmeden som log varmt mot dem.

-
G�r mig inte till �tl�je nu genom att g� tillbaka
p� mina ord, sade vapensmeden och v�nde ryggen mot dem och gick tillbaka till
sin butik.
Lulu och Sephiroth s�g p� varandra och
ryckte p� axlarna innan de gick ut genom stadens portar, men deras leende �gon
sade allt. Tack vara Lulus magiska krafter lyckades de f� ihop en hel del ben
och t�nder av monster som vapensmeden �nskade till sitt arbete. De gick tillbaka
till byn och l�mnade �ver sitt byte. Vapensmeden �gnade genom deras slit och
nickade tacksamt mot dem. De hade gjort ett bra arbete.

-
Var s� goda, vapnen �r era. Jag har talat med paret
som �ger stadens v�rdshus, ni �r v�lkomna att sova d�r �ver natten utan kostnad,
sa vapensmeden och r�ckte �ver sv�rdet och dolken till det udda paret.

-
Tack s� mycket, ert f�rtroende v�rmer min sj�l,
svarade Sephiroth med uppriktighet och bugade sig respektfullt.

-
Tss, oroa er inte General, med den h�r m�rkliga
kvinnan och hennes aura vid er sida s� kommer ert s�kande efter f�rl�telse att
bli l�ttare.
Lulu rodnade och undrade varf�r allting
verkade bero p� henne. Hon r�rde besv�rat p� sig och s�g p� mannen som f�rdades
vid hennes sida. Han bara log k�rleksfullt mot henne och de gick mot stadens
v�rdshus. De m�ttes av ett nerv�st �ldre par och Sephiroth visste att det skulle
g� m�nga �r innan hans f�rflutna skulle f� m�nniskor att sluta skaka och darra i
fruktan. Han f�rs�kte le milt mot dem men de drog undan sina blickar ist�llet
visades de till ett rum med en stor dubbels�ng och mat l�mnades p� en bricka vid
d�rren.

Lulu tog rikligt f�r sig av maten. Dagens
jakt p� monster hade gjort henne hungrig och hon satte t�nderna i en bit
kyckling. Sephiroth n�jde sig med n�gra sm�rg�sar och lite soppa. Han var
fortfarande ganska om�nsklig, han beh�vde inte mycket f�da eller s�mn. Men han
nj�t av n�rheten till Lulu n�r det var dags f�r �vernattning. Han tyckte om att
ha henne i sina armar, att k�nna hur hennes v�rme spred sig �ver till hans kalla
sj�l.

Lulu passade p� att anv�nda badutrymmet i
rummet och fyllde det stora karet med hett vatten. Hon gled ner i det heta
vattnet och l�t dess helande verkan g� in i varje del av hennes �mma kropp. Hon
hade tagit fram n�gra v�ldoftande �rter ur sina g�mmor och spritt vattnet och
dess dofter retade Sephiroths sinnen. Han morrade dovt och gick in badrummet.
Han s�g den svarth�riga kvinnan ligga med slutna �gon i vattnet och han kl�dde
av sig och steg ner bredvid henne. Hon ryckte till och vaknade ur sin meditativa
trance. Men hon log n�r hon s�g den gr�n�gde mannen s�nka ner sin v�lbyggda
kropp bredvid hennes i det stora trekantiga badkaret. De s�g p� varandra med
outtalad f�rst�else.

Sephiroth slingrade sin arm om hennes midja
och drog henne intill sig s� att hon blev till att sitta mellan hans l�nga
starka ben. Hon lutade sig tillbaka mot hans h�rda muskul�sa bringa och sl�t i
�gonen igen. Hon �lskade att k�nna hans bara hud mot sin och hon bannades sig
mentalt f�r att rodna som en ung skolflicka. Hon kunde k�nna hur hans armar
lades om hennes midja och hans h�nder smekte henne �ver hennes mage i cirkul�ra
r�relser. Hon f�rs�kte desperat ignorera de heta blixtarna som gick genom hennes
mage och ner mot hennes kvinnlighet, men det var d�mt att misslyckas.

N�r hans h�gra hand l�ngsamt smekte sig upp mot hennes br�st kunde hon inte
kv�va det lilla kvidandet som till slut letade sig �ver hennes l�ppar. Ett
vibrerande ljud kom fr�n Sephiroth och Lulu undrade om han inte hade en kattsj�l
inblandad med hans egen sj�l, f�r det l�t misst�nkt likt ett spinnande ljud. Hon
log och nj�t av hans smekningar. �Kanske jag borde sl�ppa taget om min kalla
identitet och h�nge mig �t den h�r passionerade sidan som han lockar fram i
mig.� t�nkte hon och st�nade l�gt n�r hon k�nde ett finger r�ra sig �ver
hennes k�nsliga br�stv�rta.

Sephiroth b�rjade n�stan �ngra sitt beslut
att bada tillsammans med Lulu. Hennes sm� kvidande och suckar och hennes kropps
respons p� hans smekande h�nder fick hans egen kropp att vilja ta henne p�
fl�cken. Han l�t sin v�nstra hand smeka sig ned�t mot de m�rka lockarna mellan
hennes l�r. Hon stelnade till f�r ett kort �gonblick innan hon slappnade av
igen.

-
Lulu, jag klarar inte av den h�r tortyren s� mycket
l�ngre, mumlade Sephiroth mot hennes �ra. Jag vill ha dig.

-
Mmm, jag vill ha dig ocks�. Jag tror att jag
struntar i vad folk tycker och t�nker. Jag vill ha dig s� mycket s� att det g�r
ont i mitt hj�rta, viskade Lulu tillbaka och kastade alla tankar p� att v�nta in
det r�tta �gonblicket f�r att f�renas med sina dr�mmars man. Det r�tta
�gonblicket var nu, s� sade hennes kropp i alla fall och ingen kunde v�l f�rneka
att Sephiroth s�g ut som en dr�m.

-
�r det s�kert, f�r jag �r inte s�ker p� att jag kan
h�lla tillbaka s� mycket l�ngre till.

-
Jag �r s�ker, sa Lulu och v�nde sig om i hans famn
och kysste honom hett och passionerat.
Han br�t till slut kyssen och reste sig upp
ur badkaret. Han lyfte upp henne och tog en handduk och masserade henne torr
fr�n v�ta med l�ngsamma och pl�gsamma r�relser. Han tog upp henne i sin famn och
bar henne till s�ngen. Han kunde k�nna hennes heta l�ppar mot sin hals och det
h�ll p� att driva honom till vansinne, men inte lika mycket som doften av hennes
upphetsning. Den retade hans k�nsliga n�sa och han st�nade dovt n�r han lade
henne ner i den satinkl�dda s�ngen. Hon s�g upp p� honom med �gon, m�rkgr�na av
lidelse. Han visste att hon var hans.

Den passionerade magikvinnan tillh�rde den store Sephiroth, tidigare general i
SOLDIER. Han lade sig ner bredvid henne och kysste henne djupt.

Lulu sl�t �gonen och l�t k�nslorna ta �ver
hennes kropp och styra hennes handlingar. Hennes armar letade sig upp om hans
hals och drog honom t�tt intill sig. Hon ville k�nna hans bara hud mot sin. Hon
ville k�nna honom i sig. Hon suckade mjukt mot hans l�ppar n�r hon k�nde hans
hand smeka henne �ver br�stet f�r att sedan leta sig ner mot hennes hemliga
st�lle. Hon skrek tyst n�r hans pekfinger drogs �ver hennes k�nsliga punkt.
Wakka hade aldrig kommit s� l�ngt med henne och hon gladde sig �t att Sephiroth
var den f�rsta som lockade fram detta hos henne.

Han k�nde hur hennes kropp sp�ndes upp i en
b�ge mot hans hand och han log inombords. Han fick sig en liten �verraskning n�r
han k�nde det tunna membranet som symboliserade hennes oskuld. Han hade inte
v�ntat sig att en s� passionerad kvinna som Lulu, inte i hennes �lder
fortfarande skulle vara oskuld. Han bet tyst ihop och f�rs�kte bringa sig sj�lv
till sans. Han ville inte g�ra henne illa genom att ta henne h�ftigt och brutalt
�ven om hans kropp skrek r�tt ut om f�rl�sning.

Lulu k�nde hans finger leta sig in i hennes
hemligaste utrymme och hon h�ll tillbaka en snyftning. K�nslan av att k�nna
honom i sig var henne f�r mycket och hon sl�ppte taget om den lilla
sj�lvbeh�rskning hon hade kvar och b�rjade smeka honom lika intimt. Hon kunde
k�nna hans l�ngd mellan sina h�nder och hon pr�vade sig fram. Hon log inombords
n�r hon h�rde de skrovliga ljuden n�r hon r�rde h�nderna �ver hans stolthet.
�Han tycker om det.� t�nkte hon skolflicksaktigt och l�t instinkterna ta
�verhanden.

Han k�nde hennes h�nder mot sin lem och det
fick honom att tappa sansen helt. Han lade sig p� rygg och drog med henne s� att
hon blev till att grensla hans h�fter. Han s�g upp i hennes gr�na �gon och k�nde
v�rmen sprida sig i hans kropp n�r hon log tillbaka mot honom. Lulu reste sig en
aning och f�rde in honom i sig. Med sm�rtsamma och l�ngsamma r�relser s�nkte hon
sig ner �ver hans h�rdhet. Han kunde ana hennes tveksamhet n�r hans h�rdhet
r�rde vid det tunna membranet. Men s� bet hon ihop och satte sig resolut ner.
Han s�g hennes sammanbitna ansikte och hur hon tvingade tillbaka t�rarna som
hotade att rinna �ver sina breddar. De satt sammangjutna f�r en stund innan hon
b�rjade r�ra p� sig.

Lulu k�nde en skarp sm�rta skjutas upp genom
henne och det tog andan ur henne. Visst hade hon h�rt bykvinnorna tala om att
det alltid var sm�rtsamt f�r kvinnan vid hennes f�rsta g�ng, men det h�r kom
inte ens i n�rheten av vad hon trott sig kalla f�r sm�rta och hon hade trott sig
upplevt det mesta i sm�rtv�g under resorna med Yuna och de andra. Men efter ett
par �gonblick s� �verskuggades sm�rtan av att k�nslan att k�nna hans resning i
sig och hon v�gade sig p� att r�ra sig lite. K�nslorna som nu bildades i hennes
nedre regioner fick henne att blunda och st�na l�gt. Ljuden som kom fr�n
Sephiroth fick henne att r�ra sig lite mer och de heta pilarna sk�t upp genom
henne.

-
�lskade, du vet inte vad du g�r med mig, mumlade
Sephiroth n�stan oh�rbart genom t�nderna. Han bet ihop att inte skrika h�gt.

-
Detsamma som du g�r med mig k�raste krigare,
st�nade Lulu och r�rde sig allt snabbare mot hans underliv.
Tillslut kunde han inte h�lla tillbaka, han
reste sig upp och lade ner henne p� rygg och f�rde in sin h�rdhet i hennes heta
inre. Han kunde k�nna hur hon drog ihop sig omkring honom n�r han allt snabbare
r�rde sig ut och in i henne. Han kunde inte f� nog av henne, hon var som ett
gift i hans blod. Han h�rde det skrikande ljudet fr�n henne n�r hon drevs �ver
kanten och hennes kropp skakades av en kraftig orgasm. Hennes inre kramade
instinktivt till om hans l�ngd och f�rde honom mot toppen. Han spillde sin s�d i
hennes inre och han sj�nk ner mot henne. Han begravde ansiktet mot hennes hals
och andades in hennes unika doft av nattorkid�er och regn innan han gled ur
henne och lade sig bredvid henne i s�ngen. Rummet var fyllt av dofterna av deras
lek och han k�nde hur tillfredsst�llelsen sk�nkte hans kropp ett sj�lsligt lugn.

Lulu v�nde sig s� att hon kunde se honom i
�gonen. Ett leende spelade p� hennes l�ppar innan hon tryckte dem mot hans.
�Vad �n Sin gjorde den h�r g�ngen mot oss s� �r jag glad att jag m�tte den h�r
mannen.� t�nkte hon och k�nde hans lena tunga dansa med hennes i en het
dans.

-
Jag tackar Sin f�r att han f�rde mig till dig
k�raste, viskade hon och lade huvudet mot hans axel.

-
Jag ocks�, jag tackar Planeten f�r att jag fick
vakna upp i din omv�rdnad, svarade Sephiroth och drog ett djupt andetag.
Sephiroth tackade tyst Aeris f�r att hon
gett honom chansen att m�ta en kvinna som Lulu att �lska och tillbringa sitt liv
med. Han var �vertygad om att Aeris hade ett finger med i spelet �ven om hon
r�kade vara ett med Planeten. B�da k�nde hur tr�ttheten av deras erotiska lek
tog �verhanden och de somnade i varandras armar.

Under natten som f�ljde f�rsvann en m�rk
figur ut ur byn. Han f�rde sina steg mot Neo-Midgar, staden som l�g n�rmast
Kalm. Han styrde sina steg mot en respekterad bar i de nyuppbyggda delarna av
staden. 7th Heaven �gdes av en kraftfull kvinna vid namn Tifa.

Sephiroth vaknade upp och k�nde ett l�tt
snusande mot sitt br�st. Han �ppnade �gonen och s�g Lulu ligga med ansiktet mot
hans br�st. Han tryckte henne intill sig och mindes deras heta lek under den
f�reg�ende kv�llen. Mot hans vilja s� k�nde han hur han blev h�rd igen och han
kv�vde en suck mot hennes svarta h�r. Lulu k�nde hur han stelnade till i hennes
famn och s�g upp mot honom med fr�gande blick.

-
Hur m�r du? fr�gade Sephiroth och s�g ner i Lulus
gr�na �gon.

-
Som om jag befann mig i himlen �lskade, svarade
hon. Lite �m, men jag m�r bra.

-
Hur �m? undrade han med ett erotiskt ironiskt
leende.

-
Inte s� �m, skrattade Lulu och bet honom l�tt i
hans v�nstra br�stv�rta, hon kunde k�nna hur hans hj�rta slog allt snabbare
under hennes l�ppars lek mot hans hud.

Han morrade dovt och flyttade sig s� att han
l�g �ver henne, han l�t sin kroppstyngd vila p� sina armar och han s�g ner i
hennes leende ansikte. Han smekte henne med tungan �ver halsen och ner mot
hennes br�st. Han �lskade de sm� ljuden som letade sig �ver hennes l�ppar n�r
han hetsade upp henne. De fick honom att h�rdna allt mer. Han sl�t l�pparna �ver
hennes h�gra br�st och hans h�gra hand smekte hennes v�nstra kulle.

Lulu k�nde hans h�rda organ mot sitt, han
gned den mot henne och hon kunde inte l�ta bli att kvida l�gt. K�nslorna, de
heta blixtrarna sk�t upp genom hennes mage. Hon var �m fr�n nattens lekar, men
hon kunde inte f�rneka att hon ville ha honom igen.

Sephiroth smakade p� hennes hud med sin
tunga och konstaterade att det inte bara var hans h�rsel och lukt som
f�rst�rkts, �ven hans smaksinne hade �kat. Han smakade hennes upphetsning och
det drev honom till att vilja sl�ppa alla beh�rskningar han nu hade. Han bet
l�tt till i hennes br�stv�rta och lockade fram �nnu ett ljuvligt ljud fr�n
henne.

Men deras p�b�rjade lek avbr�ts av ett svagt
knackande p� d�rren. Sephiroth morrade ilsket �ver att ha blivit st�rd men reste
sig upp fr�n den lika irriterade Lulu. Han drog snabbt p� sig sina underkl�der
och byxor och kastade en snabb blick p� sin �lskade kvinna, hon hade krupit
under t�ckena och han �ppnade d�rren.

Utanf�r stod vapensmeden med ett oroligt
uttryck i sitt gamla ansikte. Han s�g sig snabbt omkring innan han burdust
knuffade sig f�rbi Sephiroth och st�llde sig mitt i rummet. Smeden nickade
urs�ktande mot Lulu som s�g p� den �ldre mannen med ilsken gr�n blick. Smeden
visste att han lyckats marschera in i n�got mycket �mt�ligt. Han bet sig i
l�ppen innan han tog till orda.

-
Ni �r i fara, n�gon har larmat folket i Neo-Midgar,
en st�rre arm� med Tifa i spetsen marscherar i denna stund hit. Ett par av mina
v�nner var ute och jagade i natt, de s�g en svart figur f�rsvinna mot
Neo-Midgar, men de visste inte vem, och n�r de br�t upp sitt l�ger s� s�g de
arm�n komma hit�t. Jag anar att det �r n�gon i staden som �r ute efter ert liv
General, fl�mtade mannen.

-
Tifa? Men hon hade v�l inget med arm�n att g�ra,
hon var fiende med Shinra? sa Sephiroth med skeptisk ton

-
Mmm, hon var det, men efter det att ni blivit
besegrad s� f�r�ndrades Shinra, Cloud �r numera general �ver deras styrkor, han
�r gift med Tifa, de gifte sig strax efter det stora slaget. Tifa �r fortfarande
�gare till baren 7th Heaven, men hon �r �nnu en mycket duktig krigare. Hennes
n�var sl�r ut det mesta i fiendev�g.

-
Jo tack, jag vet hur de k�nns, skrattade Sephiroth
l�gt och mindes hennes limit Final Heaven, han gnodde sin haka som f�r att
massera en ond fl�ck. De svider ta mig sjutton illa. S� vad f�resl�r ni?

-
Att ni packar och ger er av om ni vill beh�lla
livet, sa smeden och kliade sig p� sin orakade haka f�r att sympatisera med
Sephiroth. Det b�sta vore om ni v�nde tillbaka �ver Choco-sl�tterna och gick
genom grottorna �ver till Junon-omr�det.

Lulu tvingade tillbaka sin blyghet och steg
upp ur s�ngen och kl�dde p� sig, smeden hade dock tillr�ckligt med
sj�lvbevarelsedrift i kroppen och v�nde sig mot den store generalen och l�t
�gonen vila p� dennes str�nga ansikte. Han ville inte r�ka ut f�r hans vrede,
nej tack Susanne, det klarade han sig gott ifr�n. Smeden rotade genom sina
jackfickor och gav n�gra f�rgglada sf�rer till Sephiroth. Den silverh�rige
mannen s�g ner p� sf�rerna och s�g n�stan genast att de var mastermateria, de
h�gsta som gick att f�.

-
Jag ber er, ta dessa materior som g�vor fr�n oss i
Kalm. Det �r inga speciella magisf�rer, men de kanske kan hj�lpa er en bit p�
v�gen. Om inte kan ni kanske s�lja dem och f� gil f�r dem om ni s� beh�ver, sa
smeden och lade sf�rerna i Sephiroths h�nder.

-
Vi tackar s� mycket f�r era g�vor, s�nd dem v�r
tacksamhet, mumlade generalen, n�stan r�rd till t�rar �ver smedens ord.

-
Se s�, se till och f�rsvinn nu innan de n�r
stadsportarna, muttrade smeden och v�ntade i rummet tills det m�rkliga paret
f�rsvunnit innan han gick ner till paret som �gde v�rdshuset.

Den �ldre v�rden nickade till smeden att
f�lja honom till den lilla baren som inhystes i v�rdshuset. Han slog upp ett par
glas med whisky och de sk�lade f�r den f�re detta generalen och hans kvinna.

-
M� De Gamla beskydda dem, muttrade v�rden och s�
svepte de glasen.

-
Vem tror du f�rr�dde dem? undrade smeden och s�g
hur hans glas �ter fylldes p� med alkohol.

-
Keh, det finns bara en i den h�r staden som
verkligen hatade generalen, och det var Reno. Han har l�nge varit bosatt h�r,
sur och grinig har han varit sen ninjaflickan Yuffie �vergav honom. Vilket i sig
inte var n�gon nyhet, det var d�mt att h�nda f�rr eller senare s� som han roade
sig med allt vad kvinnokjolar hette.

-
S� du tror att det var Reno som var den m�rka
figuren som Luke och Stephan s�g i natt smyga sig mot Neo-Midgar?

-
Absolut, n�r jag f�rst fick h�ra om
truppf�rflyttningen s� skyndade jag mig �ver till Renos l�genhet, den stod tom,
sn�ste v�rden.

-
Fan ocks�, jag hade g�rna talat lite mer med v�r
gamle hj�lte, sa smeden uppgivet. Och jag tror p� hans ord, han har f�r�ndrats,
jag kan inte f�rklara varf�r, men jag kan k�nna det i min sj�l, han �r en ny
m�nniska � den tidigare generalen skulle aldrig k�psl� �ver vapen eller n�got
annat f�r den delen heller.

-
Jag h�ller med dig min v�n. Och hans kvinna var ett
stycke f�r sig ocks�, hon var stark. Hon �lskar Generalen, det syntes l�ng v�g.

-
Mm, det h�ller jag med om.

-
Vad g�r Tekla f�rresten? fr�gade smeden och
h�nvisade till v�rdens hustru.

-
Hon ringer till sin syster i Junon, hon vill g�rna
visa sin tacksamhet genom att ordna med tak �ver huvudet �t dem ifall de n�r
dit, sa v�rden. Hon sade sig se hur s�rad Generalen blev n�r vi blev lite r�dda
f�r honom efter det att du skickat hit dem och det vill hon �terg�lda ocks�. Jag
vet att det �r sv�rt att inte darra inf�r honom, det sitter liksom i benm�rgen
nu. Men han �r som du s�ger f�r�ndrad, blickarna han ger magikvinnan �r fyllda
av omsorg och k�rlek, n�got jag skulle ha gapskrattat �t f�r en vecka sen. Den
store Sephiroth visar omtanke om en annan levande varelse, ha � den dagen den
sorgen skulle jag ha sagt, och nu sitter jag h�r och har sett det med egna �gon.
Jag vet fortfarande inte om det hela varit en bisarr dr�m bara.

V�rden skrattade torrt innan han �terigen
fyllde p� glasen med den starka drycken. De inv�ntade invasionen av Shinras
soldater.

Lulu och Sephiroth sprang det fortaste de
kunde �ver sl�tterna mot grottorna som skulle leda dem �ver till Junon-omr�det.
Den silverh�rige mannens sk�rpta blick kunde se arm�n vid den nordliga
horisonten. Han kunde l�ta bli att undra vem det var som angett deras position
och hans �terf�delse. Men han tackade De Gamla och Aeris f�r att de vakat �ver
dem och sett till att de lyckades fly i tid. Han s�g med orolig blick p�
magikvinnan, han visste att fysisk uth�llighet inte var hennes starka sida och
han stannade upp ett �gonblick och lyfte upp henne i sin famn. Han var stark och
hon var inte n�gon tungviktare. Han k�nde henne mumla ett tyst tack mot hans
hals och han placerade en mjuk kyss mot hennes panna innan han satte fart igen
mot grottorna.

Forts�ttning f�ljer....
S�g g�rna vad ni tycker om den...
- 1
- 2
- 3
You need to be logged in to leave a review for this story.You need to be logged in to leave a review for this story.
Report Story

En ny chans