En ny chans | By : Atropa Category: Final Fantasy VII > General Views: 542 -:- Recommendations : 0 -:- Currently Reading : 0 |
Disclaimer: I do not own Final Fantasy VII, nor any of the characters from it. I do not make any money from the writing of this story. |
Cloud och Tifa grälade häftigt om fenomenet
Sephiroth. Cloud ville att hans hustru skulle lyssna på honom när det gällde
Aeris röst. Han hade hört den om och om igen om att Sephiroth var en ny människa
och önskade inget annat än gott, Tifa visste mycket väl vilken röst han talade
om men hon ville inte lyssna på det örat. Hon var så uppslukad av hämndbegär att
hon inte längre kunde agera efter normalt beteende. Hon tvingade upp soldaterna
efter två timmars vilande för att dra vidare till Junon.
-
Cloud, jag vill inte höra något mer om mystiska
röster, speciellt inte röster som kommer från Henne. Aeris är död, punkt slut.
Hon är ett med Planeten och hon finns inte längre, inse det min käre make,
fräste Tifa till slut när Cloud protesterade mot uppbrottet. Han kunde höra
svartsjuka bubbla under ytan hos sin fru.
-
Tifa, sluta nu. Jag vet att även du har hört henne,
hon talar även till dig men du vägrar ju lyssna, suckade Cloud uppgivet.
-
Fan heller, du vet att Sephiroth mördade min far
och han dräpte Aeris, så varför skulle hon förlåta honom?
Cloud suckade igen. Han skulle aldrig klara
av att kunna tala sin fru till rätta om hon vägrade lyssna på den mjuka rösten.
Han reste sig upp och packade ihop sina saker och ställde sig i täten för armén
igen. Det var dags att tåga av till Junon.
Cid hade nog fått ett par glas för mycket
när de klev av båten i Costa del Sol, men både Lulu och hennes älskare log
överseende med den talföre och svärande flygaren, han hade hjärtat på det rätta
stället, det kunde hon känna. Han hade bekräftat Lulus förhoppningar om att det
var Auron som befann sig i Costa del Sol och han hade efter ytterst få
besvärligheter börjat tro på Sephiroths nya personlighet och den silverhårige
mannen lovade sig själv och sin egen eviga själ att han inte skulle återgå till
sitt forna Jag.
De tog in på stadens värdshus och Cid höjde
lite väl menande på ögonbrynen när Sephiroth ville ha ett rum till sig och Lulu
men sade inget, han flinade bara brett. Lulu snäste ilsket till om äldre mäns
snuskiga fantasier. Men hon visste mycket väl att sådana fantasier skulle kunna
bli verklighet om hon och hennes älskare fick bestämma. Båda två log i hemlighet
mot varandra och hörde Cids skratt eka över lokalen innan han försvann upp på
sitt rum.
Han vandrade runt likt en lallande dåre på
stranden, han hade frågat varje levande själ säkert tre gånger vid det här laget
om de kände igen någon av hans vänner men alla hade bara skakat på huvudet och
suckat högt över hans frågor och placerat honom själv i facket för idioter.
Auron stönade högt och lade fram några gil på baren och fick sig ett nytt glas
med alkohol. Han önskade att någon bara kunde säga att de hört talas om någon ur
hans grupp dykt upp, men icke. Auron hade sovit på stranden under parasoll den
senaste veckan och han hade störts varje natt över att han inte kunde känna igen
stjärnhimlen längre. ”Har jag verkligen blivit galen eller befinner jag mig
på en annan planet?” hade han frågat sig varje kväll när han låg och
stirrade upp mot natthimlen.
Lulu valde att ockupera badrummet det första
hon gjorde när hon kom till rummet och Sephiroth var inte sen att följa efter
henne. Hon fnissade lågt när han kom in och sjönk ner bakom hennes rygg och lade
armarna om hennes midja och drog henne tätt intill sig. Men de sexuella
spänningarna sen förra badet fanns inte längre, de hade släppt. Nu njöt de bara
av varandras närhet. Sephiroth tog badsvampen som fanns tillgänglig och började
tvätta av Lulu som nästan började spinna av njutning.
Cid valde att ockupera baren, han visste
mycket väl att han inte behövde mer, men just nu struntade han fullkomligt i vad
som var nyttigt för honom eller ej. ”Va fan, jag har precis suttit och
tjitt-tjattat med den så-in-i-helvete-berömda-Sephiroth, jag behöver mer sprit
om jag ska klara av att hantera den informationen.” muttrade den gamle
flygaren för sig själv och tömde glaset med sprit i ett svep. Han vände sig om
och svepte med blicken över den rökiga lokalen, plötsligt fångade hans ögon upp
en röd slängkappa. Han skärpte sin blick och såg att mannen bar sin ena arm i
själva kappan och ett par mörka solglasögon, vid hans sida hängde ett enormt
svärd. ”Wowzer, ska det där föreställa att vara Auron kanske, mannen som
trollkärringen söker efter?” Cid beställde in en hel flaska whisky och bad
om två glas när han betalade för sig. Han tog glasen och flaskan och gick fram
till mannen med den röda slängkappan.
-
Yo, du verkar vara nere, vad sägs om att hålla en
gammal flygare sällskap över ett par glas? frågade Cid och höll upp flaskan och
glasen framför sig så att mannen såg att han menade allvar.
-
Varför inte, jag har tydligen inte så mycket bättre
för mig, suckade mannen djupt och Cid anade en djup sorg bakom de mörka
solglasögonen.
-
Mitt namn är Cid, vem är du?
-
Jag har kallats Auron, svarade mannen.
”Bingo!! Det är trollkärringens vän. Men
jag anar att de där två turturduvorna roar sig kungligt nu, alltså håller jag
honom kvar här och mjölkar honom på lite info.” tänkte
Cid och fyllde de båda glasen med sprit.
-
Så Auron, varifrån kommer du?
-
Zanarkand ursprungligen, men jag tror inte du vet
var det ligger, svarade Auron och nickade tacksamt och tog emot glaset som den
ruffige mannen erbjöd honom.
-
He, he, jag far omkring både här och där och jag
plockar upp både dittan och dattan. Och jag tror mig veta att Zanarkand ligger
vääääldans långt borta, flinade Cid och hickade till.
-
Huh?
-
Så, vad har fört dig till Costa del Sols soliga
stränder?
-
En skum händelse, jag vet faktiskt inte riktigt hur
det hände. Jag vaknade upp med fötterna i havet och en folksamling runtomkring
mig.
-
Tagit ett par glas för mycket kanske? frågade Cid
oskyldigt.
-
Nope, jag och mina vänner råkade ut för en varelse
som har möjlighet att kränga tid, och tydligen rum också. Annars hade jag inte
kunnat vakna upp här.
-
Ok, nu hänger jag inte alls med dig.
-
Sin är en ondskefull och kraftfull varelse som
bringar olycka till folk på vad jag nu säger – min planet. Han förgiftar och
förstör vår planet med sin närvaro och jag och mina kamrater mötte honom vid ett
tillfälle och slogs mot honom när en märklig tidvattensvåg slog in över oss. När
jag vaknade till liv så befann jag mig här. Jag har frågat folk här om de hört
något om mina vänner, Tidus, Yuna till och med Lulu, sa den andre mannen
hetsigt.
-
Lulu?
-
Mmm, en iskall trollkvinna med enorma krafter. Men
hon ser inte ut att äga några, snarare så hör hon hemma i ett slott med
uppassande jungfrur.
-
Ok, det låter som ett sjujäkla fruntimmer, sa Cid
och tänkte tillbaka på kvinnan i Sephiroths sällskap. Hon passade perfekt in på
beskrivningen som Auron gav. Han fyllde upp deras glas igen.
Ju längre kvällen gick desto fullare blev de
två männen, till slut satt de båda och jämförde fiender som de slagit och hur de
gått till väga. Auron med sitt svärd och Cid med sin lans. Till slut så var det
dags för dem att lämna lokalen och Cid erbjöd Auron att sova över i hans rum,
något som Auron var tacksam över. Han hade sovit på stranden sen han kommit till
den här gudsförgätna platsen.
Sephiroth öppnade sakta ögonen och såg in i
ansiktet på den ännu sovande trollkvinnan. Han log mjukt och begravde sin näsa
mot hennes hår och andades in hennes varma kvinnliga dofter. Han kunde
fortfarande inte riktigt tro på att hon fanns i hans armar, att han fått en
kvinna som matchade honom i allt. Hon började så smått röra på sig innan han såg
in i hennes nyvakna gröna ögon.
-
God morgon älskade, har du sovit gott? frågade han
och placerade en lätt kyss på hennes panna.
-
Mmm, jag har sovit så gott. Du då, har du sovit
gott min krigare?
-
Absolut, jag hade väl aldrig trott att jag skulle
njuta så av att sova. Kanske det har med att göra att jag faktiskt delar bädd
med Planetens mest underbara kvinna.
Lulu fnissade lågt och tryckte sig närmare
honom. Hon välkomnade den heta värmen som spred sig genom hennes kropp varje
gång hon rörde vid hans bara hud.
-
Jag tror att vi bör gå upp nu om vi vill söka efter
din vän, sa Sephiroth med grumlig röst. Han hade ingen större lust att resa sig
upp ur sängen över huvudtaget, men om de skulle finna hennes vänner så borde de
nog gå upp nu.
-
Mmm, kan vi inte bara ligga en stund till? frågade
Lulu och lät sin tunga spela över hans hals känsliga hud.
-
Lulu, morrade han.
Men hon lyssnade inte på hans protester utan
gled upp så att hon grenslade hans kropp. Hon retade hans känsliga punkter tills
han trodde att han skulle brinna upp. Lulu log inombords över makten hon hade
över den legendariske krigaren. Hon gned sin kvinnlighet mot hans hårdhet innan
hon reste sig upp en aning och förde in honom i sitt heta inre. Sephiroth
stönade dovt när han kände hur hennes varma inre väggar slutas om hans hårdhet
och masserade honom till vansinne. Han visste att hon retade honom med att röra
sig långsamt, så långsamt att det gränsade till smärta för honom. Tillslut så
tog han ett stadigt tag om hennes höfter och tog över. Lulu kved lustfyllt till
när han fyllde henne till bredden med sin stolthet och rörde henne allt fortare
tills hon bet sig i läppen för att inte skrika rätt ut. Han morrade nöjt när han
kände hur hon kramade om honom när hon kom. Han fångade upp en hård bröstvårta i
sin mun och bet lätt till och hon gav upp ett lågt tjut när nästa njutning
rullade in över henne. Han släppte taget om sin behärskning och med ett djupt
vibrerande ljud spillde han sig i henne.
Efter att de hämtat andan så lyfte han upp
Lulu i sin famn och bar in henne i badrummet. Hon skrattade och menade på att
hon kunde gå för egen maskin, men han släppte inte taget om henne. Han tvättade
av dem båda från morgonens sängkammarlek men kunde inte låta bli att känna hur
han åter igen blev upphetsad av att massera hennes kropp med tvättsvampen.
-
Kvinna, vad är det för trolldom du har lagt över
mig, morrade han med läpparna mot hennes våta nacke.
-
Och vad får dig att tro att jag skulle berätta det?
undrade Lulu med hes röst. Hon kände hans växande hårdhet mot sin mjuka bakdel
och putade lite menande med den.
Han var inte sen med att anta utmaningen hon
utgjorde med sin kropp, med en enda stöt drev han in sin hårdhet i hennes
välkomnande inre. Den här gången lät Sephiroth henne inte reta honom med
långsamma rörelser, nej det var den ultimata kortisen. Efter det korta heta
mötet så duschade de snabbt av sig igen och torkade sig. De klädde snabbt på sig
för att inte låta sina lustar ta överhanden igen. Lulu skrattade lågt och
Sephiroth såg på henne med förvånad blick.
-
Om någon hade frågat mig för ett par månvarv sedan,
om jag skulle bli så här hett involverad i en man hade jag gett dem en ordentlig
känga med min Fury, sa Lulu och placerade en lätt kyss på den silverhårige
krigarens näsa.
-
Så vi är hett involverade med varandra tycker du?
frågade Sephiroth med ett okynnigt leende.
-
Det gränsar nästan till det i alla fall, skrattade
Lulu och öppnade dörren och gick ut i korridoren och stötte ihop med en lång
figur.
Auron såg med röddruckna ögon ner på figuren
som sprungit rätt in i honom. Det svarta håret med de färgglada hårpinnarna såg
egendomligt bekanta ut i hans ögon. Men när hon väl lyfte upp blicken och såg in
i hans ansikte trodde han att hans hjärta skulle sluta slå. Han slog sina stora
armar om kvinnan och svingade runt henne i en björnkram. Sephiroth morrade
svartsjukt och fångade upp Lulu i sin famn igen och lade armarna om hennes liv.
Ingen man skulle få röra vid hans trollkvinna på det där sättet.
-
AURON??!! Är det verkligen du min vän? ropade Lulu
men stannade kvar i Sephiroths varma famn.
-
Lulu, trollkvinna, hur har du.. ? Jag menar.. Jag
tror inte det är sant, är det verkligen du??
-
Auron, jag lovar dig, det är jag – Lulu och ingen
annan, skrattade Lulu och strök med handen över Aurons ärrade kind.
-
Vem är mannen som så svartsjukt vakar över dig?
frågade Auron misstänksamt.
-
Auron – möt Sephiroth, min vän, min make. Lulus
ögon gnistrade mörkgrönt mot Sephiroth som kände en eld spridas i hans inre över
hennes ord.
-
Sephiroth, om du har lyckats tina upp den här
kvinnan så har du min beundran, skrattade Auron och sträckte fram sin hand mot
den silverhårige mannen.
-
Auron, det är ett nöje att möta en av Lulus vänner.
-
Har hon berättat något för dig? frågade Auron.
-
Hallååå, jag är faktiskt kvar i samma korridor som
er, snäste Lulu lite spelat irriterat. Ni behöver inte tala som om jag befann
mig på andra sidan jordklotet.
-
Jo, min kära Lulu har berättat allt för mig, och nu
är vi har hittat dig så tror jag att det kan finnas möjlighet att vi kan finna
fler av era vänner, sa Sephiroth och tryckte Lulu närmare sig och log mot henne.
En dörr öppnades och ut kom en mycket
bakfull gammal flygare. Lulu och Sephiroth skrattade lågt när de hörde det djupa
stönandet från Cid.
-
Måste ni föra ett sånt djävla oväsen så här tidigt
på morgonen? sa Cid med muttrande ton.
-
Cid min vän – kom här så får du möta Lulu och
Sephiroth, sa Auron och föste fram flygaren mot det udda paret.
-
Morrn, morrn, mumlade Cid och fann en cigarrstump i
en ficka och satte den i sin mungipa.
-
Cid?? Kom inte och säg att du och Auron festade
ihop igår och du sa inte ett ljud om oss? undrade Sephiroth med smått anklagande
ton.
-
Känner du Lulu Sephiroth? utropade Auron ilsket.
-
Mmm, jag mötte dem igår på färjan över hit till
Costa del Sol, sa Cid undvikande.
-
Grr, jag ska strypa dig – du bara mjölkade mig på
information din jäkel.
-
Ledsen, men jag låter sällan små chanser på att få
reda på mera glida mig genom fingrarna, flinade Cid. Men kom nu så får vi i oss
lite frukost innan vi börjar med nya äventyr.
De följdes åt ner till hotellets matsal och
intog en ganska bastant frukost. Både Cid och Auron inhalerade nästan sin mat
medans Lulu och Sephiroth uppträdde lite mer civiliserat. Med jämna mellanrum så
kastade de en blick på varandra och log.
-
Så du letar efter flera från er grupp? frågade Cid
tillslut när hans mat var slukad och nu satt med en kopp kaffe.
-
Ja, jag har ju funnit Auron, så kanske de andra
från vår grupp finns här också. Sin har ju spelat oss spratt tidigare, och jag
tvekar inte en stund över att det här är en av hans olycksaliga idéer, mumlade
Lulu.
-
Wow, då är vi ju fyra stycken som ska leta efter
dina vänner, utropade Cid med ett glatt ögonkast mot sin vän Auron. Det är som i
gamla tider – fast då var det ju Sephy här som var orsaken till min grupps
resande.
-
Hrm, harklade sig den silverhårige före detta
generalen.
-
Äsch Sephy, du är ju en av de goa grabbarna nu,
vrålade Cid med sin hesa stämma.
-
Hmm, ja just det, mumlade Sephiroth och reste sig
upp och såg Lulu göra detsamma.
-
Kom min käraste så låter vi de här två högljudda
varelsen fortsätta frukosten utan oss, log den mörkhåriga magikvinnan och stack
sin arm under Sephiroths arm.
Han log mot henne och så gick de tillbaka
till sitt rum. Han kunde känna hur han hårdnade alltmer ju närmare rummet de kom
och han tänkte minsann inte låta tillfället glida honom ur fingrarna så fort de
nått sitt rum. När de båda befann sig inom rummets fyra väggar drog han in Lulu
i sina starka armar och pressade henne tätt intill sig och kysste henne hett.
Han behövde känna hennes närhet, han behövde förvissa sig om att hon fortfarande
fanns vid hans sida och inte var någon mako-inspirerande dröm. Hans kraftfulla
armar lyfte upp henne och pressade henne mot dörren, han stönade lågt när han
kände hennes ben läggas om hans midja. Vid Shivas kalla andetag – han behövde
älska med henne nu!
Lulu kände hans behov och det fick hennes
lust att växa tusenfalt. Hon följde hans kropps direktiv och lät sig villigt
manipuleras. Hon lät sina ben omsluta hans midja och hon gungade sin underkropp
mot hans för att visa att hon var villig att ta emot honom. Hon kunde känna hans
upphetsning gnuggas mot sitt underliv och hon gnydde lågt. Hon ville ha honom i
sig NU!!
Han kände hur hennes kropps dofter blev allt
starkare och han tänkte ta henne, utan att bekymra sig om att leta upp sängen.
Med flinka fingrar hade han frigjort sin hårdhet och med samma snabba fingrar
fann han vägen till hennes våta hetta. Han lät sitt pekfinger leka lite med
hennes känsliga juvel innan han förde in sin hårdhet i hennes ljuvliga väta. Han
kunde inte hålla sig när han hörde hennes små kvidande ljud utan red henne hårt.
Han förlorade sitt omtalade tålamod när han kände hur hon bet sig fast i hans
skuldra och lät instinkterna ta överhanden helt.
Lulu kunde känna hur han fyllde hennes inre
med sin säd och hon kved lågt när hennes orgasm närmade sig. Hon bet till i det
första bästa hon fann – i det här fallet hans axel. Hon kunde inte hålla
tillbaka sina djuriska instinkter. Hennes inre muskler kramade om hans hårdhet
och tvingade honom att vara kvar i henne tills hon mjölkat honom torr. Först då
tryckte han sig närmare henne och lade sin ena hand om hennes mjuka bakdel och
den andra armen lade han om hennes rygg. Han bar henne till sängen och lade ner
dem båda utan att bryta deras koppling. Hon kunde känna honom i sitt sköte. Och
hon log svag mot honom.
-
Du vet väl att människor kan bli…
Han svarade hennes förmodade fråga med en
het kyss. Han lät sin tunga glida in i hennes mun och smaka på hennes safter.
Han visste vad hon ville tala om men han ville inte höra det nu – just nu ville
han höra de små kvidande och gnyende ljud som fick honom att hårda tiofalt om.
Lulu svarade på hans kyssar och lät hans
händer vandra över hennes mjuka former. Hon kunde känna hur hans höger hand
letade sig in under hennes gråbruna kjol och upp mot hennes mjuka bakdel. Hon
kved hest när hon kände hans hand läggas om hennes rundade bakdel och trycka
henne mot sig. Han var hård igen.
Cid såg på Aurons röda ögon och log svagt.
Han och hans nya vän hade gått hårt åt på spriten kvällen innan. Han vinkade
till sig en servitör som fyllde hans kopp med mer kaffe.
-
Så, vad tror du? undrade Cid efter en lång tystnad.
-
Jag tror att Lulu funnit sig en man, svarade Auron
ärligt och luftade sina tankar och misstankar. Han hade aldrig sett den iskalla
ladyn bete sig som han sett Lulu bete sig mot Sephiroth. Den silverhårige mannen
hade lyckats med något som hundratals män misslyckats med, inklusive honom
själv.
-
Sant, och jag kan ju säga – jag som kämpade mot
honom en gång i tiden – han är förändrad och jag vet att din vän är orsaken till
hans märkliga förändring. Jag tror att vi kommer att förflytta oss till
Nibelheim härnäst, han har en del rötter där, sa Cid med allvarlig röst och
tände en cigarr och lät dess blågrå rök slingra sig genom resturangens lokal.
-
Varför tror du det? undrade Auron som inte hade en
blekaste aning om vad Nibelheim ens var för något ställe.
-
För att dra en historia kort – vi kämpade mot Sephy
en gång i tiden – och vi mötte en figur som i det stora hela kunde liknas vid en
vampyr – hans namn var Vincent – och han är förmodligen far till Sephy – därför
tror jag att vi kommer att resa till Nibelheim härnäst. Jag tror att den före
detta generalen vill träffa sin så kallade far.
De båda äldre männen fortsatte och tala om
sina äventyr. Cid berättade för Auron om Cloud och Tifa, han berättade om den
lejonliknande varelsen Red XIII – alias Nanaki – han berättade om den lilla
ninjan Yuffie vars fingrar var flinkare än en Chocobo på rymmen. Auron å sin
sida berättade om Tidus, Yuna, Wakka, Kihmari och Rikku.
-
Rikku verkar påminna en hel del om Yuffie, det vore
ganska häftig att föra ihop de två flickorna, skrattade Cid.
-
Wow, jag vågar inte ens tänka på hur det skulle
sluta. Jag menar, två hyperaktiva töser, rös Auron häftigt.
Cid svarade med ett rungande skratt och drog
till sig resten av gästernas uppmärksamhet.
Lulu såg ner på sin silverhårige älskare,
han fyllde hennes hemliga utrymme och hon kunde bara svara honom med låga
kvidande. Hon kunde inte få nog av honom, han var hennes livskraft, hennes
livselixir – om han skulle försvinna ur hennes liv så skulle hon vittra bort och
dö. Hon tryckte sig mot hans underliv och kände hur han kom långt in i henne
igen. Hon föll ihop på hans breda bringa och flämtade tungt.
-
Jag älskar dig, mumlade Sephiroth kärleksfullt med
läpparna mot hennes hår.
-
Jag älskar dig också min krigare, svarade Lulu
hest.
Sephiroth vaknade av att det knackade hårt
på deras hotelldörr. Han slingrade sig ur sin kvinnas armar och drog på sig sina
underkläder och byxor. Under sura muttranden öppnade han dörren och fann Auron
och Cid stå utanför med sin packning.
-
Kom igen nu Loverboy, dags att dra vidare, sa Cid
och skrockade hest när han såg den silverhårige mannens rodnad.
-
All right, vi kommer snart, mumlade Sephiroth och
stängde igen dörren igen.
Han gick fram till sängen och kysste sin
älskade på pannan.
-
Lulu, min käraste, vakna, vi måste ge oss av säger
Cid, viskade han lågt i hennes öra.
-
Mmm, vill sova mer, muttrade Lulu trött.
-
Jag vet, men de väntar på oss. Kom igen nu
sömntuta, viskade han kärleksfullt och fann sina övriga kläder och klädde sig
snabbt.
Lulu stönade och reste sig upp ur sängen.
Hon höll upp sin klänning, den var skrynklig både här och där men det fanns
inget hon kunde göra åt saken, hon hade ju inga andra kläder. ”Kan ju vara en
idé och skaffa sig lite mer plagg?” tänkte hon och drog på sig sin mörka
klänning och rättade till håret. Hon satte upp det i en knut med hjälp av fyra
vackert dekorerade pinnar, lagom så att det inte föll ner i hennes ansikte. Inom
loppet av tio minuter så stod de båda klara att ge sig av på vandring igen.
Den udda lilla gruppen hyrde sig en bil, Cid
hade mer än nog av pengar berättade han för de andra. Och han vägrade vandra
över landet som han gjort tidigare tillsammans med Avalanche. Och tack vare
bilen så slapp de slåss mot de olika monster som dök upp på deras färd.
Den gamla kvinnan Leyla såg soldaterna från
Shinra marschera in i Junon och när hon fick syn på den galna blicken hos
kvinnan som ledde dem så rös hon till. Tifa hade förlorat förståndet. Fru Leyla
kunde inte annat än att be till gudarna om att den tidigare så levnadsglada Tifa
fick hjälp med att komma över galenskapen.
Den gamla kvinnans bekymrade blick väckte
uppmärksamheten hos Cloud. Han vek av från truppen, i ögonvrån såg han att Tifa
banade väg till hamnen, hon märkte inte ens att hennes make försvann. Han gick
fram till kvinnan.
-
God dag frun, kan jag få växla ett par ord med er?
undrade han med låg röst, han ville inte att Tifa skulle höra honom.
-
Visst unge man, det går bra det, svarade Leyla.
-
Har du sett till en silverhårig man och en
mörkhårig kvinna färdas genom Junon?
-
Ja, men det är länge sen nu, ljög Leyla. Flera
veckor sedan.
-
Ljug inte för mig, gamla kvinna. Vet du var de
förde sina steg? väste Cloud.
-
Ja men jag vill inte tala om det för er min unge
man. Och tro inte att du kan komma här och hota mig i mitt eget hem. Jag vill
inte att ni ska förstöra för dem, de är goda själar, som inte gör annat än gott.
-
Jag vet det, men tyvärr kan jag inte övertala min
fru detsamma. Jag vill bara veta var de tagit vägen så att jag kan styra stegen
åt ett annat håll, sa Cloud ärligt.
Leyla spände blicken i den blonde mannens
blå ögon, hennes intuition sa henne att han faktiskt talade sanning. Han önskade
inte Sephiroth och Lulu något ont.
-
Ok, men får jag höra att ni gjort mina skyddslingar
illa kommer jag att nedkalla en ond förbannelse över er, har du förstått unge
man?
-
Ja, jag förstår.
-
De tog båten över till Costa del Sol, efter att
hört rykten om att en vän till den unga magikvinnan skulle kunna befinna sig
där, sa Leyla.
-
Tack så mycket frun, då vet jag, sa Cloud och
nickade tacksamt innan återgick till truppen av soldater.
Tifa stod vid hamnen och såg ut över havet.
I bakhuvudet hörde hon en mjuk och melodiös röst som bad och trugade henne om
att ge upp sökandet efter den forne Generalen. Men hon vägrade konsekvent att
lyssna på rösten.
Hon visste vem som talade till henne, det var Aeris som sträckte sig över
dimensionsgränserna för att be henne förlåta Sephiroth och börja om på nytt.
”Nej, jag kommer aldrig att förlåta det monstret för vad han gjorde mot min by,
mot min far.” tänkte den mörkhåriga kvinnan och kände tårar välla upp då hon
för sitt inre öga såg sin by i lågor. ”ALDRIG!!”
Cloud såg sin fru stå och stirra med
tårfylld blick på vågornas spel mot bryggkanten. Han suckade med tungt hjärta
och gick fram till henne.
-
Tifa? Kom nu, det är dags att fara. Jag har ordnat
med en båt som ska ta oss till The Bone Village, sa han med mjuk tröstande röst.
-
The Bone Village? Vad ska vi göra där?
-
Jag pratade med en gammal kvinna som gett Sephiroth
och magikvinnan rum för natten, hon sa att de skulle färdas norrut mot
Nordkalotten, ljög Cloud.
Tifa fnös men sa inget, hon lät sig föras
ombord på båten och tog plats i en av hytterna. Hon försökte stänga ute Aeris
viskande röst, men det var omöjligt. Hon morrade dovt och begravde ansiktet i en
av bäddens kuddar.
Lulu, Sephiroth, Cid och Auron nådde
tillslut det lilla gruvsamhället North Corel. Den gamle flygaren bad de andra
stanna kvar i bilen under tiden som han växlade några ord med Barret, den förre
ledaren av Avalanche innan Cloud dök upp i gruppen.
-
Jag lovar er, om ni tyckte jag var en hetsig och
temperamentsfull idiot så är det inget i stil med vad den här klumpen kan göra,
sa Cid med allvar i rösten. Han är nog farligare än vad jag är också, så jag
tror att det är bäst att jag pratar med honom först innan vi visar upp Sephy för
honom, OK?
-
Ok Cid, du bestämmer, sa Sephiroth och lade en
beskyddande arm om Lulus liv, han ville inte att hon skulle hamna i fara på
grund av honom, inte mer än nödvändigt i alla fall.
Cid nickade och skyndade sig iväg mot
Barrets hus. Han såg den unga flickan som var den ruffige Barrets dotter Marlene
komma springandes mot honom.
-
Onkel Cid, vad gör du här?! ropade flickan glatt
och slängde sig upp i flygarens armar.
-
Hej lilla skrutt, jag är här för att prata med din
far om något mycket viktigt. Var är den gamle björnen?
-
Hi, hi, onkel Cid, du vet att han inte gillar att
bli kallad för björn, skrattade Marlene. Pappa är i garaget och mekar med en
gammal bil han hittade för några veckor sedan. Kom så ska jag visa dig!
Cid fick finna sig i att bli släpad till ett
ruckligt skjul som såg ut att kunna rasa ihop vilken minut som helst. Den minsta
darrning och det skulle vara en ruin. ”Typiskt Barret, han ser inte
skrothögar framför allt skräp.” tänkte Cid och suckade tungt. Ett vrål från
ruinen fick honom att göra sig beredd på fight, men han lugnade ner sig när han
såg den store mörke mannen komma utfarandes med svordomar slungades omkring sig.
-
PAPPA!! Ropade Marlene med förmanande röst. Vi har
fått besök.
-
Huh? Barret lyfte upp sitt huvud och såg Cid stå
med ett gäckande leende framför honom
-
Hejsan Barret, sa Cid.
-
CID?!! Va i helvete gör en gammal flygare som dig
här i bergen? Gormade Barret och drog in Cid i en benkrossande kram.
-
Öff, uff, B-barreeet, jag kan inte aandass, väste
Cid genom trånga luftrör.
-
Uhh, åhh, ledsen för det gamle vän, jag blev bara
så glad över att se din fula nuna igen, sa Barret och släppte sitt bamsegrepp om
Cid.
-
Jag har något viktigt att berätta för dig, och jag
vill att du lyssnar ordentligt. Och om du ens kommer på tanken att dra vapen
efter vad jag berättat för dig så kommer jag personligen sticka ner dig med min
golvmopp, har du förstått?!!
-
Vad är det som har hänt?
-
Lova mig att du inte drar vapen!
-
Ok, ok, lugna ner dig, jag lovar, jag ska inte dra
vapen, sa Barret och viftade med händerna i en avväpnande gest.
-
All right, jag kom hit i sällskap med tre
människor. Två av dem hör inte hemma på Planeten, de har kommit från ett ställe
som heter Zanarkand, en urgammal stad på en annan planet än våran.
-
Du skämtar väl nu Cid.
-
TYST – nej, jag skämtar inte. Lyssna nu ordentligt.
De heter Lulu och Auron. Lulu är en kvinna med enorma kunskaper i magi, jag
föreslår att du inte gör henne förbannad för då kan du likväl säga hej till
Aeris när du möter henne.
-
Uhh, okej….
-
Den andre heter Auron, en stor svärdsman. Lika stor
som en viss före detta general… Cid lät meningen sjunka in hos Barret. Och den
före detta generalen, ja vad ska jag säga – han är ganska förändrad, nej inte
ganska – fullständigt förändrad. En riktig man.
Barret stirrade på Cid som om denne odlat
horn i pannan. Vad stod Cid och pratade om egentligen? Menade han verkligen att
Sephiroth hade kommit tillbaka från de döda? Barret exploderade.
-
Vad fan säger du människa, är pottsorken Sephy
tillbaka? Var är han, jag ska slå ihjäl honom! Skrek Barret.
Cid suckade och lyfte sitt vapen och dängde
till den hetsiga Barret så denne såg stjärnor.
-
Kom ihåg vad du lovade Barret, sa Cid med fast
röst.
-
Men för i helvete Cid, det är ju Sephiroth vi talar
om här, han ville ju för fan ha ihjäl allt liv som existerade på Planeten.
-
Jag vet Barret, jag vet. Men jag lovar dig, på min
pilotheder, han är en ny människa. Han hjälper Lulu och hennes vän att finna
sina andra vänner som de tror finns på Planeten, och jag har lovat dem detsamma.
Du har inte stött på eller hört talas om människor som helt plötsligt dykt upp
ur tomma intet och lallar runt som förvirrade idioter?
Barret kliade sig i huvudet med sin vänstra
hand. Jo, visst sjutton hade han hört talas om en ung flicka som befann sig på
the Golden Saucer.
-
Jo, det sägs att en ung flicka dök upp ur tomma
intet upp på the Golden Saucer. Kan det vara en vän till magikvinnan?
-
Det skulle inte förvåna mig. Men återigen Barret –
jag ber dig, som vän och broder. Dra inte vapen mot Sephiroth. För jag kan
garantera dig att om du hotar honom på något sätt kommer Lulu att ta saken i
egna händer, och jag tror inte du har en chans mot den kvinnan och jag tror inte
du vill göra Marlene faderlös, bad Cid.
-
Okej, Okej… muttrade Barret och satte på säkringen
på sin högra hand – den handen som inte var någon hand utan en form av
skjutvapen som han fixat sedan hans riktiga hand förstörts.
-
Bra, fixa till lite drickbart så kommer jag snart
tillbaka med mina nya vänner, sa Cid och försvann.
Barret mumlade något och tog Marlene på
armen och gick till sitt hus. Han bad sin dotter duka fram koppar och fat under
tiden som han satte igång med kaffekannan.
De såg Cid vinka till dem på håll och de
klev ur bilen och gick mot honom. Tydligen så hade det gått bra. Sephiroth
andades i hemlighet ut, han hade varit rädd för att den store mannen med
maskinarmen skulle gå bärsärkargång mot dem, men Cid hade tydligen övertalat
honom om att den före detta generalen nu var en god människa.
-
Goda nyheter mina vänner, sa Cid med glad ton. Jag
har inte bara lyckats övertala Barret om att Sephy här numera är en snäll pojke,
jag har även fått lite information om att det kan finnas en ung flicka uppe på
the Golden Saucer som kan vara en av er.
-
VERKLIGEN?!! När beger vi oss av dit, var det nu
ligger? ropade Lulu exalterat.
-
Lugn, lugn, först och främst ska vi ta en rast hos
min käre vän Barret, sa Cid och hyssjade ner magikvinnans hetsighet.
-
Kom låt oss gå, sa Auron med djup röst.
De fyra gick till Barrets hus som till Cids
förvåning såg ut som ett mindre palats i jämförelse med skjulet där han mekat
med bilen. Hans vän var tydligen händig med sin enda hand.
Marlene ropade ett glatt kom in när det
knackade på dörren. Cid klev in före Auron, Lulu kom in som tredje person och
Sephiroth kom in sist. Marlene såg med stora ögon på onkel Cids vänner,
speciellt kvinnan. Flickan gick fram till kvinnan och drog henne i
klänningsfållen.
-
Vad heter du? frågade Marlene med ett barns ljusa
röst.
-
Jag heter Lulu, vad heter du? frågade Lulu och
hukade sig ner så att inte barnet skulle behöva böja på nacken så mycket.
-
Jag heter Marlene.
-
Barret, låt mig få presentera mina nya vänner, sa
Cid. Det här är Auron, svärdsmannen. Och så har vi Lulu, magikvinnan och till
sist Sephiroth.
Barret tog både Lulu och Auron i hand och
skakade dem, men han såg misstänksamt på den silverhårige mannen.
-
Förlåt mig General, men jag kan inte riktigt…
mumlade Barret och vände bort sin mörka blick från den en gång så store
generalen.
-
Jag förstår, och jag håller inget emot dig. Jag är
tacksam för att du bjudit in mina vänner till att rasta i ditt hus, sa Sephiroth
med djup röst.
-
Hmm, ja…
De satte sig ner vid bordet och Barret
fyllde deras koppar med kaffe innan han själv slog sig ner mellan Cid och
Marlene. En pinsam tystnad uppstod – ingen visste vad de skulle säga. Det var
tillslut Lulu som tog till orda.
-
Barret, Cid berättade om att du hade hört talas om
en ung flicka som irrade omkring någonstans här i närheten, kan du berätta mer
om det?
-
Visst, några män kom ner igår från the Golden
Saucer, de sa att de stött på en ung blond flicka som först pratade ett märkligt
språk, men som växlade om till vårt efter en stund.
-
RIKKU!! utropade både Auron och Lulu med en o samma
röst.
-
Rikku??
-
Ja, hon heter så, hennes urpsprungsspråk kallas för
Al-Bedh och det låter helt absurt i ens öron, sa Auron.
-
Ja, de sa att det lät helkonstigt, bekräftade
Barret. Hur som helst, så tog Dio in henne på spökhotellet tills de kunde reda
upp hennes närvaro där.
-
Dio? Vem är det? frågade Sephiroth.
-
Minns du inte Dio, det är han som äger the Golden
Saucer. Han är girig och egotrippad, men ärlig och hederlig i grund och botten,
sa Barret under lugg.
-
Aj då, låt oss bara hoppas på att Rikku klarar av
att hålla fingrarna i styr, sa Auron och såg på Lulu med ett svagt leende.
-
Hurså? Vad är det för speciellt med Rikku? frågade
Marlene och såg upp på den bistre svärdsmannen med stora blå ögon.
-
Hon kan vara lite klåfingrig ibland.
Cid och Barret började skratta högt när de
hörde Aurons förklaring till flickan. De kände så väl igen klåfingriga unga
damer. Cid harklade sig en aning när han hade hämtat sig från skrattattacken.
-
Vi känner en sån flicka också, hon heter Yuffie,
och jag tror att både hon och Rikku skulle trivas utmärkt tillsammans, de skulle
säkerligen ge sig ut på en stöldturné, sa Cid och började skratta igen.
Sephiroth log i mjugg åt det hela, han
mindes den lilla ninjaflickan, hon var verkligen flink i rörelsen och kunde nog
förvirra runt det mesta och de flesta. Han rycktes upp ur tankevärlden när en
mjuk hand lades över hans.
-
Vad ler du åt min älskade? viskade Lulu och smekte
hans stora hand med sina fingrar.
-
Jag minns den lilla ninjaflickan, hon var ett
riktigt yrväder, hennes kastvapen svider rejält när de träffar sitt mål kan jag
ju säga, svarade Sephiroth.
Barret såg med tefatsögon på Generalen och
den unga magikvinnan, hade han verkligen hört rätt? Hade kvinnan kallat
Sephiroth för sin älskade?!! Han var tvungen att ta reda på svaret.
-
Ok, vad fan händer här egentligen? Kan någon vara
snäll och upplysa mig?!
-
Vad menar du? frågade Cid.
-
Har jag förstått hela situationen rätt om jag säger
att Sephy och Lulu här är ett par? mullrade Barret med grov röst.
-
Ahh, jag förstår, jo det är sant. De är ena riktiga
turturduvor.
Cid vrålade av skratt och Auron höll på att
trilla baklänges när han försökte tvinga tillbaka glädjen som bubblade upp i
honom. Barret såg bara ut som ett enda stort frågetecken. Lulu och Sephiroth
mumlade något ursäktande och försvann ut genom ytterdörren med flammande kinder.
De stannade ett par timmar hos Barret och
hans dotter. Den store lufsen hade tillslut fått erkänna för sig själv att
Sephiroth faktiskt var en annan människa än den som de tidigare bekämpat. Han
kunde inte finna en enda ond cell i den silverhårige krigarens kropp. Han lovade
att tala med Tifa och Cloud om de dök upp, men Sephiroth varnade honom för att
Tifa förmodligen skulle dänga honom gul och blå om han försökte övertala henne
att den före detta generalen numera var en god man. Barret lovade att ta hand om
deras hyrbil under tiden som de for upp till den berömda spel och nöjeskupolen.
Både Auron och Lulu gick omkring med en
förundran spelad över deras ansikten. De hade aldrig sett något liknande.
Blinkade ljus och rörliga figurer precis överallt. Det snurrade nästan runt för
dem.
Sephiroth fångade upp Lulu i sina starka
armar innan hon landade på baken, Cid lade en kamratlig arm om Aurons midja.
-
Kom igen nu, vi måste ta oss till Spökhotellet
innan ni blir alldeles vimsiga, skämtade den äldre flygaren och Sephiroth
nickade instämmande till det.
-
Så det här bara ett rent nöjesfält? Frågade Auron
och lutade sig tacksamt mot Cid.
-
Japp, man kan förlora hela sin förmögenhet här om
man har otur, sa Cid och så hoppade de ner i hålet som ledde till Spökhotellet.
-
Kom igen nu flickan min, låt oss hoppa efter, sa
Sephiroth till en misstänksam Lulu.
-
Är det säkert?
Han svarade henne med att lyfta upp henne
och hoppa efter Cid och Auron.
Ok, Lulu erkände att hon inte gillade
Spökhotellet, det gav henne riktiga rysningar, men hon ville inte visa sig rädd
inför de sturska männen så hon gaskade upp sig, men hon tog ett stadigt tag om
sin älskares stora hand. De stod en bit ifrån när Cid och Auron gick fram till
disken. Auron hoppade högt när en hängd man dinglade ner framför dem och Cid
skrattade kvävt åt dem. Auron fnös bara till svar.
-
Hejsan, mitt namn är Cid Highwind, jag och mina
vänner har fått information om att det ska finnas en ung kvinna här vid namn
Rikku, stämmer det?
Han fick endast ett illtjut till svar, men
det kom inte från mannen bakom disken utan från trapporna.
Fortsättning följer....
Säg gärna vad ni tycker om den här lilla historien... som
visar sig bli bara längre och längre....
While AFF and its agents attempt to remove all illegal works from the site as quickly and thoroughly as possible, there is always the possibility that some submissions may be overlooked or dismissed in error. The AFF system includes a rigorous and complex abuse control system in order to prevent improper use of the AFF service, and we hope that its deployment indicates a good-faith effort to eliminate any illegal material on the site in a fair and unbiased manner. This abuse control system is run in accordance with the strict guidelines specified above.
All works displayed here, whether pictorial or literary, are the property of their owners and not Adult-FanFiction.org. Opinions stated in profiles of users may not reflect the opinions or views of Adult-FanFiction.org or any of its owners, agents, or related entities.
Website Domain ©2002-2017 by Apollo. PHP scripting, CSS style sheets, Database layout & Original artwork ©2005-2017 C. Kennington. Restructured Database & Forum skins ©2007-2017 J. Salva. Images, coding, and any other potentially liftable content may not be used without express written permission from their respective creator(s). Thank you for visiting!
Powered by Fiction Portal 2.0
Modifications © Manta2g, DemonGoddess
Site Owner - Apollo