Adult-FanFiction.org : Final Fantasy

En ny chans	By : Atropa Category: Final Fantasy VII > General Views: 542 -:- Recommendations : 0 -:- Currently Reading : 0
Disclaimer: I do not own Final Fantasy VII, nor any of the characters from it. I do not make any money from the writing of this story.

Chapter List
- 1-Del 1
- 2-Del 2
- 3-Del 3
- 4-Del 4
- 5-Del 5
- 6-Del 6
- 7-Del 7
- 8-Del 8
- 9-Del 9
- 10-Del 10
- 11-Del 11
- 5
- 6
- 7
Den unga kvinnan i Vincents famn gled ur
hans grepp och sprang mot Lulu � sin ursprungliga v�ktare, den svarth�riga
kvinnan f�ngade upp henne i ett s�kert grepp och t�rarna rann fritt fr�n dem
b�da.

-
Yuna, min flicka � du �r ok, viskade Lulu med
hetsig och k�nslofylld r�st.

-
LULU, AURON, RIKKU!! Jag kan inte tro det � ni
lever. Jag var s� s�ker p� att Sin f�rgjort er med sin ondska. Tacka alla Fayth
f�r att ni �r v�lbeh�llna, snyftade Yuna och kramade om sin v�ktare.

-
Jag antar att du k�nner dessa m�nniskor Yuna, sa
Vincent med l�g r�st och han fick ett h�ftigt nickande till svar fr�n sin
skyddsling.

-
Vincent, kom och s�tt dig s� ska vi f�rklara en del
f�r dig, sa Cid och kastade en menande blick p� den lediga f�t�ljen.
Vincent satte sig ner och v�ntade med sp�nd
blick p� att f� h�ra historien. Cid b�rjade ber�tta och Sephiroth och Auron
fyllde i olika tomrum i historien.

Yuna tog med sig Lulu och Rikku till det
enorma k�ket. Magikvinnan kunde inte l�ta bli att notera de sm� blyga blickarna
som hennes unga skyddsling gav den m�rke mannen � vampyren. F�r Lulu var s�ker
p� att denne Vincent var en vampyr. Yuna f�rde sig s�kert i k�ket och donade med
koppar och fat. Inom loppet av n�gra minuter hade hon en tekanna p� spisen som
puttrade.

-
Yuna, vad har h�nt h�r egentligen? fr�gade Lulu
till slut i en ton som inte t�lde n�gra undanflykter.

-
Lulu, min k�ra syster, jag vet faktiskt inte om jag
ska vara �rlig. Jag vaknade upp h�r p� slottet och blev halvt ihj�lskr�md av
Vincents m�rka uppenbarelse � jag trodde faktiskt att han var Hin H�le sj�lv som
skulle h�mta mig. Men han �r en v�nlig sj�l, och mycket ensam. Han sa att han
funnit mig bland bergen och bar mig hit s� att jag skulle tillfriskna, jag var
mycket f�rvirrad och jag m�ste erk�nna att jag inte k�nner till de st�der som
han ber�ttat om.

-
Yuna, vi befinner oss inte l�ngre p� samma planet
som vi gjorde tidigare, sa Rikku med allvarlig r�st. Sin har f�rmodligen s�nt
iv�g oss �ver tid och rum till ett helt annat st�lle i universum.

-
Huh?? Men hur �r det m�jligt?

-
Vi vet inte riktigt, men det verkar som om v�ran
grupp blivit spridd �ver den h�r planeten, jag fann Auron vimla omkring i en
solig sommarstad, Rikku fann vi i ett spelpalats, sa Lulu och visade p� att Yuna
skulle sl� sig ner vid bordet s� att hon kunde bli serverad.

-
Vi hoppas p� att kunna finna Kimahri, Tidus och
Wakka h�r n�gonstans och med hj�lp av Sephiroth och Cid s� tror jag att det �r
m�jligt, sa Rikku.

-
Cid � det �r den �ldre mannen som tuggar p� en
cigarr eller hur?

-
Ja, det �r Cid, han �r ruffig och har ett spr�k som
f�r en att blekna och bli generad p� en och samma g�ng, men han �r godhj�rtad.
Den silverh�rige mannen med de lysande gr�na �gonen �r Sephiroth och han �r min
sj�lsfr�nde, min make trots att vi inte genomg�tt n�gon ceremoni, sa Lulu med
sm�tt rosaf�rgade kinder.

-
LULU!!!

-
Och jag har f�ngat Auron i mina garn, log Rikku och
s�g blygt p� den chockerade Yuna.

-
Men, men� hur� ?? Det m�ste ha g�tt fort?

-
Mm, det har g�tt ganska fort, h�ll Rikku med och
Lulu nickade till det. Men jag tror inte n�gon av oss har �ngrat v�ra val.

-
Jag har sett blickarna du har gett Vincent, s�g �
har du �vergett tanken p� Tidus? undrade Lulu med l�g r�st.
Yuna lyfte sin tekopp till l�pparna och
l�ppjade p� den gyllenf�rgade v�tskan. Hon hade haft f�rbjudna tankar om den
m�rke vampyrliknande mannen som r�ddat henne till livet. Hon hade dr�mt varje
natt om honom, att han kom till henne och gjorde henne till kvinna. Men hon hade
aldrig v�gat yppa ett ord om det till en levande sj�l � och Lulu hade sett
igenom hennes fasad fr�n f�rsta stund. Var hon s� l�ttgenomsk�dlig m�nntro?

-
Jag f�r v�l s�ga som Lulu sa till mig � du f�r ta
det r�tta tillf�llet i akt och visa honom vad du k�nner, vem vet, han kanske
k�nner detsamma f�r dig, sa Rikku och log glatt mot den d�dligt generade Yuna.

-
Rikku � du lyssnar till vad jag s�ger? fr�gade Lulu
i road ton och fyllde p� mer te i deras koppar.

-
Faktiskt, ibland s� kan �ven du h�va ur dig n�got
som �r v�rt att minnas, replikerade Rikku med spelad surhet.

-
Jag tror inte han t�nker p� mig i samma form som
jag dr�mmer om honom, viskade Yuna efter en stunds tystnad. Han ser bara sin
gamla flamma, hon �r d�d, men hon finns d�r som ett svart t�rnen i hans hj�rta.

-
D� f�r du v�l se till att �vergl�nsa hennes m�rka
minne, log Rikku och klappade sin v�n uppmuntrande p� axeln. Tro mig, om han ens
�r h�lften av vad Auron �r f�r mig s� �r han v�rd det.
Yuna s�g med tv�f�rgad blick p� sina
v�ninnor och log varmt. Kanske hon skulle lyda deras r�d och f�rs�ka visa
Vincent vad hon k�nde f�r honom? Hade hon mod nog till att g�ra det?

I den stora salen fick Vincent hela
historien serverad med diverse f�rgstarka uttryck fr�n sin gamla v�n och
kompanjon. Han fann den b�de intressant och skr�mmande. Det fanns allts� en makt
i universum som var stark nog att s�nda sju m�nniskor till en annan planet.

Auron slutade det hela med meningen:

-
Nu s�ker vi efter v�ra v�nner, vi saknar
fortfarande de andra m�nnen i gruppen, Tidus, en ung och kraftfull sv�rdsman
fast han �r temperamentsfull, Wakka, en ganska cool sportf�ne vars vapen �r en
Blitzball och s� har vi Kimahri, en tystl�ten varelse som likt Cid k�mpar med
lans. Han ska man inte reta upp f�r d� g�r det illa, sa Auron.

Vincent sj�nk ner i en fundering, han
erk�nde f�r sig sj�lv att historien som Cid ber�ttat var otrolig, men han visste
att hans gamle v�n inte skulle ljuga f�r honom. Och bara tanken p� att Sephiroth
nu skulle tillh�ra de goda grabbarna, tanken svindlade f�r honom. Men han hade
ju med egna �gon sett de �mma blickarna som den silverh�rige mannen utv�xlat med
magikvinnan, en k�rlek som han aldrig trott sig vara m�jlig. Men han hade sett
det och han var tvungen att s�ga att Sephiroth var f�r�ndrad, han var en ny
m�nniska. �Kanske man ska �verge Shinra Mansion, denna boning av bittra
minnen, och f�lja med dem och leta reda p� deras kamrater? Jag tror inte att jag
kommer att f�rl�ta mig sj�lv om jag inte str�cker ut min arm och hj�lper Yuna
att finna sina v�nner. Jag ska beskydda henne mot allt ont som kan h�nda med min
Death Penalty.� Han nickade till sig sj�lv innan han tog till orda.

-
L�t oss �vernatta h�r, och imorgon drar vi vidare,
sa Vincent med fast r�st.

-
Du f�ljer med oss? undrade Auron.

-
Ja, jag har lovat Yuna att jag ska beskydda henne,
och om det kr�ver att jag m�ste resa tillsammans med Sephiroth s� ska jag g�ra
det, sn�ste Vincent.

-
Tack Vincent, jag tror att Yuna blir glad �ver att
du f�ljer med oss, sa Cid som hade sett flickans �gon vila mjukt p� blodsugarens
uppenbarelse.

-
Hmpf, hur som helst, jag har bara fyra rum som �r
inredda med s�ngar s� vi f�r dela upp oss, sa Vincent.

-
Lulu sover med mig! n�stan skrek Sephiroth.

-
Och jag med Rikku, svarade Auron med samma
hetsighet.

-
Ok, det l�mnar oss � tv� m�n och en kvinna.

-
Yuna sover i mitt rum, jag delar det med henne �
jag v�gar inte att l�mna ut henne till ditt vida ber�mda snarkande, log Vincent,
i hemlighet nj�t han av att f� sista ordet. Han ville ha Yuna n�ra sig. Hon hade
lirkat sig in i hans svarta hj�rta p� ett s�tt som Lucretia aldrig gjort, Yuna
hade f�tt hans minne till vetenskapskvinnan att blekna betydligt.

-
Ok, piloten sover sj�lv, muttrade Cid och tuggade
p� sin korta cigarrstump innan han sl�ngde in den i de flammade l�gorna i den
�ppna spisen. N� � l�t oss s�ga till damerna att vi ska dra oss tillbaka f�r
natten s� att vi orkar med resan �ver bergen i morgon till Rocket Town.

-
Ok, svarade de tre andra m�nnen med en och samma
r�st.
De reste sig upp och gick till k�ket d�r de
unga kvinnorna tisslade och tasslade om kvinnliga hemligheter. De harklade sig
l�tt och gjorde sin n�rvaro k�nd.

Lulu tog armkrok med Sephiroth och f�ljde
efter Vincent som visade dem rummet de kunde anv�nda som �vernattningsrum. Auron
och Rikku fick rummet bredvid Lulu och Sephiroth. Cid tog det tredje i raden av
rum och Yuna blinkade generat n�r Vincent visade in henne i sitt sovrum.

Den svarth�rige mannen st�llde sig med
ryggen till under tiden som Yuna tog av sig sin kimono. Hon gled ner under
blodr�da lakan och mumlade att det var ok att han v�nde sig om. Hon s�g med
r�drosiga kinder p� n�r han drog av sig sina h�ga skinnst�vlar.

-
Du beh�ver inte ligga p� den h�rda soffan, mumlade
Yuna tyst. Vi kan dela b�dd.

-
�r du s�ker p� det? undrade Vincent, han ville inte
att hon skulle k�nna sig tvingad.

-
Ja, jag �r s�ker, svarade Yuna och s�g n�r han
satte sig ner p� s�ngkanten med ryggen mot henne. Han drog av sig sin stora
blodr�da m�rka kappa och avsl�jade en vit skjortkl�dd rygg.

-
Jag m�ste erk�nna att historien som Cid ber�ttade
f�r mig var otrolig, s� otrolig att den inte kan vara annat �n sann. Men vem
hade trott att den Store Sephiroth skulle �terkomma och vara en god man. Jag kan
bara inte fatta det � men �nd� � mina �gon tar inte fel. Han �lskar din v�n och
f�ljeslagare Lulu, det kan jag inte f�rneka.

-
Sant, jag har ocks� sv�rt att hon verkligen �ppnat
upp sig f�r en annan m�nniska, jag trodde �rligt att hon avskydde m�nniskor men
umgicks med oss trots det. Och Rikku har f�tt ihop det med Auron, det �r v�l
n�stan �nnu mer otroligt. Jag anade att Rikku hade ett gott �ga till Auron, men
att han besvarade hennes k�nslor � det trodde jag aldrig. Kanske Sin har gjort
oss alla en god g�rning, det verkar som om vi finner oss l�mpliga livspartner p�
den h�r planeten, som om vi v�gar �ppna upp v�ra inre d�rrar och sl�ppa in
m�nniskor i v�ra hj�rtan igen.
Vincent v�nde sig om och s�g p� flickan i
sin s�ng med r�da �gon. Skulle han v�ga ber�tta f�r henne vad han verkligen
k�nde f�r henne? Skulle hon ta emot hans k�rleksf�rklaring eller skulle hon som
Lucretia en g�ng ha gjorde, skulle hon v�nda sig om i �ckel?

Yuna s�g hans pl�gade blick och reste sig
upp och drog bort t�cket och frilade ett utrymme av s�ngen bredvid sig. Hon
ville visa honom att hon inte var r�dd f�r hans n�rvaro. Hon s�g honom rynka p�
pannan men hans bekymmer sl�tades ut och han tog emot hennes gest.

Sephiroth lade sig ner bredvid Lulu i den
stora m�rka himmelss�ngen. Han nuzzlade ner sitt ansikte mellan hennes br�st och
andades in hennes kropps dofter. Han f�ngade upp en trotsig liten h�rd
br�stv�rta mellan sina t�nder och s�g h�rt. Han ville ha henne, han hade blivit
f�rnekad umg�nge under den g�ngna natten, men nu fanns det inga hinder f�r att
de skulle kunna �lska med varandra igen. Han k�nde hennes sm� h�nder trassla sig
in i hans l�nga vita h�r och trycka hans huvud n�rmare sitt br�st. Hon ville ha
honom lika mycket som han beg�rde henne.

Lulu sl�t �gonen n�r hon k�nde hur hans
l�ppar retade hennes mjuka kullar till att dra ihop sig till h�rda toppar. Hon
l�t honom smaka p� hennes hud och hon l�t sina ben glida is�r s� att han kunde
l�gga sig mellan dem. Hon ville ha honom i sig, hon beg�rde hans heta resning
reta henne till h�jder. De b�da hade blivit nekade natten innan men nu fanns
inga hinder. Med mjuka h�nder masserade hon hans starka ryggtavla och med ett
tyst spr�k talade hon om f�r honom vad hon �nskade av natten.

Han gled in i hennes v�ta heta innand�me med
en kraftfull st�t, han st�nade hest och stannade upp i sina r�relser. Han k�nde
hur hennes inre masserade honom och han p�b�rjade den primitiva dansen. Han
lockade henne till blixtrande vit orgasm innan han sj�lv gav sig h�n till henne.
Han fyllde hennes inre med livgivande s�d och rullade runt s� att hon blev till
att ligga p� hans br�st utan att deras heta koppling br�ts. Han s�g upp i hennes
tr�tta men lyckliga ansikte.

-
Jag �lskar dig Lulu, viskade han och kysste henne
�mt.

-
Jag �lskar dig ocks� Sephiroth, svarade hon och
besvarade hans k�rleksfulla kyss.
Han drog upp t�cket �ver dem b�da och s� red
de ut �lskogens ritt i s�mnens v�rld.

I rummet bredvid myste Rikku med ansiktet
begravt i Aurons breda och h�riga bringa. De hade b�da gett varandra njutning,
de hade �nnu inte g�tt hela v�gen men det var bara en fr�ga om tid tills de
skulle ge efter f�r den k�ttsliga lust som h�ll p� att driva dem b�da till
vansinne.

Han smekte henne mjukt �ver ryggen och
ritade sm� osynliga m�nster utefter hennes ryggrad.

-
Auron, tror du att Yuna och Vincent blir ett par?
undrade Rikku och snurrade ett par svarta h�rstr�n runt sitt finger.

-
Jag vet inte min k�ra, svarade Auron. Men Vincent
har ett gott �ga till v�r unga Summoner. Och han �verkom sin avsky f�r Sephiroth
enbart f�r att f�lja med henne p� v�r resa att leta reda p� v�ra kamrater.

-
Och vi luskade ut att Yuna finner Vincent
tilldragande. Hon har gl�mt Tidus, �tminstone p� det s�ttet, sa Rikku
allvarligt. Jag skulle tro att de passar perfekt med varandra. Jag tycker det
�tminstone.

-
Jag h�ller med dig min k�ra flicka, jag h�ller med
dig.
Auron drog Rikku intill sig och kramade om
henne och det dr�jde inte l�nge f�rr�ns dagens h�ndelser tog ut sin r�tt p� dem.

Yuna vaknade tidigt n�sta morgon av en
k�nsla som hon f�rst inte riktigt kunde placera, det var som en blandning mellan
fullst�ndig trygghet och v�rme och att vara �lskad. Hon blinkade ett par g�nger
och fann sig strax stirra in i ett svart h�rburr, hennes h�gra arm l�g om en
varm midja. Rodnaden sk�t upp fr�n br�stet och spred sig �nda upp till h�rf�stet
p� henne och hon f�rs�kte lirka bort sin hand. Men mannen som hon omfamnat i
s�mnens grepp tog tag om hennes hand och tryckte den n�rmare intill sig. �Oh
mamma, vad g�r jag nu?� fr�gade hon sig och k�nde sig generad bortom
gr�nserna.

Vincent kunde inte minnas den natt d� han
sovit s� gott som han gjort nu. V�rmen som spred sig fr�n hans rygg och ut mot
resten av hans annars s� kalla kropp fick honom att �nska att han aldrig skulle
vakna. V�rmen var p� v�g att f�rsvinna s� han grep tag i en del av den och
tryckte den n�rmare sin kropp. Han kunde k�nna en varm pulserande mjukhet under
sina h�nder och till slut blev han s� nyfiken att han slog upp �gonen f�r att
unders�ka vad det var som fick honom att m� s� underbart. �En hand? Varf�r
har jag en hand tryckt mot mitt br�st?� fr�gade han sig innan hans hj�rna
registrerade vad som egentligen hade h�nt under natten. Han v�nde sig om och s�g
in i Yunas bl� och gr�na �gon.

Yuna s�g med stora �gon in i Vincents
blodr�da sf�rer. Han s�g chockerad ut och hon slog ner blicken mellan dem. Hon
v�gade inte se p� honom, r�dd f�r att han skulle sn�sa av henne.

-
Yuna?

-
F�rl�t mig det var inte min mening att bli s�
n�rg�ngen, det h�nde under s�mnen, svarade Yuna med generad ton.

-
Jag tackar dig Yuna, sa Vincent. Det �r f�rsta
g�ngen p� ja jag kan inte ens minnas n�r jag sov s� gott som jag har gjort
under denna natt.

-
Verkligen?

-
Verkligen Yuna, din n�rhet ger min sj�l den ro som
den beh�ver.
Vincent tog mod till sig och str�k med sin
mekaniska hand �ver hennes kind och smekte bort ett par vilda lockar fr�n hennes
ansikte. Han blev aningen f�rv�nad n�r hon tryckte sin kind mot hans metalliska
hand, han hade n�stan f�rv�ntat sig att hon skulle v�nda bort i avsky, precis
som Lucretia gjort en g�ng i tiden. Men inte Yuna, hon gned sin kind mot hans
gyllene hand.

-
Yuna vad ser du n�r du ser p� mig? fr�gade han med
raspig r�st, r�dd f�r att hon skulle v�nda sig fr�n honom.

-
Jag ser en man med stort hj�rta och omsorg f�r
andra, svarade Yuna �rligt och sl�t sin v�nstra hand om hans mekaniska handled.
Hon tog den i ett �mt grepp och kysste dess metalliska yta med mjuka l�ppar. Jag
ser en man som har lidit sv�rt under hj�rtesorgernas f�rbannelse, n�got som jag
�nskar avsluta �t dig om jag kan.
Vincent svalde h�rt, hj�rtat bultade i
halsgropen p� honom. Skulle han v�ga tolka hennes ord som om att hon ville �lska
honom?

Yuna slutade andas och tog hans chockerade
tystnad som ett d�ligt tecken. Hon drog ifr�n sig honom och v�nde ryggen mot
honom.

-
Jag f�rst�r om du inte k�nner detsamma f�r mig som
jag f�r dig min v�n och r�ddare, sa hon tyst.

-
Yuna, vet du vad jag �nskar?
Hon skakade p� sitt m�rkblonda huvud.

-
Jag �nskar att du vore min � fullt ut. Men jag har
inte v�gat visa n�got f�r dig, inte heller har jag v�gat s�ga n�got, r�dd f�r
att du ska st�ta bort mig p� grund av min f�rbannelse och den h�r�
Han h�ll upp den mekaniska handen framf�r
sitt ansikte. Den kloliknande gyllengula handen var ett formidabelt vapen, men
n�r det g�llde n�rheten till det andra k�net s� var den bara i v�gen.

Hon v�nde sig om och s�g honom stirra p� sin
hand. Hur skulle hon kunna visa honom att hon inte brydde sig om hans
f�rbannelse eller hur han s�g ut � det var hans hj�rta och sj�l som talade till
henne, inte hans yttre fasad. Hon satte sig upp tog hans hand i sina och f�rde
den till sitt br�st.

-
Vincent, jag tycker om dig f�r den du �r och inget
annat. Det spelar ingen roll att du har andra varelsers blod i dina vener, det
spelar ingen roll f�r mig att du har en klo ist�llet f�r en hand, det f�r�ndrar
inte vem du �r i hj�rtat.

-
Yuna�. Hans r�st br�ts itu och han begravde sin
metalliska hand i h�ret som tovade till sig i hennes nacke och tryckte hennes
ansikte n�rmare sitt.
Han pressade en het kyss mot hennes mjuka
l�ppar. Hon hade sagt det enda som hans hj�rta och sj�l beh�vde h�ra och han
skulle visa henne all den k�rlek som hans m�rka varelse kunde uppb�da. Hans mun
tystade varje ord som kunde t�nkas komma fr�n den unga kvinnan med den
tvef�rgade blicken.

Yuna kunde k�nna hans lena tunga leta sig in
mellan hennes l�ppar och hon �ppnade upp f�r hans lockande lek. Under ett vagt
�gonblick s� ropade hennes kyska uppfostran �t henne att stoppa honom, men hon
sl�ngde de varningarna �verbord. Varf�r skulle hon inte f� njuta av en man,
varf�r skulle hon inte f� uppleva k�rleken som kunde uppst� mellan tv� ensamma
m�nniskor? Hon befann sig inte l�ngre i sitt hemland, hon befann sig inte ens p�
samma planet om hon fick tro Rikku och Lulu, s� reglerna f�r en summoner g�llde
inte l�ngre f�r henne. Hon gav sig h�n hans �mma smekningar och svarade med en
passion som hon inte trodde sig vara m�jlig. Hennes sm� h�nder lekte av honom
den vita skjortan som kl�dde hans �verkropp.

Vincent kunde k�nna hennes varma
fingertoppar stryka mot hans br�st bara hud och han morrade f�rtjust n�r hon
kl�dde av honom. Han l�t sin metalliska hand kupa ett linnekl�tt fast br�st och
hans lusta v�xte n�r han h�rde henne mumla hans namn.

Innan n�gon av dem visste hur det hade h�nt
s� satt Vincent upp med ryggen mot v�ggen och Yuna satt gr�nsle �ver hans mage.
Hans resning retade hennes varma kvinnlighet och hon gnydde svagt och hon
�nskade inget annat �n att han skulle glida in i henne � hon ville att han
skulle g�ra n�got �t den pulserande v�rken som fanns i hennes underliv.

-
�r du s�ker Yuna, jag vill inte att du ska k�nna
dig tvingad till det h�r, viskade Vincent med raspig r�st.

-
Om du inte g�r n�got s� kommer jag banne mig att
kalla ner Ifrit och ge dig en rej�l n�sbr�nna, svarade Yuna hetsigt och
markerade sina ord med att nafsa honom p� n�san.

-
Vad �n du �nskar min lilla katt, spann Vincent och
f�rde in sin h�rdhet mellan hennes varma veck.
Med en enda h�rd st�t drev han in sin l�ngd
i hennes kropp och hon pep till n�r hon k�nde hur han fyllde hennes inre.
Sm�rtan som skulle komma i samband med kvinnans f�rsta samlag existerade inte,
och Yunas dimmiga huvud registrerade det f�r ett kort �gonblick men tanken
f�rsvann lika fort som den dykt upp n�r Vincent sakta r�rde sig i hennes inre.

-
Yuna, v�ste han n�r han k�nde hur hon knep ihop om
hans resning.
Hon experimenterade med sina r�relser och
h�rde de l�ga manliga ljuden som kom fr�n sin �lskare, de talade om f�r henne
vad han tyckte om. Hon hade inte ens i sina vildaste dr�mmar kunnat f�rest�lla
sig hur det skulle k�nnas att ha en man i sig. Hennes dr�mmar hade varit fyllda
av romantik och r�da rosor, det h�r � det var ren och r� lusta blandat med
k�rlek. ��lskar jag honom?� fr�gade hon sig innan den f�rsta v�gen av
njutning sk�ljde in �ver henne och hon skrek hest.

Hennes inre v�ggar sl�t sig som en mussla om
hans h�rdhet och han f�ljde henne �ver kanten och t�mde sig i hennes v�ta inre.
Han tryckte henne t�tt intill sig och viskade sm� k�rleksfulla ord till kvinnan
som l�g darrande �ver honom.

-
Yuna, jag tror inte jag kan f�rneka det l�ngre, du
�ger mitt hj�rta och min sj�l.

-
Vincent� mumlade Yuna. Jag tror att jag �lskar dig
ocks�.
De kr�p ner under t�cket igen och red ut
efterdyningarna av deras sensuella lek. Denna morgon skulle vara gryningen till
ett nytt liv f�r dem.

De m�ttes alla i den stora salen med den
enorma �ppna spisen. Yuna uppvisade ett par s�ta r�da rosor p� sina kinder och
Rikku och Lulu best�mde sig f�r att ta sig ett snack med henne senare. Det hade
h�nt n�got under natten, det var ju helt uppenbart. �ven m�nnen i s�llskapet
kunde se de sm� mjuka blickarna som utv�xlades mellan Vincent och Yuna. Cid var
p� v�g att vr�ka ur sig n�got men tystades snabbt av att b�de Auron och
Sephiroth klatschade till hans bakhuvud. Han mumlade n�got om ohyfsade ungdomar
och fiskade fram sin sista cigarr ur sin slitna skinnjacka. �Det �r dags att
fylla p� tobaksf�rr�det.� t�nkte han och lullade buttert ut ur rummet.

Cid fann en butik i Nibelheim som passade
hans tobakss�kande syften, men han var fundersam �ver utvecklingen som skedde
mellan hans v�nner. Det verkade som om alla fann sig en livspartner, var det s�
det var menat? Var det Aeris �nskan n�r hon hj�lpte Sephiroth att sk�ljas upp
framf�r f�tterna p� Lulu? Varf�r hade Lulu hamnat p� Planeten fr�n b�rjan? Den
h�r Sin, kunde den varelsen vara s� ondskefull om han projicerade sina
motst�ndare till en planet d�r de kunde finna sina tvillingsj�lar? Cid skakade
p� huvudet, vad det �n var som var i farten � s� �versteg det hans t�nkande. Han
l�mnade �ver en handfull gil till mannen p� andra sidan disken och stoppade de
k�pta cigarrerna innanf�r den slitna skinnjackan. Han tackade f�r sig och gick
ut genom d�rrarna och hann precis se sina v�nner f�rsvinna ut genom Nibelheims
portar.

De stannade till innan de n�dde grottorna
som skulle leda dem genom bergen �ver till Rocket Town.

-
H�ll t�tt ihop nu, dessa grottor �r f�rr�diska s�
l�t oss h�lla samman ordentligt, varnade b�de Cid och Vincent nickade
inst�mmande.
Rikku tog genast tag i Aurons hand och
kl�mde till. Hon gillade inte den ok�nda marken som de vandrade �ver, men hon
var glad att det inte �skade. Hon r�s h�ftigt till n�r hon mindes vandringen hon
hade gjort med sina v�nner p� sin ursprungliga planet, de hade vandrat �ver ett
f�lt d�r det rasade ett konstant �skv�der � the Thunderplains � hon hade s�kt
skydd i n�rheten av Auron d�, men han hade varit ohyfsad och sagt att hon kunde
�terv�nda till den plats hon kom fr�n. �Ha, som om det skulle ha h�nt, jag
menar � jag �r ju faktiskt sl�kt med Yunie.� t�nkte hon med trotsig tanke,
men hon kunde ana varf�r hans ruffiga attityd mot henne grundade sig p� att han
hade djupa k�nslor f�r henne redan d�. Han dolde sina k�nslor bakom en h�nfull
gardin.

Sephiroth h�ll sig n�ra Lulu och kastade en
gl�dande ljusgr�n blick p� henne n�r han s�g henne rysa till n�r de gick in i
grottans m�rker. Han kunde se att hon ogillade atmosf�ren i grottan.

-
Det �r bara ett par timmars vandring min �lskade,
viskade han tryggt till Lulu och drog henne intill sig f�r att visa henne att
han fanns vid hennes sida.

-
Jag vet, men jag tycker inte om grottor. Grottor
och hav �r min stora skr�ck, svarade Lulu lika l�gt, hon var glad �ver att han
s� �ppet visade henne omtanke, trots att de befann sig i n�rheten av mannen som
kanske var Sephiroths fader.
Sephiroth placerade en �m kyss p� Lulus
rynkade panna innan de f�ljde efter de andra l�ngre in i grottsystemet.

Men n�r de vandrat i tv� timmar hade de
fortfarande kommit fram p� andra sidan. Cid ropade halt och p�pekade att det var
dags f�r en rast. De lade fram ett par bitar ved som b�de Vincent och Cid
envisats med att de skulle ha med sig och piloten bad Lulu s�tta eld p� det.
Magikvinnan var inte sen av sig utan uttalade en eldsbesv�rjelse och snart s�
var grottrummet upplyst av ett r�dgult ljust.

Rikku kr�p n�got generat upp i kn�et p�
Aurons som sj�lv visade upp ett par svaga rosor i sitt ansikte. Men han lade en
stark arm om hennes midja och l�t henne sova en stund med huvudet mot hans axel.
Cid satte sig s� l�ngt bort fr�n de k�rv�nliga paren som han bara kunde � han
hade best�mt sig, om Shera fortfarande ville ha honom � skulle han stanna kvar i
Rocket Town, b�de Vincent och Sephiroth var duktiga nog till att f�ra dem vidare
p� deras s�kande efter v�nner. Sj�lv k�nde han sig alltf�r mycket som ett extra
�verblivet hjul, trots att han tyckte om dem alla, men det var h�rt att vara den
ende som inte hade n�gon att kura ihop med vid �vernattning.
Sephiroth mumlade n�gra ord om att h�lla
Yuna s�llskap, sj�lv beh�vde han f� v�xla ett par ord med Vincent. Den gr�n�gda
kvinnan nickade och gick till den yngre kvinnan som hon n�stan r�knade som
syster.

-
Vincent, kan jag f� prata med dig ett �gonblick?
Privat allts�? undrade Sephiroth och s�g p� den m�rka figuren bredvid Yuna.

-
Bara det g�r fort s�, svarade Vincent och s�nde ett
f�rs�krande �gonkast till Yuna.
Sephiroth vandrade en bit bort, s� l�ngt s�
att han visste att ingen kunde h�ra dem tala � d� v�nde han sig om och m�tte den
r�da blicken fr�n Vincent.

-
N�, vad vill du Sephiroth? fr�gade Vincent med
kall, beh�rskad r�st.

-
En fr�ga bara � �r du den man som m�jligtvis
innehar befattningen Far? Och �r jag den person som skulle kunna kalla dig f�r
far?
Fr�gan f�rv�nade Vincent, han hade f�rv�ntat
sig mycket, men inte detta. Han hade trott att Lucretia h�llit hans identitet
dold f�r barnet hon v�ntade med honom, men tydligen hade han haft fel. Annars
hade den silverh�rige mannen aldrig fr�gat en s�dan fr�ga. Han m�tte Sephiroths
blick och nickade allvarligt � hur skulle han kunna ljuga om en s�n sak.

-
Jag vet att jag varit din fiende men jag lovar dig
p� Aeris rena sj�l att jag inte ljuger n�r jag s�ger � Jag �r stolt �ver att ha
dig till mig fader, sa Sephiroth och nickade �dmjukt mot mannen som inte verkade
vara en dag �ldre �n Sephiroth sj�lv.

-
S� du har h�rt henne ocks�?

-
Mmm, har h�rt hennes sjungande r�st sen jag vaknade
vid makop�len i Mideel, sa Sephiroth. Varf�r har jag inte den blekaste aning om,
jag var ju den som dr�pte henne � varf�r gjorde hon s� att jag tr�ffade Lulu,
kvinnan som tog �ver min sj�l, mitt hj�rta?
Vincent skrattade l�gt och lade en hand p�
den forne Generalens axel.

-
Jag tror att du skulle ha fallit f�r Lulu �ven
under tiden du var Planetens Fiende � hon �r en kraftfull kvinna � h�ll kvar vid
henne. Om inte s� ska jag personligen se till att du f�r en ordentlig risbastu
f�r att du �r en olydig son�. OK?
Det var vampyrens s�tt att tala om f�r
Sephiroth att han godtog den silverh�rige krigaren som sin son.

-
Bara om du lovar mig att du h�ller kvar vid Yuna p�
samma s�tt, jag har sett blickarna ni delar med varandra, sa Sephiroth.

-
Ja, l�kekvinnan med kraften att mana fram summons
eller aeons som de kallar det f�r, har i sanning f�ngat mitt m�rka hj�rta. Jag
trodde att jag aldrig mer skulle kunna �lska igen efter Lucretias grymma lek,
men Yuna� Hon kom in i mitt liv och tog �ver det helt med sin v�rme och k�rlek,
svarade Vincent.
De skakade hand och nickade lovande mot
varandra innan de gick tillbaka till sina respektive kvinnor. De hade tagit sig
�ver ett hinder utan st�rre problem, men ett hinder som i l�nga loppet hade
kunnat visa sig problematiskt.

En timme senare s� drog de vidare genom
grottorna. Cid och Vincent visade dem p� de s�kra v�garna genom de m�rka
f�rr�diska g�ngarna. De vandrade i tystnad, r�dd f�r att deras r�ster skulle
v�cka upp de monster som ofta h�ll till inne i grottorna. S� n�r de n�dde
�ppningen p� andra sidan berget s� var alla glada �ver att se de vidstr�ckta
gr�ssl�tterna.

-
Ok, vi tar en kort paus, sen forts�tter vi, sa Cid
och pekade mot norr. Vi kommer att vara i Rocket Town runt midnatt.

-
Vi kanske ska sl� l�ger ist�llet och forts�tta i
morgon? f�reslog Vincent.
Cid funderade �ver saken men skakade sedan
p� huvudet, han klarade inte av �nnu en natt av ensamhet. Ljuden fr�n de
�lskande paren skulle driva honom till vansinne, nej han ville �hem� till Shera,
och det s� fort som m�jligt.

De unga kvinnorna s�g en b�ck som rann ner
f�r berget och urs�ktade sig fr�n gruppen. Det var dags f�r lite tjejsnack sa de
och log glatt mot sina m�n. De fyra m�nnen s�g misst�nksamt efter dem n�r de
gick, tjejsnack var ett fruktat �mne, ingen man ville h�ra det � samtidigt s�
var de s� nyfikna p� vad tjejsnack gick ut p�, men de v�gade inte dra p� sig
kvinnornas vrede, inte dessa kvinnor �tminstone. Det fanns risk f�r att de blev
b�de br�nda, s�nderslagna och ut och inv�nda av kvinnornas mystiska krafter.

Rikku, Lulu och Yuna hukade sig vid b�cken
och tv�ttade av sig smutsen och spindelv�ven som fastnat p� dem n�r de vandrat
genom grottorna. Lulu var den som tog till orda f�rst.

-
Yuna, vad h�nde under natten? Fr�gan var r�ttfram
och h�mningsl�s.

-
Ehh, jo, jag tror att jag har kommit �ver Tidus,
svarade Yuna och rodnade djupt. Jag och Vincent har funnit varandra, precis som
ni tv� har funnit Sephiroth och Auron.

-
Det g�r mig glad, sa Lulu och tog Yunas hand i sin.

-
Lulu, tror du att vi kommer att hitta Wakka, Tidus
och Kimahri? Jag saknar faktiskt gr�len med Wakka, sa Rikku med tungsint r�st.

-
Jag �r ganska �vertygad om att vi kommer att hitta
dem. Vi fyra har ju funnit varandra, s� varf�r skulle vi inte kunna hitta dem.
De smyger s�kert omkring i n�gon av den h�r planetens byar och driver sin
omgivning till vansinne.
Rikku skrattade och kunde se b�de Wakka och
Tidus irra omkring och f� vansinnesutbrott f�r att folk inte f�rstod dem. Hon
rycktes ur sina tankar n�r hon h�rde ett mjukt prasslande p� andra sidan b�cken.
Hon sk�rpte sin blick men kunde inte se n�got. Hon kastade en blick p� Lulu som
nickade bekr�ftande, magikvinnan hade h�rt ljudet ocks�.

De kvinnorna reste sig upp och st�llde sig
med h�nderna p� h�fterna. Lulu mumlade en l�g besv�rjelse och en blixt kom
farandes fr�n klarbl� himmel och landade en halvmeter fr�n prasslet. En l�gt
skrik fick magikvinnan att dra ironiskt p� munnen.

-
Ok, du �r avsl�jad, du kan komma fram nu, ropade
hon myndigt.

-
Ja, ja � lova bara att ni inte skadar mig, pep en
ung flickr�st.

-
Kom fram! ropade Rikku.
Ur buskarna kliver det fram en ung kvinna,
hon var i Rikkus �lder. Hennes svarta korta h�r var rufsigt och hennes m�rka
�gon visade p� en spjuveraktighet som fick Lulu att h�lla garden uppe. Det h�r
var en flicka som inte hade gett upp �nnu, det syntes klart och tydligt. I
handen h�ll hon en m�rklig sak, ingen av kvinnorna k�nde igen det. Men Rikku
trodde nog att det var ett form av kastvapen.

-
Vad heter du? undrade den lite mer blidare Yuna.

-
Mitt namn �r Yuffie, vilka �r ni � och vad g�r ni
p� mitt territorium? fr�gade flickan trotsigt.

-
Jag heter Yuna, mina v�nner h�r heter Lulu och
Rikku. Vi �r p� resa till en stad som heter Rocket Town tillsammans med resten
av v�r grupp.

-
Jaha, vad har ni att g�ra i Rocket Town?
Lulu b�rjade tr�ttna p� flickans sn�sighet
och gjorde sig redo att s�nda �nnu en blixt mot henne, fast denna g�ng t�nkte
hon tr�ffa henne i rumpan. Hon borde l�ra sig lite hyfs, men Rikku stoppade
magikvinnans handling.

-
V�r v�n Cid Highwind �r v�r guide, han har lovat
att f�ra oss till Rocket Town, fortsatte Yuna men hon s�g i �gonvr�n den
stormiga blicken som Lulu hade.

-
HIGHWIND???!!! Ni menar att ni f�rdas ihop med den
t�lpen? skrek Yuffie.

-
T�lpen? Nog f�r att han har ett bedr�vligt spr�k
och snarkar som den v�rsta motors�g, men t�lp, det �r v�l att ta i, log Yuna.

-
Nog l�ter det som Cid alltid, mumlade flickan.

-
Har jag r�tt i att du f�rdades med Cid och Vincent
tidigare? Rikkus fr�ga lockade fram stora �gon hos den unga kvinnan p� andra
sidan b�cken.

-
Hur visste du det?

-
De har talat om en trotsig och uppstudsig flicka
som var flink i fingrarna, sa Lulu med uttr�kad r�st, hon hade inte sl�ppt
flickan med blicken en endaste g�ng, hon kunde se hennes hand vila p� den
m�rkliga saken, som om hon var redo att svinga iv�g den med kraft.

-
Ha, ska de s�ga � Cid �r en r�barkad pilot och
Vincent, han ska vi inte tala om, j�kla vampyr som varken s�ger ja eller amen om
han inte �r tvungen till det, v�ste Yuffie irriterat.
Yunas tvef�rgade blick blixtrade till av
harm och slog till med sin stav i backen s� att det mullrade till av kraft och
makt.

-
Tala inte om Vincent p� det viset lilla flicka, du
har inte en aning om vad han har g�tt igenom, sa Yuna med kall r�st.

-
Wow Yuna, varifr�n kom det d�r? undrade Rikku,
sm�tt road av f�r�ndringen hos sin �ldre sl�kting.

-
Ingen talar illa om min man!!

-
Din man??? Ok, nu har jag vistats f�r l�nge ute i
bushen, sist jag kollade s� var Vincent uppslukad av tankarna p� en gammal avd�d
vetenskapskvinna, s� vad har f�tt honom att �ndra p� sig? sa Yuffie cyniskt.

-
Yuna har f�tt honom p� andra tankar, sa Lulu
kyligt.

-
Ha, det tror jag n�r jag ser det med egna �gon,
replikerade Yuffie och hoppade elegant �ver b�cken och st�llde sig bara n�gon
meter fr�n de unga kvinnorna.

-
F�lj med oss d�, s� ska du f� se, sa Rikku glatt.

-
Hmpf!! Men ok, �r det sant s� har du min stora
beundran Yuna, sa Yuffie.
De tre kvinnorna nickade och Yuna och Rikku
gick f�rst, Lulu valde att g� sist, hon ville inte ha ryggen mot en fingerf�rdig
ficktjuv som Yuffie.

Yuffie f�ljde de unga kvinnorna mot
grott�ppningen som ledde in i Nibelheims berg, hon r�s till. Hon gillade inte de
grottorna, hon hade d�liga minnen av dem. Men pl�tsligt s�g hon n�got som hon
aldrig skulle f� se igen. Hon lyfte hon sin Conformer och svingade iv�g den med
kraft.

Forts�ttning f�ljer...

S�g g�rna vad ni tycker om min lilla historia...
- 5
- 6
- 7
You need to be logged in to leave a review for this story.You need to be logged in to leave a review for this story.
Report Story

En ny chans