En ny chans | By : Atropa Category: Final Fantasy VII > General Views: 542 -:- Recommendations : 0 -:- Currently Reading : 0 |
Disclaimer: I do not own Final Fantasy VII, nor any of the characters from it. I do not make any money from the writing of this story. |
Lulu såg med skräckslagen blick hur flickans
märkliga ting svischade iväg med hög fart mot hennes älskade Sephiroth. Hon
reagerade med att slänga ur sig en beskyddande besvärjelse och precis innan
kastvapnet nådde fram till den silverhårige krigaren så slogs den ur sin bana av
en osynlig kraft.
-
Vad sysslar du med? skrek Yuffie ilsket och fångade
upp sitt vapen när det kom tillbaka till henne. Fattar du inte att det där är
den värsta varelse som satt sin fot på planeten. Avskum som honom ska utrotas
och det med basta!
-
Sephiroth är inte längre din fiende, sa Lulu och
grep tag om handleden som höll vapnet, och vred till så att Yuffie tappade det.
Du kan fråga både Cid och Vincent, de håller inget emot honom längre.
-
Men, men… det är ju Sephiroth, världens mest
ondskefullaste varelse, han skulle utplåna allt liv på planeten, protesterade
Yuffie och gned sin värkande handled. Den märkliga magikvinnan hade inte bara
kraft i sin magi, hon var ganska stark i nyporna också.
Cid kom fram till Yuffie och gav henne en
björnkram så att den lilla ninjan tystnade.
-
Yuffie, din lilla rackarunge, va fan gör du bortom
Wutais gränser? Mullrade han glatt.
-
Mmmpf..
-
Va? Jag hör inte vad du säger, tala ur skägget din
lilla tjuv!!
-
Hrm Cid – jag tror inte att hon kan tala om hon har
ansiktet begravt i din gamla jacka, påpekade Vincent lite ironiskt.
-
Åhh, ledsen för det min flicka – så hur har du haft
det Yuffie? undrade Cid och släppte taget om ninjaflickan.
-
{host, host} Jo, tack bara fin Cid, jag har inte
varit hemma i Wutai på många månader, min käre far envisas med att jag ska finna
mig en make, något som jag inte har någon större lust till, en man skulle bara
hämma mig när jag reser, sa Yuffie och rättade till sina kläder. Men vad jag är
mer intresserad av är – hur fan har du hamnat i sällskap med den där?
Yuffie pekade anklagande mot Sephiroth som
såg sårad ut även om han försökte att inte visa det.
Vincent och Sephiroth tog på sig uppgiften
att samla in ved, det verkade som om deras resa till Rocket Town skulle få vänta
tills morgondagen ändå nu när den unga Yuffie dykt upp ur tomma intet. Cid
berättade för flickan allt som hade hänt, Lulu och Auron fyllde i luckorna
mellan de färgstarka fraserna som piloten hävde ur sig. Yuffie lyssnade storögt
på deras historia, hon kunde knappt tro att det var sant, men å andra sidan hade
hon faktiskt hört av resande människor som kom från Rocket Town att det fanns en
ung man med rött hår och pannband som inte gjorde annat än irrade runt och
förpestade tillvaron för invånarna i den lilla byn.
-
Det måste vara Wakka, utropade Rikku och Yuna
glatt.
-
Wakka? Känner ni alltså till honom? undrade Yuffie.
-
Det kan du lita på, sa Yuna. Han har varit som en
bror för mig sen jag var liten flicka, och Rikku har väl haft ett gott öga till
honom, åtminstone när det gäller att gräla. De två gör inget annat än munhugger
med varandra.
-
Äsch, så farligt är det väl inte, mumlade Rikku
lite generat.
-
Jo, ni två grälar bara, påpekade Auron med ett
mörkt leende och lade en arm om Rikkus axlar och drog henne intill sig.
-
Så, låt mig se att jag har fått till det här rätt
nu, sa Yuffie. Lulu här är tillsammans med Sephiroth, inte för att jag fatta att
det möjligt att en så kall varelse överhuvudtaget kan älska någon alls, men jag
litar på ditt ord Cid. Sen så har Rikku och Auron här funnit varandra efter tre
års bekantskap, jag är glad för det. Alltid lika roligt att se nyförälskade
människor. Men det som nästan chockar mig mest – Vincent har kommit över sin
hjärtesorg till Lucretia och funnit kärleken på nytt hos Yuna. Och Lulu, Auron
och Rikku letar efter sina vänner som är utspridda på vår planet efter ett möte
med en stor ond kraft som har makt till att böja tid och rum? Har jag förstått
det hela rätt??
Cid och Auron nickade till hennes fråga.
Yuffie må vara ung, men hon var inte dum. Cid började inse att det fanns en hel
del bakom den unga trotsiga fasaden hos ninjaflickan.
-
Wow, jag säger bara wow, sa Yuffie med imponerad
röst. Och jag trodde vi hade varit med om det mesta när vi förföljde Sephiroth
och kämpade mot honom uppe på nordkalotten. Men Tifa och Cloud då?
-
Cloud är en hederlig kille, jag tror att han också
har insett att Sephiroth är förändrad, men Tifa – hon är för långt gången i sitt
hat mot den forne Generalen, suckade Cid och skakade tungt på huvudet. Jag tror
inte hon kan ändra sin uppfattning om honom.
Yuffie kände ett sting av sorg när hon
tänkte på den yppiga kvinnan med de kraftiga nävarna, hon bad till Shiva om att
Cloud skulle lyckas med att få henne att fånga sitt förnuft. Hon såg Vincent och
Sephiroth komma tillbaka med famnarna fulla av ved. De lade ihop en hög i
cirkeln av vänner och Lulu mumlade en låg eldsbesvärjelse och snart brann det
varmt mellan dem. Sephiroth slog sig ner bredvid Lulu lyfte upp henne i sitt
knä. Hon fnissade förtjust och satte sig tillrätta hos sin älskare.
Yuffie trodde att hon skulle storkna när hon
såg det pojkaktiga grinet hos hennes forne fiende, hade hon inte sett det med
egna ögon skulle hon aldrig tro på det. ”Vad i hela fridens namn är det som
pågår egentligen?” frågade hon sig själv och kliade sig i huvudet med ena
kanten av sin Conformer. Hon hörde Cid skratta högt åt hennes förbryllning och
hon blängde ilsket tillbaka på honom.
-
Ok, vi övernattar här och så fortsätter vi mot
Rocket Town i morgon, sa Cid lite besviket, han hade hoppats på att få komma hem
till Sheras varma boning innan tolvslaget, men mötet med Yuffie hade förhindrat
det.
Tälten slogs upp och Cid insåg att de bara
hade fyra tält och ingen av de älskande paren skulle ändra sina sovrutiner.
Alltså var han tvungen att dela tält med den uppkäftiga lilla ninjan. Nåja, en
natt skulle han väl överleva.
Yuffie stönade invärtes när hon tänkte på
tanken, Cids snarkningar var vida berömda, och hon var inte van att sova i tält
som den naturmänniska hon var. Så hon mumlade något om att hon bara kunde ligga
vid elden, det var inga problem. Både Cid och Yuffie var glada över det.
Tifa vandrade runt i ett grått rum med
madrasserade väggar. Hon skrek hest och slungade sig mot en av väggarna för att
i hopplösa försök ta sig ut ur rummet. Hon förbannade sin make att han hade
lurat och svikit henne så illa och lämnat över henne till Shinras läkarkår. De
hade färdats till The Bone Village men där hade Tifa trillat över kanten och
blivit komplett galen.
Cloud hade lagt en sömnbesvärjelse över henne och tagit med henne tillbaka till
Neo-Midgar där han lämnade över henne till läkarna som gav henne tunga mediciner
så att hon skulle hålla sig lugn. Tifa såg upp mot det gallerförsedda fönstret
och skrek igen. Hon var inte galen, hon ville bara hämnas ju!! Aeris röst hade
tystnat och det var hon glad över. Tifa svor över blomsterkvinnan som så
förrädiskt hade svikit henne och sänt Sephiroth tillbaka till de levandes sfär
igen. ”Må hon brännas till aska i Ifrits heta salar.” svor Tifa tyst och
sjönk ner på det mjuka golvet.
Cloud såg på sin fru genom den lilla
tittluckan i dörren. Han grät tyst över att se henne så borta från omvärlden,
uppslukad av sitt hat till Sephiroth. ”Förlåt mig min älskade Tifa, förlåt
mig.” viskade han tyst och drog igen luckan och gick med tunga steg och
sorgfylld själ ut från sjukhuset. När han kom ut så såg han upp mot den blå
himlen och undrade vad han skulle ta sig till härnäst. ”Kanske man skulle
leta reda på dem och se om han verkligen är så förändrad som alla säger att han
är.” tänkte Cloud och refererade till sin forne vän och General. Han nickade
tyst till sig själv och förde stegen mot Junon igen, men den här gången utan en
här av soldater och krigslysten hustru. Men innan han försvann ur staden så tog
han med sig pappret som beskrev Tifas tillstånd till presidenten och ett brev
som talade om att om/när Tifa blev frisk var hon fri att söka sig en ny man, för
Cloud skulle inte längre vara hennes make. Han var rädd för att hon skulle hata
honom för att han tog Sephiroths under sina vingar. ”Fy fan vilket kräk till
karl jag är.” tänkte han och drog suckande efter andan innan han tog sin
motorcykel och for till Junon.
Cloud fick höra i Costa del Sol att den
märkliga gruppen tillsammans med Cid hade fortsatt mot North Corel. Han tackade
för informationen och begav sig av mot den lilla gruvbyn, han hoppades på att
Barret fortfarande höll till där, kanske den äldre mannen hade mer kött till
historien om Sephiroths uppvaknande?
Barret blev glad över att se sin vän Cloud,
men när denne berättade om vad som hade hänt med Tifa så grät han. Han hoppades
på att läkarna visste vad de pysslade med och gjorde henne frisk. Cloud anade
dock att Tifa aldrig skulle bli frisk så länge Sephiroth levde och andades.
-
Men han har alltså blivit förändrad? undrade Cloud
lågt och tog tacksamt emot muggen med alkohol som Barret erbjöd honom.
-
Mmm, du kan inte ana hur förändrad. Jag trodde
först att Cid slagit i huvudet och förlorat förståndet när han berättade om
Sephy, men jag har själv sett med egna ögon hur han är mot magikvinnan Lulu. De
två släpper inte varandra med blicken för många sekunder, det kan jag säga. Och
Marlene kastade sig i famnen på Sephy andra gången hon såg honom – och en sak är
jag bombsäker på – min dotter är duktig på att döma folk efter deras karaktärer.
Så om hon vågade krama om honom så är han en reko kille nu för tiden.
-
Jag förstår, sa Cloud och läppjade på whiskyn. Och
vem är den här Lulu?
-
Jo du, om jag kunde svara fullt ut på den frågan
skulle jag göra det, men tyvärr. Det enda jag vet är att hon och Auron – en mörk
ärrad svärdsman – inte kommer från den här planeten, åtminstone hävdade det
själva. Lulu sa Cid var en sjujäkla kvinna som man inte borde reta upp för då
kunde man likväl hälsa till Aeris när man mötte henne. Auron sa inte så mycket,
han var tystlåten och dämpad. Men jag anar att man inte bör reta upp honom
heller. De fann en vän uppe på The Golden Saucer, hon hette Rikku – och hon var
en blond motsvarighet till vår lilla Yuffie. Snabbpratande och flink som bara
attan. En riktig liten vessla om du frågar mig, skrattade Barret. Och hon kunde
svara för sig, hon kallade Cid för maläten fluglort.
-
Maläten fluglort???
-
ONKEL FLUGLORT heter han nu för tiden!! ropade en
ung röst och Marlene kom farandes med blixtens hastighet och kastade sig i
famnen på Cloud som kramade om henne kärleksfullt.
-
Oj, oj, stora flickan du har blivit Marlene,
skrattade Cloud och satte ner henne på golvet. Jag anar att den här Rikku lärde
dig nya fina ord att slänga omkring dig.
-
Jajamänsan Onkel Cloud, hon var häftig! Om hon
kommer tillbaka hit någon gång så skulle hon lära mig att slåss med den här, sa
Marlene och höll upp ett knogjärn med vassa spikar.
-
Hey, Hey – varifrån har du fått det där?? ropade
Barret och tog järnet från sin dotter.
-
Ge mig tillbaka den! Jag har fått den av Rikku, hon
sa att söta flickor som mig måste lära sig att försvara sig mot omvärlden om så
behövdes, skrek Marlene.
-
Ånej, du är alldeles för liten för att ha såna här
saker, dundrade Barret med sin myndigaste röst och såg sin dotter pluta med
läppen innan hon började gråta. Såja lilla gumman, jag ska inte slänga bort den,
men du måste bli lite äldre innan du lär dig använda den, annars kan du skada
dig. Har du förstått min dotter?
-
Ja, far, snyftade Marlene och gick moloket ut i
trädgården.
De båda männen såg efter flickan när hon
försvann och Barret suckade djupt. Han tyckte inte om att göra sin dotter
ledsen. Han tittade på knogjärnet och visste att i de rätta händerna så var det
ett dödligt vapen. Vad i helvete hade Rikku tänkt på när hon gav järnet till
hans dotter?
Cloud övernattade hos Barret och fortsatte
nästa dag till Nibelheim, hans och Tifas gamla hem. ”Tifa min älskade hustru,
nej förlåt mig – du är ju inte min hustru längre. Kommer du någonsin att förlåta
mig för mitt svek?” Han ledde sin motorcykel över floden och var glad när
han kunde kicka igång den på andra sidan av vattnet. Han nådde Nibelheim innan
dagen gick över i skymning. Han tog in på värdshuset. Kvinnan som ägde
värdshuset var glad över att få hyra ut ett rum till en av Planetens hjältar.
Hon berättade även om att Sephiroth hade återvänt, men han verkade förändrad.
Han färdades tillsammans med en grupp människor som stått upp mot Nibelheims
självutnämnde beskyddare – Vincent. Hon talade om att Vincent också blivit
förändrad under dagarna innan Sephiroth dykt upp. Men hon visste inte varför.
Cloud tackade för informationen och gick till sitt rum där han somnade på sängen
utan att bekymra sig om att klä av sig.
Yuffie hade inte trott sina öron när hon låg
bredvid lägerelden och försökte somna. Hon hörde de viskande erotiska ljuden som
kom från tre av tälten omkring henne, och för att toppa ljudinnehållet så
snarkade Cid lika högljutt som alltid. Tillslut så tog hon fram lite sömnmedel
ur en liten påse och svalde det tillsammans med lite vatten. Om hon skulle få
någon sömn så fanns det inget annat att göra resonerade hon och kände pulvrets
verkan på hennes sinnen.
Cid vaknade tidigt nästa morgon av de
retande dofterna av en grillad frukost. Han kravlade sig fram ur tältet och såg
Yuffie flå små kaniner med hjälp av en kniv. Två stycken låg redan över elden
och Cid kunde känna hur snålvattnet rann ur mungipan på honom.
-
God morgon Cid, så det är dags att vakna nu din
sömntuta, log Yuffie och gav honom en bit grillad kanin.
-
Mmm, jag trodde jag skulle vakna först, för de
andra är ena riktiga sömntutor, de verkar inte sova ordentligt om nätterna, sa
han lite konspiratoriskt.
-
Ja, jag hörde det också, det var så illa att jag
var tvungen att ta mig sömnmedel för att knocka ut mig själv, annars hade jag
aldrig somnat, skrattade Yuffie. Men jag drömde konstigt, jag drömde om Aeris –
och jag har gjort det ofta den senaste tiden. Jag kan höra henne lika klart som
när hon levde.
-
Du är inte ensam om det min vän, sa Cid med sorgsen
röst. Jag tror att vi alla från vår forna grupp har hört henne viska till oss,
både när vi sover och när vi är vakna.
-
Vad kan det betyda?
-
Jag vet inte, jag har inte den blekaste aning. Men
jag får nästan känslan av att hon försöker föra oss samman igen och med dessa
människor som kommer från en annan plats i universum. Och något ännu märkligare
är att Sephiroth verkar bli accepterad var än han sätter sina fötter trots att
han försökte utplåna oss tidigare. Aningen spändhet och fientlighet finns det
alltid, men det verkar gå över fort. Ibland får jag en känsla av att vi
förbereds för något stort, som om vi ska möta ännu en stor ondska, och jag
gillar det inte alls. Jag hatar att inte veta saker, mumlade Cid bistert.
Yuffie nickade och såg Rikku och Auron krypa
fram ur sitt tält med rosiga kinder. ”Jag undrar hur långt de gick under
natten?” tänkte ninjan och log okynnig mot dem.
Rikku ursäktade sig snabbt och försvann till
bäcken där de träffat Yuffie dagen innan. Hon skvätte lite iskallt vatten i sitt
ansikte och satte sig ner på kanten och lekte med små stenar som hon fiskade upp
ur och slängde iväg. Hon rodnade djupt när hon tänkte tillbaka på natten. Hon
och Auron hade krupit ner i sovsäcken nakna. Han hade lagt sig med sitt bröst
mot hennes rygg. Hennes blonda huvud vilade på hans vänstra arm. Hans högra hand
smekte henne erotiskt över bröst och mage innan den letade sig ner till hennes
värkande sköte. Hon hade känt hans växande upphetsning mot sin bakdel och
tillslut hade det blivit för mycket för henne och hon lyfte upp sitt högra ben
över hans och fört in honom i sig. Rikku log när hon hade hört hans låga manliga
ljud när hon tryckte sig mot honom för att bli fylld av hans resning. Han hade
inte anat att hon skulle vara så framfusig och frigjord, men han hade haft fel.
Ett kort ögonblick av smärta hade fått henne att ångra sig, men det gick över
lika fort som den hade kommit och Auron hade lagt en stor hand över hennes mun
för att hon inte skulle väcka hela lägret när hon skakades av en våldsam orgasm.
Den hade varit kraftigare än de som hans fingrar hade lockat fram tidigare. Han
själv hade begravt sitt ansikte mot hennes nacke när han spillde sig i hennes
mjuka välkomnande sköte.
Rikku vaknade upp ur tankarnas väg och
skämdes en aning över hur lätt hennes kropp tändes av att bara tänka på vad som
hänt mellan dem under natten. Var det likadant för alla? Skulle hon våga tala
med Lulu och Yuna om det? Eller…? Hon kylde ner sitt flammande ansikte med mer
kallt vatten innan hon gick tillbaka till lägret. Hon hoppades på att rodnaden
gått ner tillräckligt mycket för att inte väcka uppmärksamhet.
Men både Lulu och Yuna kunde se genom hennes
mask och log mot varandra. Rikku hade gett sig själv till Auron under natten –
det var de båda säkra på. Lulu såg den irriterade blicken från ninjaflickan och
undrade om inte Wakka skulle bli en perfekt man till henne. Hon gnuggade
förtjust händerna och började genast göra upp planer att föra samman de två
eldfängda själarna. Rikku krävde att få veta vad som var så roligt och Lulu tog
med henne på en liten promenad och förklarade vad hon planerade. Rikku skrattade
lågt och nickade medhållande, jo de två skulle passa perfekt för varandra. Den
blonda kvinnan lovade att tala om det för Yuna också vid ett bra tillfälle.
-
Och hur var Auron i sängen? frågade Lulu skamlöst.
-
Ehh, hur visste du att vi…?
-
Kära flicka – det står skrivet i hela ansiktet på
dig, log magikvinnan.
-
…. ?
-
Oroa dig inte, det är bara vi kvinnor som ser sånt,
jag lade märke till att du såg besvärad ut när du gick, som om du var öm. Men
jag kan nästan lova dig att ingen av männen fattar något om inte Auron säger
något.
-
Är det meningen att de ska vara så stora? frågade
Rikku med blossande ansikte. För Auron var stor, jag trodde aldrig att han
skulle få plats.
-
En del är det, när jag var med Sephiroth första
gången gjorde det helvetiskt ont. Och han är också välsignad med ett stort
redskap.
-
Åhh, så hemskt – att det gjorde ont menar jag. Jag
kände lite smärta men det var över på ett par sekunder bara, sa Rikku.
-
Det gick över för mig också, men som sagt det
gjorde mycket ont. Men nu är det bara… ja, härligt, skrattade Lulu.
-
Tror du att Yuna och Vincent….?
-
Japp, samma natt som vi övernattade i herrgården.
Hon antydde ju något om det igår vid bäcken, så jag tror att de båda har gjort
det..
-
Så nu ska vi fixa ihop Yuffie och Wakka, skrattade
Rikku aningen befriat. Det kändes lätt att tala med Lulu, även om hon rodnade så
behövde hon inte känna skam för den äldre kvinnan.
-
Kom låt oss gå tillbaka till lägret och få lite
grillad kanin i oss innan vi ger oss av mot Rocket Town, sa Lulu och kramade om
Al Behd-kvinnan.
De såg de andra plocka ihop lägret och de
hann precis få i sig lite mat innan de blev manade att vandra vidare av en
gruffig Cid. Rikku och Lulu log mot varandra och tuggade upp resterna av Yuffies
välgrillade kanin.
Yuffie höll sig mest till Cid och frågade ut
honom hur han hade haft det efter slaget med Sephiroth, hon hade varit övertygad
om att han skulle slå sig till ro med Shera i Rocket Town, men han hade varit
som henne själv, en rastlös själ som inte kunde sitta still längre än
nödvändigt.
-
Så du tyckte inte att Godos förslag var något att
ha? undrade Cid och lirkade fram en cigarr ur jackfickan och tände den.
-
Cid, kan du verkligen se mig som en hemmafru som
inte gör annat än lagar mat och föder ungar? snäste Yuffie förnärmat.
-
Nope, det kan jag inte göra. Och gud bevars – små
ninjaungar med ditt temperament, planeten skulle nog inte överleva dem,
skrattade Cid och lade en vänskaplig arm om hennes axel och kramade om henne.
-
Hmpf, fnös Yuffie men hennes mörkblå ögon glittrade
mjukt mot den äldre piloten.
Han pekade mot horisonten där resterna av
ställningen som stött raketen tidigare fortfarande stod kvar. De hade inte mer
än någon timmes vandring kvar, sen skulle de vara framme i Rocket Town.
Plötsligt kom en boll farandes med hög
hastighet mot dem. Cid och Yuffie hann precis ducka annars hade det kunnat gå
illa för dem. Sephiroth fångade den med säker hand och lade ner den på backen.
Rikku och Lulu ropade förtjust när de kände igen Wakkas blitzball. Rikku
plockade upp den och skrev ”Du missade mig” med stora bokstäver på den
innan hon kastade iväg den så hårt hon kunde åt det håll som bollen kommit
ifrån.
-
Det där kommer att reta gallfeber på honom – du är
medveten om det eller hur Rikku? sa Auron med road ton.
-
Mmm, jag vet, annars skulle jag aldrig ha gjort det
fattar du väl dumsnut, fnissade Rikku och väntade på det vanskliga vrålet som
hon anade snart skulle komma.
Och det kom med kraft, tillräckligt för att
alla fåglar i området lyfte från sina grenar och flydde fältet med snabba
vingslag.
Lulu vinkade glatt när hon såg den röda
kalufsen på Wakka dyka upp ett par hundra meter ifrån dem.
-
RIKKU!! skrek figuren
högt med ilsken röst.
-
WAKKA!! ropade Rikku
med skadeglädje i rösten.
Både Lulu och Rikku började springa mot sin
förlorade vän och de mötte honom halvvägs. Wakka nästan grät av alla känslor som
svepte in över honom. När han hade sett de hånfulla orden på sin blitzball så
visste han precis vem som hade skrivit dem. Det kunde inte ha varit någon annan
än Rikku, och nu stod både det lilla irritationsobjektet och hans äldsta vän
Lulu och kramade om hans figur. Hans ensamma tid på det här vanskeliga stället
var äntligen över.
-
Lulu, Rikku – Yevon ska veta att jag är glad över
att se era lallande nyllen igen, sa han gav dem en varsin björnkram.
-
Auron och Yuna är med oss också, sa Rikku med
andlös röst.
-
Minsann, Tidus? Kimahri?
-
Nej, men vi har gott hopp om att vi ska finna dem
också inom snar framtid, sa Lulu och krånglade sig ur spelarens grepp. Jag
menar, vi har ju redan funnit fyra av oss, fem med dig, på väldigt kort tid. Kom
så får du möta våra nya vänner också.
-
Nya vänner?
Lulu och Rikku tog honom i varsin hand och
så sprang de tillbaka till den väntande gruppen av människor. Auron tog ett
rejält tag om Wakkas hand och skakade den.
-
Gott att se dig igen Wakka, sa Auron och log varmt
mot den yngre mannen innan han försvann och kramade om Yuna.
-
Yuna, tacka Yevon för att jag fann dig igen ya. Jag
var så rädd att Sin slukat dig med sin ondska, grät Wakka och vägrade för ett
par ögonblick släppa taget om den unga kvinnan.
-
Wakka, det är underbart att se dig vid gott mod
igen, sa Yuna med mild röst och klappade om hans rödhåriga huvud.
-
Wakka, möt Sephiroth, min förste följeslagare här
och min man, sa Lulu och förde fram Wakka till den silverhårige mannen.
-
Hej Wakka, Lulu har berättat en hel del om dig, sa
Sephiroth och tog den förstummade mannens hand.
-
Det här är Cid Highwind, han har varit snäll och
guidat oss genom den här världen, fortsatte Lulu. Om han för ett grovt språk så
ignorera det bara, han är i grunden en god människa.
-
Hrm, nåja, trevligt o möta dig rödluvan, sa Cid och
spelade upp sin roll som ohyfsad flygare och fick en förnärmad blick från Wakka.
-
Och så har vi Vincent, han räddat undan Yuna från
en säker död bland bergens vargar, han är tystlåten och säger inte mycket.
-
Hmm, låter som Auron då, sa Wakka och mötte
Vincents blodröda ögon och han ryste häftigt till, men han visste inte riktigt
varför. Jag tackar dig för att du vakat över min flicka som jag ser som min
lillasyster. Du har min respekt ya!
-
Och till sist men inte minst, Yuffie. Om jag vore
dig så skulle jag se upp med att inte reta henne, hennes kast är inte att leka
med, sa Lulu med spjuveraktig röst, hon visste att Wakka inte skulle motstå en
sån frestelse.
-
Yuffie huh? Trevligt att träffa dig Yuffie. Är du
duktig på att kasta kanske vi kan lattja lite med min blitzball senare ya? sa
Wakka och tog ett stadigt grepp om den lilla ninjaflickans hand.
-
Passa dig du rödspätta, morrade Yuffie när hon
hörde hans retsamma ton och höjde varnade sitt kastvapen.
Rikku och Lulu såg på varandra och fnissade
tyst så att de andra inte skulle höra det. Deras plan gick som smort.
-
Hrm, ja om alla har hälsat på varandra nu så
föreslår jag att vi tar oss till byn, jag ska ordna med en date förstår ni,
mumlade Cid och rodnade en aning.
-
Ahh, nu tror jag att jag vet vem du är! utropade
Wakka. Du är den där ohyfsade flygaren som lämnade Shera i sticket eller hur
ya??!!
-
Vet hut pojke, du har ingen aning om vad du talar
om, snäste Cid ilsket.
-
Oj, oj, om jag vore dig så vette sjutton om jag
vågade komma i närheten av henne. Hon har förbannat dig åt både höger och
vänster för att du övergav henne, fortsatte Wakka och ignorerade den blängande
blicken från Cid.
-
Vem är Shera? frågade en mycket road Sephiroth.
-
En smart kvinna som kan det mesta om raketer,
svarade Vincent och mindes den blyga kvinnan som hela tiden ursäktade sig för
ingenting.
-
Wow Cid, du har inte sagt något om henne, sa Rikku
retsamt.
-
En sak kan jag ju säga, den nya Shera är inte att
leka med, hon har ändrat sig. Det var hon som hittade mig på norra stranden,
uppsköljd från havet, hon vårdade mig tillbaka till hälsa. Hon har berättat ALLT
om Cid och hur han behandlade henne – och det var inte vackert kan jag ju säga.
Shit alltså, du är en modig eller dumdristig man som vågar möta henne igen ya.
Cid svarade inte på det. Han bet ihop om
cigarren och gick vidare mot byn. Han hade ingen större lust att tala om varför
han hade lämnat Shera ensam igen i Rocket Town. Det var något som bara var
mellan honom själv och Shera.
Sephiroth lade armen om Lulu och belönades
med ett höjt ögonbryn från Wakka. Lulu log mot sin vän och adopterade broder.
Hon mimade tyst att de skulle tala om allting senare. Nu ville de bara komma
till stan och få sig ett hederligt natthärbärge. Wakka nickade men fick sig
ytterligare en chock när han såg Auron gå hand i hand med Rikku – och vad i
helvete höll den där rödögda vampyren med? Lade han verkligen sin arm om hans
lilla ”syster?”. ”Vad i Yevons namn är det som pågår? Lulu har skaffat sig en
karl, Rikku och Auron har parat ihop sig med varandra…. Vad kommer att ske
härnäst?” frågade han sig och kliade sig förvirrat i huvudet. Men han
hämtade sig strax när han såg den retsamma blicken från den unga svarthåriga
kvinnan som de kallat för Yuffie. Han glodde ilsket tillbaka och lovade sig
själv att de två skulle göra upp så fort de fick en chans, om han fick bestämma
alltså!
Cid hjälpte dem alla att skaffa sig sina rum
på värdshuset i Rocket Town, tyvärr så fanns där bara fyra rum, och han själv
hade inga planer på att stanna där – nej, han skulle ta itu med sina problem med
Shera. Det var dags för honom att ta emot hennes ilska över hans svek. Han log
lite smått när han såg de förnärmade blickarna från Yuffie och Wakka när de
tvingades att dela rum.
-
Ursäkta mig – men jag tänker inte dela rum med den
där buffeln, snäste Yuffie irriterat.
-
Och jag tänker inte dela rum med en fjolla,
replikerade Wakka med samma irritation.
-
Hur som helst så finns det inga fler rum och jag
tror inte att ni vågar er på att försöka få de där karlarna att slita sig från
sina respektive fruntimmer, så nöj er med vad ni får ungar!! vrålade Cid
otåligt, de båda hade gått honom på nerverna den senaste halvtimmen med sitt
grälande med varandra. De försökte toppa varandra med vem som kunde kasta längst
och så vidare. Han dunkade näven i bordet så båda två hoppade till och nickade
lydigt.
-
Bra gjort Cid, jag trodde aldrig att du skulle säga
ifrån, log Yuna mjukt och höll sig tätt intill Vincent. Hon ville inte heller
skiljas från sin nyfunna kärlek.
-
Ok, ok, vi får väl dela rum, jag bara hoppas på att
du inte snarkar allt för mycket, sa Wakka och tog nycklarna till rummet. Han
började gå och fick Yuffie efter sig i hälarna.
-
Ursäkta mig men det finns bara en person som har
ensamrätt på snarkande och det är Cid, du ska var jäkligt glad att du slipper
sova med den sågen, sa Yuffie näbbigt och slog efter Wakka som tog ett par långa
steg upp för trapporna mot rummen.
De övriga i gruppen andades ut. Den sista
halvtimmen hade nog tagit på allas krafter och tålamod. Men både Cid och Vincent
hade nog allt kunnat se hur deras vän Yuffie blixtrat till av något annat än
bara ren ilska mot den unge rödhårige spelaren. Något som de aldrig anat att
Yuffie skulle kunna visa. Rikku, Lulu och Yuna fnissade tillsammans – om Yuffie
bara visste vad de hade planerat bakom hennes rygg – då skulle de förmodligen
bli slagna gula och blå av ninjans kastvapen.
Sephiroth tog nycklarna till rummet och
lyfte upp en fnissande Lulu i sina armar. Hon rodnade djupt när hon hörde de
antydningar som både Auron och Vincent mumlade till sina respektive kvinnor.
-
Ha, som om inte ni skulle göra detsamma då!! fnös
hon med spelad butterhet.
-
Ni två har nog varit värst av oss alla, replikerade
Rikku surt men leendet glittrade i hennes grönblå svirvlande ögon. Ni klarar ju
inte ens av att överleva utan varandra en natt.
-
Skulle ni göra det nu? frågade Sephiroth med mörk
röst och kastade en menade blick med makogröna ögon på både Auron och Rikku som
båda svarade med djupröda färger. Det var väl det jag trodde!
Han gick upp för trapporna mot deras rum och
hörde hur både Auron och Vincent följde hans exempel och lyfte upp sina kvinnor
i sina famnar och bar med sig dem till sina respektive rum. ”De är lika
beroende av sina flickor som jag är av Lulu. Jag undrar om det var det här Sin
hade i åtanke när han förvred tid och rum för dem?” Nej, Sephiroth trodde
inte ett ögonblick på det, om Sin var något av det han själv tidigare varit så
skulle han inte se till att folk mötte sina älskade på en okänd planet.
Lulu lade huvudet mot sin silverhårige mans
axel och njöt av närheten till honom. När de passerade dörren till rummet som
Wakka och ninjaflickan skulle dela hörde hon den högljudda konversationen där
inne. ”Stackars Wakka, jag tycker nästan synd om honom. Men bara nästan, men
han kan behöva ha ett rivjärn som sätter emot hans raljerande snack. Och jag
tror att Yuffie har precis vad som krävs för det.” tänkte hon och log mjukt
mot Sephiroth.
-
Hon kommer att ta livet av honom, suckade hennes
älskare dramatiskt.
-
En sak är säker min kära krigare, och det är att
Wakka är av ett otroligt seg virke, det ska mycket till innan man ens kommer i
närheten av att döda honom, svarade Lulu.
-
Det var ni som fixade till att de skulle få dela
rum?
-
Som om någon av er karlar skulle släppa era damer
ur sikte?? Nä du min älskade, det fixade ni helt och hållet på egen hand,
försvarade sig Lulu spjuveraktigt.
-
Nåja, nu ska vi nog inte ta åt oss hela äran, jag
kunde höra dina konspiratoriska undertoner när vi mötte Wakka och du
presenterade honom för Yuffie, du visste att han inte kunde motstå att reta
henne, lika mycket som Yuffie har svårt att motstå en utmaning.
-
Ok, lite kredit får jag väl ta för det.
Han låste upp dörren och gick in i det lilla
hemtrevliga rummet som de fått sig tilldelade. Väl innanför dörren så lät han
sina lustar flamma upp och han kysste Lulu passionerat tills hon svarade honom
med samma hetta. Hans stora händer gjorde proceduren kort med hennes kläder, han
ville känna hennes varma pulserande hud mot sin kropp. Han hade blivit förnekad
umgänge ännu en natt och nu skulle han inte låta sig hindras. Han skulle älska
med henne tills ingen av dem orkade lyfta ett finger. Han kände hennes händer
glida in under hans mörka skjorta och leka av honom, han morrade förtjust när
han kände hennes naglar riva honom över bröstkorgen.
-
Min lilla katta, viskade han hett och lade ner
henne på sängen och lade sig till rätta mellan hennes mjuka vita lår.
-
Min älskade krigare, svarade Lulu och nafsade honom
lätt i örat med sina tänder och drog fram ett vibrerande ljud från hans bröst.
Han frigjorde sin resning från byxornas
fångenskap och retade hennes varma skåra med toppen tills hon tog saken i egna
händer och snodde runt dem så att hon blev till att grensla honom. Hon såg
plutande på honom innan hon förde in honom i sig.
-
Du får inte retas på det där sättet, stönade hon
lågt när han fyllde henne till bredden av sin hårdhet.
-
Jag hade tänkt roa mig hela natten med din
underbara kropp, men du gör det svårt för mig magikvinna, morrade han dovt och
tryckte sitt underliv mot hennes.
Han lade sina händer om hennes höfter och
höll henne kvar mot sig, hon plutade med läpparna igen och han log
rovdjursaktigt. Hans gröna ögon glödde i halvmörkret när han lyfte upp henne och
hans resning gled ur henne. Han såg hennes förvånade blick när han med en
flytande rörelse placerade henne på mage i sängen innan han lade sig ner över
henne. Han drog undan hennes långa hår från hennes nacke och bet lät innan han
återigen gled in i hennes varma värkande sköte.
Lulu blev först förvånad när han hade vänt
runt henne så att hon låg på mage men när hon kände hur hans hårdhet fyllde
henne igen pep hon till, det var en helt ny värld av erotiska punkter som
stimulerades av hans resning.
-
Släpp loss! Sephiroths viskning följdes av små bett
i hennes nacke och Lulus kropp svarade med en serie spasmer. Han log manligt och
självsäkert när han kände hennes inre väggar sluta sig som en mussla om hans lem
när hon kom.
Lulu svankade sin kropp mot hans och kände
hur Sephiroth gled djupare in än vad hon någonsin trott att någon skulle komma.
Hon kände hur hennes fördämningar släppte och hon skakade av en kraftfull orgasm
som fick henne att se svarta stjärnor dansa framför hennes ögon.
Sephiroth kände henne sjunka tillbaka i
sängens mjuka dun och han följde efter henne ner, men lät den mesta av sin tyngd
vila på sina armbågar. Han var fortfarande hård och han tänkte inte låta henne
vila förräns han bestämde när de lekt klart.
-
Tyckte du om det? frågade han hest med läpparna mot
hennes öra.
-
Mmm, mycket, svarade hon lojt.
-
Tro inte att jag är klar med dig ännu lilla häxa,
sa Sephiroth och slingrade sina armar under hennes bröst och mage och lyfte upp
henne igen.
Hon satt återigen på topp men den här gången
så hade hon ryggen mot sin älskares ansikte. Han lade sina händer om hennes
midja och bestämde takten när hon red honom.
-
Vad fick du till lunch av Yuffie? flämtade Lulu när
hon kände hur nästa jordskakande bubbla var på väg att spricka.
Han skrattade lågt och gäckande till svar
och tryckte ner den svarthåriga magikvinna så att han kände hur hennes inre
väggar masserade hela hans resning när hon kom igen. Men den här gången följde
han efter henne över gränsen och lät hennes inre fyllas av hans säd. Han lade
armarna om hennes mage och tryckte ner henne mot sitt bröst.
Lulu orkade inte röra på sig utan låg bara
där och försökte hämta sig från den känslomässiga explosionen. Hon kunde känna
hans snabba andedräkt mot sitt högra öra och hon undrade hur länge de kunde
hålla på att leka så här utan att det blev följder. Hon visste att hon gått in i
sin fruktsamma period nu, och det fanns stor chans att… Hon slöt ögonen och såg
en liten silverhårig dotter med mörkgröna ögon framför sig. Skulle det vara så
illa? Skulle det vara så hemskt att bära fram ett barn som var avlat av deras
kärlek. Hon log tyst och kände en profan känsla leta sig in i hennes hjärta, nej
det vore inte alls så hemskt. Snarare tvärtom, hon ville ha barn med den
silverhårige krigaren, inget annat skulle betyda mer för henne. ”Vid Shivas
kalla andedräkt, vad skulle mina vänner och min familj tro om det? Deras vän och
dotter önskar ett barn?” Hon skrattade tyst och kunde se för sitt inre öga
hur de alla chockerades över tanken på att den kalla magikvinnan som sällan
kläckte ur sig annat än kalla och hånfulla kommentarer, helt plötsligt skulle
visa upp en blivande moders varma sida.
Sephiroth lyfte försiktigt av Lulu från sin
kropp och henne ansikte mot ansikte med sig själv. Han såg hennes hemliga leende
och höjde frågande ett ögonbryn.
-
Det finns tider då en kvinna är fruktsam Sephiroth,
började Lulu viskande. Och jag gick in i min fruktsamma period igår eller
förrgår, jag kan känna det även om månen här inte överensstämmer med Spiras
månfas.
-
Skulle det vara så hemskt?
-
Nej min älskade krigare, jag ville bara berätta för
dig att våra lekar kan få följder, sa Lulu och smekte Sephiroth över hans
bekymrade panna. Tro mig, jag kan se en liten flicka med silverfärgat hår och
gröna ögon framför mig, en flicka som jag med glädje skulle ge dig.
-
Lulu – Shiva ska veta att jag tackar alla krafter
som finns för att de förde dig till mig, svarade Sephiroth och kysste henne ömt.
De kröp ihop i varandras armar och lät sömn
och drömmar ta över deras värld.
Fortsättning följer.....
While AFF and its agents attempt to remove all illegal works from the site as quickly and thoroughly as possible, there is always the possibility that some submissions may be overlooked or dismissed in error. The AFF system includes a rigorous and complex abuse control system in order to prevent improper use of the AFF service, and we hope that its deployment indicates a good-faith effort to eliminate any illegal material on the site in a fair and unbiased manner. This abuse control system is run in accordance with the strict guidelines specified above.
All works displayed here, whether pictorial or literary, are the property of their owners and not Adult-FanFiction.org. Opinions stated in profiles of users may not reflect the opinions or views of Adult-FanFiction.org or any of its owners, agents, or related entities.
Website Domain ©2002-2017 by Apollo. PHP scripting, CSS style sheets, Database layout & Original artwork ©2005-2017 C. Kennington. Restructured Database & Forum skins ©2007-2017 J. Salva. Images, coding, and any other potentially liftable content may not be used without express written permission from their respective creator(s). Thank you for visiting!
Powered by Fiction Portal 2.0
Modifications © Manta2g, DemonGoddess
Site Owner - Apollo