Adult-FanFiction.org : Final Fantasy

En ny chans	By : Atropa Category: Final Fantasy VII > General Views: 542 -:- Recommendations : 0 -:- Currently Reading : 0
Disclaimer: I do not own Final Fantasy VII, nor any of the characters from it. I do not make any money from the writing of this story.

Chapter List
- 1-Del 1
- 2-Del 2
- 3-Del 3
- 4-Del 4
- 5-Del 5
- 6-Del 6
- 7-Del 7
- 8-Del 8
- 9-Del 9
- 10-Del 10
- 11-Del 11
- 7
- 8
- 9
Vincent s�g Yuna kl� av sig s� att hon bara
stod i sin nattdr�kt innan hon gick ut p� balkongen som l�g i anslutning till
deras rum. Han h�ngde av sig sin m�rkr�da kappa innan han gick fram till henne
och lade armarna om hennes smala midja.

-
Det �r kyligt ute, sa han tyst.

-
Mmm, jag vet, men det k�nns s� h�rligt att f� k�nna
den, den enda kylan som finns i Spira �r i bergen d�r sn�n aldrig f�rsvinner, sa
Yuna och lutade sig tillbaka mot hans br�stkorg. Jag saknar mitt gamla land, men
samtidigt � varf�r vill jag resa tillbaka till ett st�lle d�r inget annat �n d�d
v�ntar mig? H�r hos er s� kan jag leva ett liv som en vanlig kvinna tillsammans
med en extraordin�r man.
Hon log n�r hon h�rde honom harkla sig lite
generat bakom henne. Men det var sant � Vincent var ingen vanlig man, i hans
�dror fl�t blodet fr�n m�rkliga men m�ktiga varelser. N�r han hade r�ddat henne
fr�n Nibelheims d�dande kyla s� hade han varit i en av sina andra former, en
lila h�rig varelse. Men Yuna hade p� n�got s�tt vetat att varelsen inte skulle
skada henne, och n�r denna lyft upp henne i sin varma p�lskl�dda famn hade hon
suckat l�ttat och snugglat sig s� n�ra den varma p�lsen som m�jligt. �Hade
jag n�gonsin trott att jag skulle finna en k�rlek st�rre �n den jag trodde mig
k�nna f�r Tidus?� fr�gade hon sig sj�lv och s�g Tidus blonda figur framf�r
sig. Han hade varit ett st�d, en ungdomsk�rlek f�r henne. Men de hade vuxit
ifr�n varandra och blivit till v�ldigt goda v�nner ist�llet. Men �nd� s�
fruktade hon �gonblicket d� Tidus fick reda p� att hon g�tt vidare och m�tt en
ny man, en r�d�gd revolverman, som var �verbeskyddande av henne. Vincent var
lika mycket beskyddare som alla hennes varit, Lulu, Wakka, Rikku, sir Auron,
Tidus, och Kimahri � de hade alla vakat �ver hennes pilgrimsresa f�r att samla
s� m�nga aeons som m�jligt f�r att framkalla den sista och starkaste anden som
skulle hj�lpa henne att f�rg�ra Sin. Men Sin hade dykt upp och r�rt om tiden
igen, hon hade vid ett tillf�lle vaknat upp i sin sm�rta och endast k�nt kyla
tills Vincent d�k upp och erbj�d henne sin v�rme. Hon hade gripit efter det som
en drunknande famlar efter halmstr�n.

Vincent s�g hennes bekymmersamma blick
stirra ut i nattens m�rker. Han sl�t henne n�rmare intill sig och lade hakan mot
hennes huvud. Han visste om hennes m�rkliga och morbida �de som v�ntade henne om
hon n�gonsin lyckades �terv�nda till Spira. Hon skulle ge sitt liv f�r att
folket i Spira skulle kunna leva vidare utan att Sin blandade sig i deras liv,
men det var ingen l�ngvarig frid, Sin �terf�ddes tio �r efter det att den/det
dr�pts och nya summoner tog p� sig manteln f�r att f�rg�ra honom igen � en
d�dens cykel.

-
Yuna, vill du tillbaka till Spira? fr�gade Vincent
med m�rk r�st.

-
Nej, aldrig � inte nu n�r jag funnit dig. Jag vill
aldrig l�mna din sida. �ven om vi �ter f�rdas tillbaka till mitt land och du �r
med mig s� t�nker jag inte slutf�ra mitt uppdrag. Jag skulle avs�ga mig manteln
som summoner, sa Yuna allvarligt och s�g hur stj�rnorna b�rjade tindra p� den
m�rka natthimlen. Och sen verkar det ju som om alla mina kamrater har hamnat h�r
p� Planeten, s� varf�r skulle jag vilja tillbaka till Spira n�r mina v�nner
finns h�r?

-
Efter den h�r vandringen� Vincent bet sig i l�ppen
mjukt. Efter den h�r vandringen d�r vi s�ker efter de resterande av dina v�nner
� skulle du kunna t�nka dig att leva samman med mig, i herrg�rden? Eller n�got
annat st�lle om du f�redrar det?

-
�lskade Vincent, du �ger mitt hj�rta och min sj�l,
jag f�ljer dig var du �n g�r, svarade Yuna och v�nde sig om i hans armar och s�g
upp i hans blodr�da �gon. Hon lade armarna om hans nacke och trasslade in sina
fingrar i hans l�nga svarta h�r.

-
Vid de Stora Riddarna � om du visste hur mycket
dina ord betyder f�r mig, mumlade han innan han s�nkte sitt huvud och sl�t sina
l�ppar om hennes.
Yuna sm�lte under hans lena l�ppar, de
lockade fram urgamla primitiva krafter i henne som hon inte trott sig �ga �ver
huvudtaget. De fick henne att svara p� det enda s�tt som var m�jligt. Hon lade
sin tyngd mot hans kropp och visade p� s� s�tt att hon �nskade att de f�rsvann i
rummet som de hyrt. Han fattade strax vinken och lade sina h�nder under hennes
mjuka skinkor och lyfte upp henne mot sig och backade in i rummet igen. Yuna
lade sina ben om hans midja och tillsammans med hennes armar tryckte hon honom
h�rt intill sig. Vincent lade sig ner i s�ngen med Yuna ovanp� sig. Hennes
tvef�rgade blick gjorde inga hemligheter av vad hon ville g�ra. Han lade sin
h�gerhand bakom hennes bakhuvud och tryckte hennes ansikte n�rmare sig och
kysste henne hett medans hans metalliska hand gjorde proceduren kort med hennes
silkiga nattlinne. Innan hon visste ordet av s� l�g det i s�nderrivna delar runt
omkring deras kroppar.

Yuna skrek l�gt n�r hans svarta huvud h�jdes
och f�ngade upp en toppig br�stv�rta i sin mun och s�g mjukt p� den. Hans
l�derkl�dda underliv h�jdes mot henne f�r att visa hur mycket hennes varelse
p�verkade hans egen. Vincent l�t ett skrovligt ljud leta sig fram �ver hans
l�ppar och vibrera det mot hennes s�kande tunga. Yuna log kvinnligt och
sj�lvs�kert n�r hon ins�g vilken makt hon hade �ver den blodsugande
revolvermannen med de blodr�da �gonen, en makt som hon skulle nyttja till sin
egen njutning. Hon nafsade honom l�tt i l�ppen innan hon l�t sina sidenlena
l�ppar leta sig ner �ver hans hals och axel. D� och d� bet hon honom med sina
t�nder och lockade fram djuraktiga ljud fr�n sin �lskare.

Vincent kunde k�nna hur hans andra, m�rkare
sida gjorde sig p�mind igen, den sida som kr�vde att han d� och d� drack
m�nskligt blod. �Nej, nej, jag kan inte g�ra det � hon f�rtj�nar b�ttre �n
ett liv i skuggorna.� Hans svarta huvud sl�ngdes bak�t mot s�ngen och han
vr�lade tyst och hest.

Yuna s�g hans pl�ga och hon anade vad som
h�nde bakom de vackra blodr�da �gonen som hon f�r�lskat sig i. Hon tog hans
v�nstra hand, hans metalliska hand med de sylvassa klorna och snittade sig sj�lv
�ver sitt h�gra br�st s� att hennes rubinr�da blod droppade fram.

-
Drick min �lskade, jag vet att du beh�ver det,
viskade Yuna med en r�st fylld av lusta och passion.
Han s�g de r�da dropparna och det vattnades
i munnen p� honom, han h�jde sina l�ppar mot hennes br�st och l�t sin tunga lapa
i sig av hennes magifyllda blod. Han f�ngade upp blodet som formades som en
droppe vid hennes br�st v�rta och lockade fram ett feministiskt och primitivt
ljud fr�n Yuna. Han drack tills det inte l�ngre rann ur s�ren som hon �samkat
sig sj�lv innan han v�nde upp sin r�da brinnande blick mot hennes.

-
Vad s�ger du min �lskade sj�l, ska vi leka igen?
fr�gade han med raspig r�st och gned sitt l�derkl�dda underliv mot hennes nakna
sk�te.

-
Jag trodde att du aldrig att du skulle fr�ga mig om
det, svarade Yuna och log l�ngtansfullt mot vampyren som l�g under henne.

-
Som min Lady �nskar�
Han flippade runt dem b�da s� att hon blev
till att ligga under honom. Han reste sig upp och st�llde sig p� kn� innan han
kn�ppte sakta upp de fyra knapparna som utgjorde l�set f�r att hans byxor inte
skulle glida av honom. Yuna kunde sv�ra p� att han kn�ppte upp dem med avsiktlig
pl�gsam l�ngsamhet, allt f�r att reta hennes kvinnliga kropp.

-
Sn�lla, retas inte med mig, viskade Yuna och
avsl�jade sina avsikter med att h�ja sitt bara underliv mot honom.

-
Ett �gonblick bara min lilla sj�l, snart s� ska du
f� det du �nskar av mig. Men f�rst� Vincent log rovdjursaktigt och hans l�nga
h�rnt�nder blixtrade till i de vaga ljusk�llornas sken.
Vincent drog en l�ng m�rk tunga i dalen
mellan hennes br�st innan han doppade den i hennes lilla navel och lockade fram
ett hest utrop fr�n sin kvinna. Han l�t tungan leka med den k�nsliga huden d�r
f�r ett �gonblick innan han lapade vidare ner mot hennes mage.

Yunas kropp eldades upp av Vincent retfulla
tunga. Och ju l�ngre s�derut han f�rde den p� hennes kropp desto mer sp�nd och
f�rv�ntansfull blev hon. Hon anade vad han var ute efter � men skulle hon v�ga
sl�ppa fram honom d�r � p� det s�ttet? Men hennes hj�rna v�grade fungera efter
det, hans h�nder och tunga fick henne att gl�mma allt vad moral hette. Hon sl�t
�gonen och l�t honom nyttja henne tills hon brann av passion och lusta. Hans
tunga retade hennes lilla nervknut och drev henne �ver kanten till himlen innan
han drog sig upp �ver henne och gled in med sin resning i hennes v�lfuktade
sk�te.

-
Det h�r �r vad du l�ngtar efter eller hur min lilla
summoner, viskade Vincent och drog med en av sina vassa h�rnt�nder utefter s�ret
som hon sj�lv orsakat med hj�lp av hans mekaniska hand. �terigen droppade blodet
fram i sm� kristallr�da droppar och han var genast d�r f�r att slicka i sig dem
med m�rk tunga.
Yuna kunde endast jama ett kvidande ljud
till svar, den primitiva leken tog all sans och f�rst�nd fr�n henne f�r att
kunna tala alls. Han drog sig l�ngsamt ur henne f�r att st�ta tillbaka in med
kraft och bel�nades med mera hesa ljud fr�n kvinnan under sig. �Yuna, min
sj�l, min Yuna.� hans huvud rabblade orden om och om igen tills han k�nde
hur hon drog ihop sig om hans resning och n�stan fick honom att fastna i hennes
l�ngtande inre.

-
Vincent, viskade Yuna hest innan hon l�t sin kropp
explodera i en spasm.

-
Yuna, svarade han och f�ljde henne �ver kanten.
Han sj�nk tungt ihop �ver hennes kropp och
k�nde sig pl�tsligt skuldmedveten n�r han k�nde den metalliska blodsdoften
attackera hans �terh�mtade sinnen. Han hade druckit av hennes blod, han hade
dragit fram mer blod f�r att han inte kunde f� nog av det.

-
F�rl�t mig min �lskade, jag �

-
Shh min sj�l, det g�r inget. Jag �nskade det sj�lv,
sa Yuna och lade ett finger p� hans l�ppar f�r att tysta hans urs�kter. Jag
tyckte om att ge av mitt blod.

-
Jag �r ett monster i m�nniskohamn, sa han brutet.

-
Nej, du �r min sj�l, jag skulle gladeligen ge dig
allt mitt blod om det vore s�, sa Yuna och tryckte honom h�rt intill sig. Jag
�lskar dig.

-
Yuna� hans armar lade sig om hennes rygg och han
besvarade hennes �mma kram.
Han rullade runt och drog med sig henne s�
att hon blev till att ligga p� honom, deras koppling var fortfarande intakt.
Yuna kramade om med sina inre muskler och log n�r hon h�rde det hesa st�nandet
fr�n Vincent. Natten var l�ngtifr�n �ver f�r dem.

Yuffie satt uppflugen p� f�nsterblecket och
stirrade ut i natten med butter uppsyn. V�nnen till Lulu, Yuna och Rikku var
inget annat �n en st�rande och skrytsam karlslok som s�kert inte var ett uns
b�ttre �n den d�r bedr�vlige buffeln Reno som hon var ihop med f�r n�got �r
sedan. Hon hade m�tt den r�dh�rige mannen p� baren i Wutai samma kv�ll som hon
gr�lat med sin far om gifterm�l, ilsken och ledsen hade hon best�mt sig f�r att
h�va ananasdrinkar till hon inte l�ngre kunde st� p� benen. Reno hade bjudit
henne att sl� sig ner vid hans bord och det slutade med att hon f�ljde med honom
till rummet senare. Till hennes besvikelse hade han nog haft lite f�r mycket att
dricka s� n�got rajraj i s�nghalmen blev det inte. Men ett par dagar senare
f�ljde hon med honom till Kalm och slog sig ner med honom d�r tills hon ins�g
att han inte alls var den sp�nnande och exotiska person hon f�rst tyckt sig se.
Nej, han var och f�rblev en buffel som inte kunde h�lla sina fingrar i styr n�r
det g�llde allt som gick i kjolstyg.

Yuffie slog med knytn�ven mot f�nsterkarmen
s� att ett knakande ljud h�rdes, men det var inte fr�n hennes knogar utan det
kom fr�n tr�et som gav vika f�r kraften. �Helveteskarlar!� svor hon tyst
och svalde h�rt f�r att f�rs�ka bli av med bedr�velsen som hotade att sluka
henne inifr�n.

-
Hey Yuffie, �r du ok tjejen? fr�gade Wakka som
betraktat den unga ninjan en l�ngre stund.

-
Yeah right, Yuffie �r alltid ok, svarade Yuffie
beskt och drog ett djupt andetag f�r att d�lja besvikelsen i sin r�st.

-
Vem �r det som s�ger det?

-
Alla, alla vet att Yuffie alltid �r en glad skit
som inte vet hur man kan vara deprimerad, �ngestfylld eller sorgsen.

-
Ok, s� vad �r hon egentligen? Wakkas r�st var mjuk
och l�gt vibrerande.

-
Tr�tt, s� j�vla tr�tt p� att alla tror sig veta hur
hon �r som person, hon �r tr�tt p� att alla g�r sig en f�rutfattad mening om
henne, viskade Yuffie och drog med handen �ver sina �gon och sopade bort sp�ren
efter tunga t�rar.
Wakka sa inget mer men han lade sin h�gra
hand p� hennes v�nstra axel i ett f�rs�k att visa att han fanns d�r om hon s�
beh�vde det. Han kunde inte hj�lpa det, men han gillade den unga kvinnan vars
�gon fick hans hud att knottra sig. Han blev f�rv�nad n�r han k�nde hennes varma
kind l�ggas mot hans hand och hon gned sig l�tt mot honom. Det r�rde oroligt p�
sig i hans mage, som om n�gon planterat in en hord v�xande fj�rilar d�r.

-
Wakka, jag tror det �r dags f�r oss att sova eller?
sa Yuffie efter en stund, hon var glad �ver hans n�rhet, inte f�r att hon skulle
erk�nna det f�rst�s, men den coola spelevinkern fick henne att k�nna trygghet
och till hennes f�rtvivlan �nskade hon inget annat �n att spilla alla sina
hemliga tankar f�r honom.
Hon ruskade p� huvudet och reste sig upp
fr�n f�nsterblecket. Som inv�nare av Wutai s� skulle hon aldrig f� n�gon
kroppsl�ngd att skryta �ver och nu fann hon sig stirra r�tt in i Wakkas
brunbr�nda br�st korg. Hennes hj�rta hoppade �ver ett slag n�r hon s�g upp i
hans guldglittrande �gon.

-
Ja, kanske vi borde g� och l�gga oss, vi ska v�l
upp tidigt imorgon och s�ka vidare efter v�ra kamrater kan jag tro, svarade
Wakka.
Men han kunde inte r�ra sig ur fl�cken,
hennes stormbl�a m�rka �gon h�ll honom i ett j�rngrepp. �En godnattpuss � ge
henne en godnattpuss.� sa en r�st i hans huvud och han l�d r�sten. Han
tryckte sina l�ppar mot hennes i en mjuk kyss innan han drog sig ifr�n henne.

-
God natt Yuffie, viskade han hest och tvingade sig
att dra sig bort fr�n henne och g� till soffan.

-
God natt Wakka, svarade Yuffie chockerat.
Yuffie drog av sig sina skor och sl�ngde sig
ner p� s�ngen och begravde sitt flammande ansikte i kuddarna. �Varf�r kysste
han mig?� fr�gan virvlade runt som en cyklon i hennes hj�rna. �Varf�r
kysste han mig egentligen?� Men dagen och gnabbandet med Wakka tog ut sin
r�tt och hon somnade utan att f� svar p� sin fr�ga.

Wakka d�remot hade sv�rt att somna, soffan
var stenh�rd och v�ldigt obekv�m. Han vred och v�nde p� sig men det hela slutade
med att han satte sig upp och gick fram till f�nstret som fortfarande stod
�ppet. Han satte sig p� samma st�lle som Yuffie suttit tidigare.
Han s�g ut �ver de m�rka gr�ssl�tterna som
str�ckte sig fram till havet. �Yuffie, lilla ninja, vad har du r�kat ut f�r
egentligen som f�tt dig att bli s� vemodig och �ngestfylld? �r det n�gon som
s�rat dig s� illa att du inte l�ngre �ger en l�ngtan till att �lska igen?�
Wakkas t�nder gnisslade svagt p� tanken att n�gon gjort den svarth�riga unga
kvinnan illa, vem det �n var s� skulle han f� sig en k�nga av hans overdrive,
det svor han p�, vid Valefors fj�drar � han skulle h�mnas hennes sorg.

Han drog upp sitt h�gra ben och lade b�da
armar om sitt kn� och l�t sin haka vila mot armarna. Han satt s� tills solen
steg vid horisonten, han skulle �ngra det senare att han inte sovit, men
tankarna p� Yuffie l�t honom inte vila. Han skulle f�rs�ka locka ur Yuffie
hennes m�rka hemligheter s� att han kunde hj�lpa henne. Han str�ckte p� sig och
sm�g sig tyst ut ur rummet och gick ner till matsalen f�r att f� i sig lite mat.
Han m�ttes av en trumpen Cid, tydligen hade inte Shera visat n�gon n�d mot honom
under den f�reg�ende kv�llen och blicken Wakka fick av den ruffige piloten sa
att det inte skulle pratas om heller. De nickade bara artigt mot varandra och
koncentrerade sig p� sina respektive frukostbrickor.

Auron vaknade av en l�tt tyngd p� sitt br�st
och han �ppnade sina gr�a gluggar och s�g Rikku ligga rakl�ng �ver hans
br�stkorg. Han log mjukt och smekte hennes rygg med sina stora h�nder.
�Rikku, har du en aning om hur mycket du betyder f�r mig?� t�nkte han och
k�nde hur hon r�rde sig i s�mnen. �T�nk att det skulle
beh�vas en resa genom tid och rum f�r att vi skulle f� varandra till sist.�

-
�r du vaken Auron? mumlade Rikku s�mndrucket med
ansiktet begravt i hans hals.

-
Mmm, jag vaknade nyss, svarade sv�rdsmannen och
hans blod b�rjade genast hetta upp n�r han k�nde hennes varma andedr�kt mot den
k�nsliga huden p� hans hals.

-
Hur mycket �r klockan tror du?

-
Solen har precis stigit ovan horisonten, s� det �r
�nnu tidig morgon, svarade Auron och lekte med hennes ena fl�ta och retade
hennes �ra med den.

-
Mmm�
Han anade att hon var p� v�g att somna om
men det t�nkte han inte till�ta, inte nu n�r hon retat hans kropp till att
h�rdna betydligt. Hans h�nder gled ner �ver hennes bara midja och ner mot hennes
rundade bakdel. Han log g�ckande n�r han h�rde henne pipa till av �verraskning,
hans h�fter trycktes upp mot hennes och hon k�nde hans resning gnidas mot hennes
kvinnlighet.

Rikku lyfte upp sin kropp p� sina h�nder och
s�g ner i Aurons okynnigt leende ansikte. Hon svarade med att g�ra en l�tt
r�relse med sin underkropp och s� gled han in i hennes v�lkomnande sk�te.

Han morrade dovt n�r han k�nde henne omkring sig igen, han trodde aldrig att han
skulle v�nja sig vid k�nslan av hennes inre vid f�rsta st�ten. Han sl�t �gonen
och st�nade hest n�r hennes inre muskler retade hans stenh�rda l�ngd. Hon red
honom till en b�rjan med en l�ngsamhet som kunde liknas vid uts�kt tortyr. Han
f�rs�kte f� henne att �ka takten s� att de b�da n�dde den efterl�ngtade
f�rl�sningen, men hon log bara med virvlande bl�gr�na �gon mot honom och
fortsatte sin l�ngsamma ritt. �Du �r inte ensam om att kunna leka min lilla
tjuvaktiga kvinna.� t�nkte han hedniskt och sl�t sina h�nder om hennes smala
midja och lyfte henne fr�n sig och flippade runt dem b�da i s�ngen s� att hon
blev till att ligga p� mage med sina h�nder ovanf�r sitt huvud. Han h�ll fast
hennes b�da h�nder med en stark hand samtidigt som han guidad in sig sj�lv
mellan hennes ben. Han h�rde hennes l�ga hesa utrop till Yevon n�r han fyllde
henne till bredden med sin l�ngd. Han h�rmade hennes retsamma men �nd� lockande
saktmodighet.

Rikku kunde inte g�ra n�got �t den st�rre
och starkare mannen som tryckte hennes lilla form mot s�ngen, �ven om hon hade
kunnat g�ra n�got s� var hon inte s�ker p� att hon skulle g�ra det. Han r�rde
vid n�got i hennes inre som fick hennes hj�rta att sl� kullerbyttor samtidigt
som hennes nedre regioner pulserade av en m�ktig kraft. Hon r�s till n�r hon
k�nde hur mannen nafsade henne i nacken med sina t�nder och hon svankade upp med
sin bakdel f�r att k�nna honom djupare i sig.

-
Kom f�r mig �lskade Rikku, sa Auron och upprepade
sina ord fr�n deras f�rsta intima situation.
Rikku svarade med att g�ra det han bad henne
om och han f�ljde henne �ver gr�nsen. Han sl�ppte taget om hennes h�nder och
st�dde sig l�nge p� sina armb�gar f�r att inte krossa hennes lilla varelse under
sin kroppstyngd.

Han kysste henne med fj�rilsl�tta l�ppar
�ver nacke och axlar innan han drog sig ur hennes mj�lkande inre och lade sig
bredvid henne. Hon v�nde p� huvudet och s�g in i hans gr�a �gon och log mjukt.

-
Kan det vara dags f�r frukost nu min k�re
sv�rdsman? fr�gade Rikku med andf�dd r�st.

-
Mmm, det vore inte dumt alls min �lskade
Al-Behdkvinna, svarade Auron med lika andf�dd r�st.
De reste sig s� sakteliga upp ur s�ngen och
kl�dde p� sig innan de gick ut ur det hyrda rummet och ner i matsalen d�r de s�g
Cid och Wakka sitta tysta med varsin kopp kaffe.

Auron s�g genast att Cid inte var p� det
b�sta av hum�r, detsamma g�llde �ven Wakka, men Cids m�rka �ngest osade ut fr�n
honom och t�ckte hela matsalen av ett sjukligt dis. Tydligen hade hans s�
kallade date, Shera, gett honom p� n�san ordentligt, en riktig n�sbr�nna. De
b�da v�nnerna nickade i samf�rst�nd och inledde samtalet med att fr�ga var de
skulle bege sig av h�rn�st.

-
Wutai, mumlade den molokne Cid, det skulle jag
s�tta mina pengar p� f�rst och fr�mst.

-
Wutai? �r det samma st�lle som Yuffie kommer ifr�n?
undrade Auron och l�ppjade p� kaffet som han best�llt in till sig.

-
Japp, hem f�r alla sm� fingerf�rdiga ninjaflickor!
Fast den h�r g�ngen s� f�r Vincent och Sephiroth guida er, jag blir kvar h�r.

-
Ok, vi f�rst�r, sa Wakka och nickade till
servitrisen som kom fram till honom.

-
G�r ni? sn�ste Cid irriterat.

-
Tv� skinkmackor, best�llde Wakka innan han v�nde
sin guldbruna blick mot den bistre flygaren. Tro mig Cid, vi kanske inte f�rst�r
fullt ut, men vi f�rst�r varf�r du vill bli kvar h�r.

-
Hrm.. mmm ja�

-
En h�rd sm�rg�s tack, sa Auron till servitrisen
innan hon f�rsvann utom r�ckh�ll f�r fler best�llningar.
Deras frukost f�rfl�t sen under tystnad, de
s�g den pl�gade minen hos flygaren och l�t bli att fr�ga fler fr�gor om
g�rdagens date.

Yuffie och Rikku m�ttes n�r de samtidigt
gick ut ur sina respektive rum och de log mot varandra. Rikkus kinder var
f�rgade r�da och Yuffie kunde inte l�ta bli att fr�ga varf�r. Rikku mumlade
n�got om att duschvattnet var hett, men ninjaflickan gick inte p� den
f�rklaringen och kr�vde sanningens ord av sin blonda motsvarighet.

-
Jo, allts�.. vi� jag och Auron� stammade Rikku med
blossande ansikte och fann sina f�tter vara ett intressant f�rem�l att stirra
p�.

-
Ja jag vet att ni tv� �r ett par, men varf�r ser du
ut som om en drake bl�st eld i ansiktet p� dig? fr�gade Yuffie aningen
aningsl�st.

-
Jo vi � gjorde det nyss� mumlade Rikku n�stan
oh�rbart.
Yuffie drog efter andan och formade ett Ohh
med l�pparna. Hon f�rstod nu precis och bannade sig sj�lv f�r att hon inte
fattat f�rst, men skyllde sedan p� d�lig s�mn och d�liga dr�mmar. Rikku nickade
och s� gick de ner till matsalen tillsammans. Yuffie s�g den genomtr�ngande
blicken fr�n Wakka och hon �nskade pl�tsligt att hon kunde befinna sig p� andra
sidan planeten, n�gonstans kring Mideel, vad som helst ist�llet f�r hans s�kande
guldglimmande blick.

-
S� ni �verlevde natten tillsammans, raljerade Cid
f�r att f� sin frustration ur sitt system.

-
S� gott som �tminstone, svarade Wakka och log
ironiskt mot ninja vars stormande �gon hotade med permanenta skador p� hans mer
vitala delar.

-
Gott att h�ra, sa Cid och tuggade p� sin cigarr.
Ninjaflickor fr�n Wutai �r ju k�nda f�r att inte ge en mycket s�mn om n�tterna.

-
Ha, som om du skulle veta det skitst�vel, sn�ste
Yuffie irriterat. Du har ju inte en chans hos kvinnan som �lskar dig ens en
g�ng!
Cid tog �t sig piken, den satte sig som ett
gl�dgat j�rn i hans hj�rta. Men han hade f�rtj�nat den, han hade g�tt �ver
gr�nsen med Yuffie och han visste det.
**
F�rmiddagen gick �ver i eftermiddag utan att
n�got speciellt h�nde. Yuffie hade dragit sig tillbaka fr�n gruppen och tog sig
en tur utanf�r byn. Hon hade en l�ngtan efter att f� vara ensam, hon beh�vde
t�nka �ver de nya k�nslorna som m�tet med den levnadsglade Wakka hade gett
henne. D� och d� kastade hon iv�g sitt kastvapen f�r att h�lla sig i form och
f�r att avskr�cka eventuella mindre fiender fr�n att n�rma sig henne. �Varf�r
kysste han mig? Varf�r lockar han fram de d�r ot�cka k�nslorna som jag begravt
s� djupt i jorden?� Hon suckade tungt och f�ngade upp sitt vapen i ett
s�kert grepp. Hon slungade iv�g den igen och s�g den f�rsvinna genom det h�ga
gr�set som var k�nnetecknet f�r sl�tterna runt omkring Rocket Town.

Wakka f�ljde efter den unga ninjan n�r hon
vandrade ut ur byn. Han hade f�st sig vid henne under natten trots deras verbala
dispyter. Det fanns n�got hos henne som fick honom att vilja h�lla om henne,
mumla tr�stande ord till henne. Han ville visa henne att det fanns mer i livet
�n bara sorger och besv�r. Han kunde se hennes vemodiga m�rkbl� �gon n�r han
blundade och han �nskade att han kunde morra som ett monster �t synen. En ung
flicka som Yuffie skulle inte beh�va veta vad hj�rtesorg betydde � inte �nnu.
Han s�g henne kasta iv�g sin Conformer genom det h�ga gr�set, det skar av
topparna och gjorde en liten stig f�r henne att f�lja. �Du tror att du �r
ensam Yuffie, men jag kan lova dig att jag inte ska l�mna din sida. Min
lillasyster har f�tt en ny v�ktare som tar hand om henne, det ger mig frihet
till att agera p� egen hand. Och du min lilla ninja, har f�ngat min
uppm�rksamhet p� ett s�tt ingen annan kvinna n�gonsin har gjort.� t�nkte
Wakka och s�g den unga kvinnan f�nga upp sitt vapen igen innan hon gled ner i
det l�nga gr�set.

Yuffie lade sig rakl�ng ner i det h�ga
gr�set, hon s�g upp mot himlens bl�a sf�rer och �nskade att hon kunde befinna
sig p� ett vitt moln d�r uppe. D� skulle hon slippa alla sorger och besv�r som
h�rb�rgade i hennes m�rka sj�l. Det var hon s�ker p�. Hon lade sin Conformer
bredvid sig, ifall att n�gon dum varelse fick f�r sig att �verfalla henne d�r
hon l�g och filosoferade �ver sin gudsf�rg�tna tillvaro. �Om du bara visste
hur mycket jag hatar dig nu Reno, om jag finge f� tag p� dig i dagens l�ge
skulle du inte vara en havsdroppe v�rd.� Yuffie sl�t �gonen och s�g en
r�dh�rig figur framf�r sig, men bilden �vertogs av en guld�gd bollkastande man.
Hon suckade tungt, hon var ung � men hon var inte dum � hon visste precis vad
som h�ll p� att ske.

Forts�ttning f�ljer....
Ge mig en tanke eller tv� om vad ni tycker?
- 7
- 8
- 9
You need to be logged in to leave a review for this story.You need to be logged in to leave a review for this story.
Report Story

En ny chans