En ny chans | By : Atropa Category: Final Fantasy VII > General Views: 542 -:- Recommendations : 0 -:- Currently Reading : 0 |
Disclaimer: I do not own Final Fantasy VII, nor any of the characters from it. I do not make any money from the writing of this story. |
Wakka såg henne försvinna ner i gräset efter
att hon fångat upp sitt vapen. ”Jag vet inte vad det är, men jag vet en sak –
jag vill ha henne – jag vill ha henne så som en man vill ha en kvinna. Men hon
är en ung flicka, jag borde inte ha sådana tankar om henne. Hon har redan råkat
illa ut, borde jag verkligen…?” Han bet sig i läppen när han kände en viss
kroppsdel springa till liv på tanken av att känna hennes solvarma hud under hans
kropp. ”Även om hon inte känner detsamma som mig så kan jag i alla fall vara
nära henne som en vän.” tänkte han och tog ett par steg närmare figuren i
gräset.
-
Yuffie? Han sa hennes namn innan han såg henne. Han
ville inte få hennes Conformer i ansiktet på grund av att han var duktig på att
smyga upp på folk.
-
Wakka? Vad fan gör du här? snäste Yuffie.
-
Jag var ute på en promenad när jag såg dig träna
med ditt vapen. Sen dök du bara ner i gräset, jag ville bara försäkra mig om att
du inte hade gjort dig illa, sa Wakka med illa återhållen lögn.
-
Ha, tro mig min käre fotbollsspelare, det är
ytterst få som kan göra mig illa, spottade Yuffie självsäkert och kastade sitt
vapen rätt upp i luften, innan det kom tillbaka och hon fångade det i ett säkert
grepp.
”Gäller det även dig själv?”
frågade han sig när han såg det bistra uttrycket i hennes mörka havsfärgade
ögon. Men hans oroade blick förvandlades till ett spjuveraktigt och han hukade
sig ner nedanför hennes fötter.
-
Så hur överlägsen är du lilla ninja? Tror du att du
kan ta dig an en blitzball spelare? frågade Wakka med ironi i rösten.
-
Är det en utmaning? undrade Yuffie.
-
Om det vore en utmaning, skulle du ta den?
-
Ha, fegis! muttrade Yuffie, men hon smilade
hemlighetsfullt.
-
Hur är du i närkamper lilla ninja? frågade Wakka
med mörk retsam röst.
-
Attackera mig så får du se spelare, svarade Yuffie
trotsigt och satte näsan i vädret.
”Vem kan säga nej till den inbjudan?
Speciellt när du ger den?” Wakkas läppar gled upp i
ett alvliknande spotskt leende.
-
Ställ dig upp ninjaflicka så ska vi brottas om
saken, sa Wakka med retfull ton.
-
Du kommer att ångra dig, muttrade Yuffie, men hon
ställde sig upp.
-
Är du redo?
-
Så länge du är villig att känna smärta, sa Yuffie
med ett snett leende och slängde ifrån sig sitt vapen, det begravde sig i marken
och hon ställde sig i försvarsställning.
-
Så länge du ger den så kan jag överleva, skrattade
Wakka och slängde sin blitzball mot hennes vapen och ögonblicket senare så
kastade han sig emot henne.
Yuffie blev överraskad av hans snabba
anfall, men hennes reflexer vägde upp och lyckades grabba tag i hans byxlinning
och tillsammans med hennes fot i hans mage så svingade hon iväg honom över sin
kropp. Ett dovt ljud hördes från Wakka och Yuffie skrattade hest.
-
Ha, klarade du inte mer än så lilla spelare?
frågade Yuffie hånfullt.
-
Ren tur min kära ninja, sa Wakka och fann sin väg
upp på fötter igen.
-
Din???
-
Du är den enda ninja häromkring, och du är min, jag
ska ta ner dig på jorden.
-
Ha, trodde du va… flinade Yuffie och intog en ny
försvarsställning.
-
Tror? Jag vet…
Wakka kastade sig framåt igen, men när
Yuffie försökte ta sig undan så fick han tag i hennes anklar och hon föll hårt
mot jorden. Han hörde när luften försvann ur hennes lungor vid slaget mot marken
och han tog tillfället i akt och rörde sig snabb upp över hennes överkropp.
Han satte sig över hennes lår och hakade fast sina fötter under hennes vader.
Med en mindre ansträngning så fångade han upp hennes händer och tryckte ner dem
jämte hennes huvud.
-
Ger du dig lilla ninja? frågade Wakka med ett
retsamt leende.
-
ALDRIG!! skrek Yuffie.
-
Så synd, för att just nu så kan jag nog göra som
jag vill med dig, skrattade Wakka.
-
Ha, och det trodde du på själv förmodar jag? snäste
Yuffie.
-
Jag anar att du aldrig ger dig…?
-
Aldrig!!
-
Bra, det gillar jag.
Flinet på Wakkas läppar fick Yuffie att rysa
av både fruktan och välbehag och hon försökte att tränga undan de heta känslorna
som började formas i hennes mage.
Wakka såg rosorna stiga på hennes kinder,
hennes blick blev flackande, hon vägrade att se direkt in hans egna ögon. Han
ville svära högt när han kände hur hans kropp svarade på hennes, han blev hård
inom loppet av ett par sekunder. Hennes söta små läppar lockade honom till att
kyssa henne och tillslut klarade han inte av att hålla tillbaka. Han böjde sig
ner och fångade hennes mun i en het kyss. Gudars skymning, hon smakade som
vildhonung, han kunde känna hur hon särade på sina läppar för att släppa in
honom i sin mun och deras tungor dansade vilt med varandra.
-
Jisses Yuffie, andades Wakka.
-
Sluta tänk – agera… snäste Yuffie och tryckte upp
sitt underliv mot honom.
-
Är det säkert?
-
Ja, jag vill ha dig Wakka och om du inte slutar
babbla tänker jag ordna så att du tystnar.
Wakka skrattade hest och tog hennes läppar i
besittning igen. Han gillade den här lilla ninjan som följde sin kropps
önskningar. Hans händer släppte taget om hennes handleder och kupade hennes
ansikte istället.
Yuffie älskade att känna hans händer mot
sin hud, inte för att hon skulle erkänna det, aldrig… Men just nu så var den
emotionella stressen för mycket för henne och hon gav efter för sin kropp.
Hennes fingrar fann vägen till att lösa upp hans klädsel, axelskyddet försvann
ganska snabbt, strax därefter kunde han känna hennes händer knäppa upp hans
byxor.
-
Du kommer att ta livet av mig lilla älva, väste
Wakka när hennes fingrar gled ner i hans byxor och slöt sig om hans längd.
-
Jag vet vad jag vill ha, sa Yuffie självsäkert, men
hennes röst darrade en aning av alla känslor som svallade genom hennes själ.
-
Jag är inte ute efter något snabbt Yuffie, om vi
genomför det här kommer jag att vilja ha dig igen och för alltid, sa Wakka med
rösten tjock av känslor.
Yuffie morrade imponerande och nafsade efter
hans läppar. Hon ville inte tala, hon ville inte tänka efter. Hon ville ha honom
och endast honom – NU!!
Wakka lyckades klä av henne den lilla
slimmade toppen så att hennes bröst frilades för hans blick. Han slickade sig om
läpparna och sekunden senare slöt han sin mun över en trotsig topp. Han hörde
henne skrika hest av upphetsning. Hon tryckte sitt bröst mot hans mun och han
log inombords. Hon var som vax i hans händer och han tvekade inte längre. Han
skulle ha henne idag och varje dag i framtiden. Han visste att hon skulle sätta
sig emot men det bara ökade hans lust. Hon ville ha honom och han skulle se till
att hon ville ha honom i framtiden också. Han krängde av hennes små trånga
shorts så att hans fingrar kunde finna vägen till hennes sköte.
Yuffie grävde in sina naglar i hans axlar
när hon kände hans fingrar inne i hennes våta inre. Hon rörde instinktivt sina
höfter för att få honom djupare in i sig. Hans läppar lockade henne till att
kvida lågt av vällust. ”Gudar, varför gör ni så här mot mig?” frågade hon
sig själv när hon kände hur hans fingrar fann den lilla knappen för hennes
utlösning.
Wakka rörde sig neråt, hans tunga slickade
ett vått spår ner till hennes navel. Han kände hur Yuffie skälvde men han
vägrade att låta henne komma, inte än. Först skulle han smaka på henne, han
ville ta allt hon kunde ge honom. Han borrade in sitt ansikte mellan hennes lår
för att smaka av henne. Han hörde henne skrika hest när hans tunga fann hennes
lilla punkt, han sög lätt på den och drog fram ännu ett ljud, ett ljud som
kanske kunde tolkas som hans namn. Han stack in sin tunga i hennes silkeslena
grotta och drack av hennes nektar. Hans händer greppade ett stadigt tag om
hennes höfter för att hålla henne nere.
-
WAKKA!!! hon skrek
hans namn när orgasmen sköljde över henne, hans lapande tunga var bara för
mycket för henne. Hon klarade inte av att hålla tillbaka längre.
-
Yuffie, du smakar gudomlig, mumlade Wakka och såg
upp i hennes blågröna ögon. Han slickade sig om läpparna för att ge tyngd åt
sina ord.
-
Se inte på mig, viskade Yuffie generat.
-
Du är vacker Yuffie, jag vill ge dig det här varje
dag…
Hon stönade nästan vid tanken på att ha
honom mellan sina ben varje dag. Hon kände honom dra ner sina byxor och i nästa
stund kunde hon skrika högt igen. Hans hårdhet gled över hennes nedre läppar,
särade dem för att få lite av hennes väta på toppen.
-
Är du säker lilla ninjan min? frågade Wakka och var
redo att bita sig blodig då han höll tillbaka.
-
Ja Wakka, jag är säker, viskade Yuffie och flyttade
sina fötter upp på hans rumpa och tryckte till med hälarna så att han gled in i
hennes våta inre.
Wakka väste lågt när han kände hennes inre
väggar massera hans längd. Detta var bättre än Yevons himmelska salar, detta var
paradiset bortom dem. Han hade funnit sin väg hem. Om hon trodde att han skulle
släppa taget om henne nu så tog hon gruvligt fel. Han såg ner i hennes blågröna
oceaner och förlorade sig helt. ”Jag älskar henne… Jag älskar dig Yuffie…”
tänkte han när han började röra sig inuti henne. Hans läppar fann hennes igen
och han kysste henne hett, han visade med sin kropp vad hans ord inte kunde
säga.
Yuffie började få svårt att andas, hans
längd strök mot hennes knapp något som fick henne att vandra allt högre på
stegen. Hon ville att bubblan av känslor skulle explodera igen, precis som den
hade gjort när han lekte med sin mun.
-
Wakka, snälla… bad hon och försökte få honom att
röra sig snabbare.
-
Vill du komma min lilla ninja?? frågade Wakka
förföriskt och tryckte sin hårdhet till roten i hennes våta värme.
-
Ja, ja…. flämtade Yuffie.
Wakka stötte hårdare och hörde henne skrika
hans namn när hon föll över kanten. Wakka följde strax efter henne och han
spillde sin säd djupt inne i hennes mörka grotta.
-
Jag älskar dig, viskade han i hennes öra.
Yuffie stelnade märkbart till för ett
ögonblick men slappnade sedan av. ”Vid Shiva… Jag tror att jag älskar dig
också Wakka…” tänkte hon och begravde sitt ansikte i hans hals, hon andades
in hans unika doft och förlorade sig i den.
**
Två timmar senare så gick Yuffie och Wakka
hand i hand tillbaka till Rocket Town. Yuffie kände hur magen fladdrade nervöst.
Vad skulle de andra tro om henne nu? Hon hade skaffat sig en älskare som hon
mött dagen innan. Hon ryste ofrivilligt till. Något som Wakka genast märkte. Han
stannade upp och vände henne till sig. Han log mjukt och placerade sin högra
hand på hennes kind och smekte henne.
-
Yuffie, jag tror inte du behöver oroa dig, sa han
med låg röst.
-
H-hur visste du…?
-
Jag vet inte, men det känns nästan som om vi blivit
bundna till varandra med osynliga band. Jag kan känna din oro för vad de andra
ska tro om dig, och jag kan lova dig att ingen kommer att döma dig, sa Wakka och
böjde sig ner och stal en kyss från hennes körsbärsröda läppar.
Yuffie smälte under hans kyss och hon lät
sig föras med på kärlekens vågor. Men ändå, långt ner i hennes själv var hon
orolig för att folk skulle tycka att hon var billig och betedde sig som en
slinka.
Lulu, Rikku och Yuna satt utanför värdshuset
och drack kaffe när de såg Wakka och Yuffie komma gåendes över fälten och in mot
byn. De tre skrattade lågt innan de glatt vinkade till paret. Wakka klappade
Yuffie i baken och skyfflade iväg henne mot de unga kvinnorna.
-
Ehh hej, sa Yuffie och rodnade djupt när hon såg de
menande blickarna som hon fick från de tre kvinnorna.
-
Sååå, det verkar som Sin gjort sig själv ännu en
björntjänst, sa Yuna och drog ut en stol åt Yuffie.
-
V-vad menar du? stammade Yuffie.
-
Du och Wakka, ni är tillsammans nu eller hur? sa
Rikku och höjde menande på sina ögonbryn.
-
J-ja, jag tror det åtminstone.
-
Ohh, jag tror att Sin måste vrida sig i
helveteskval över våra öden, skrattade Lulu lågt. Han tänkte nog aldrig så långt
när han skickades oss hit. Jag fann Sephiroth, Rikku vann sin Auron, Yuna du
fick en vampyr och Yuffie här har fångat sig en blitzball spelare.
Yuffie drog en suck av lättnad. De dömde
henne inte för att vara lättfotad. De alla fnissade lågt och beställde in mera
kaffe. De talade om allt möjligt. Bland annat om var de skulle söka efter Tidus
och Kihmari härnäst.
-
Min hemby, sa Yuffie. Jag tror det blir bäst om vi
försöker med Wutai först. Plus att jag måste hem och se hur min far mår. Jag har
varit borta länge nu.
-
Wutai nästa! ropade Rikku och sköt sin näve i
luften och de andra föll in i ropet.
Yuffie log och drack upp sitt kaffe.
Inne på hotellets bar satt Wakka och pratade
tillsammans med Sephiroth, Auron och Vincent. Männen hade förstått ganska snart
att bollkalle hade lyckats fånga en liten klåfingrig ninja och retade honom en
stund för det innan pratet gick över till mer allvarliga saker. Sephiroth and
Vincent hade kommit överens om att hyra en båt eller ett plan över till Wutai.
Kanske någon av deras två kamrater fanns där? Wutai var ganska isolerad, rykten
om vad som händer där kom sällan över till fastlandet.
-
Wutai, det är Yuffies hemby inte sant? frågade
Wakka och tog emot ett glas med läsk.
-
Ja, småväxta människor med förkärlek för
kampsporter. De har utvecklat en hel ”skola” för det, berättade Vincent.
-
Åh…
-
Oroa dig inte Wakka, sa Auron med ett litet leende.
Jag är säker på att hennes pappa gillar dig.
-
Erhm… ja… hmmm, hallååå kan jag få en dricka till,
ropade Wakka till bartendern och ignorerade den äldre svärdsmannens ord.
Auron log igen. Wakka var fångad i en liten
ninjas garn, precis som han själv hade blivit fångad av en liten Al-Behdkvinna
med flinka fingrar.
Ingen av de fyra männen lade märke till den
unge mannen med det blonda spretiga håret som kom in i hotellets lounge. Han såg
sig omkring med ljusblå ögon innan han tillslut fick syn på de fyra sittandes
vid baren. Hela hans inre ville protestera mot den silverhåriga figuren som satt
där, men samtidigt hörde han en röst som talade om för honom att Vincent inte
skulle sitta där om saker var som de hade varit tidigare. Nej, Sephiroth hade
ändrat sig och det i en handvändning. Cid hade sagt detsamma till Barret och den
store mörke krigaren hade sagt att han faktiskt trodde på det. Sephiroth var en
ny man, en man som älskade en trollkvinna och hade lyckats finna vänner där
ingen trodde det var möjligt. ”Aeris, vad har du för planer egentligen?”
frågade mannen sig själv och tog ännu ett par steg in i baren. Han kunde nästan
svära på att han hörde ett ljust fniss i luften.
Vincent tystnade när han fick syn på den
blonda mannen. Han mumlade tyst till Sephiroth som höjde sin gröna blick och såg
åt det håll hans far önskade.
-
Cloud…., sa Vincent med låg röst.
-
Han ser trött ut, sa Sephiroth.
Vincent reste sig upp och gick fram till sin
gamla reskamrat. De skakade hand först innan de tog varandra i famn och kramade
om.
-
Cloud, det är gott att se dig igen, sa Vincent och
följde den blonda mannen tillbaka till de andra.
-
Tack Vincent, hur är det med dig? Jag ser att
Barret inte hade fel när han sa att den Store Sephiroth hade ändrat sig., sa
Cloud och nickade lätt mot den före detta generalen.
-
Cloud, vi har några nya vänner. Möt Wakka och
Auron, sa Vincent.
-
Vi har hört en del om dig Cloud, sa Wakka och höll
ut sin hand.
-
Minsann, du påminner en hel del om vår vän Tidus,
blond och blåögd, sa Auron med ett lågt skratt.
-
Så du har följt oss i spåren? undrade Vincent.
-
Ja, jag ville se med egna ögon vad Aeris har viskat
till mig om nätterna, sa Cloud och såg på Sephiroth. Och jag tror minsann att
hon har rätt. Du är förändrad Sephiroth.
-
Tack vare Aeris och min älskade Lulu, sa Sephiroth
med djup röst.
-
Så vad händer nu?
De skrattade hjärtligt och bjöd Cloud på ett
glas öl och berättade för nykomlingen om deras planer.
Tre timmar senare så satt nio människor i
matsalen på hotellet och pratade. Rikku berättade att Cid krupit på knä framför
Shera med blommor i hand och bett om förlåtelse. Den gamle flygaren hade
tillslut kommit på rätt köl igen med den lilla professorn och de hade kommit
överens om att försöka igen. Cid hade dansat glatt och kysst Shera passionerat.
Det var så sött och sååå romantiskt, hade Rikku sagt. Och de trodde henne. De
var alla glada för Cids skull. De fortsatte och talade om var de skulle härnäst,
de alla kom överens om att Wutai var nästa hållplats för sökandet efter deras
förlorade vänner. Cloud fick veta att de åtta hade lyckats finna sig en
tvillingsjäl under resan. Något som fick hans hjärta att tyngas av sorg. Han
tänkte på Tifa och önskade att han kunde vrida tillbaka tiden. Men det var
tyvärr omöjligt. Tifa var för alltid förlorad för honom nu. ”Lika bra att jag
accepterar det.” tänkte han bistert.
Gruppen drog sig tillbaka för kvällen med
orden att de skulle försöka komma iväg så tidigt som möjligt nästa dag. Cloud
fick ett singel rum och han lade sig ner på sängen och funderade över vad som
hade hänt under dagen. Han kunde höra Aeris mjuka sång och han fann tröst i den.
Han var lite nyfiken på vad för slags kärlek hon sjöng om, hon sa att han också
skulle finna en ny kärlek. Men Tifa hade varit hans stora kärlek, vem skulle
kunna…? Han skakade på sitt blonda huvud innan han borrade ner ansiktet i
kudden. Det dröjde inte länge förräns hennes röst hade lullat honom till sömns.
**
Cid såg på gruppen som stod utanför Sheras
hus. Han skulle sakna dem alla. Framför allt så skulle han nog sakna Sephiroth.
Den före detta generalen hade funnit en plats i hans hjärta. Han skakade hand
med alla karlar och kramade om kvinnorna. Shera kramade om Wakka och sa att de
alla var välkomna tillbaka.
Cid hade ordnat med en stor båt till dem. De
hade fyllt på sina förråd och strax före middagstid så begav de sig av över
havet mot Wutai. De hade lovat att de skulle besöka Cid och Shera på vägen
tillbaka. Cid hade snarare beordrat att de skulle göra det.
Sephiroth satt med Lulu i knäet. Vågorna
gick lite högre än när de hade farit från Mideel till fastlandet och hon mådde
dåligt. Han viskade tröstande ord i hennes öra och kramade om henne hårt. Han
visste att hon ogillade havet. Han kände efter ett tag att hon gled in i en
dvala och han visste att hon mediterade. Hans gröna blick vandrade över deras
vänner och fastande när han såg det oroliga uttrycket i Yuffies ansikte. Han
kände ett hugg i magen och undrade varför hon såg så orolig ut, nästan rädd. Det
var inte det att hon var sjösjuk, nej, det här var något annat. Han kallade på
henne.
-
Yuffie…kom så får jag tala med dig, sa han med mjuk
röst.
Den lilla ninjan gick fram till sin forne
fiende och satte sig ner bredvid honom och Lulu. Hon log svagt när hon såg den
sovande magikvinnan.
-
Är hon ok? frågade Yuffie.
-
Ja, hon ogillar bara att fara över haven, sa
Sephiroth. Hon kommer att vara som ny så fort vi kommer i land. Men hur är det
med dig Yuffie? Du är inte sjösjuk eller hur?
Yuffies mörkblå, stormiga ögon vidgades en
aning. Var hon verkligen så lätt att genomskåda? Hon såg ner på sina händer och
nickade svagt.
-
Det är sant Sephiroth, jag är inte sjösjuk. Jag har
inte sett min far på över ett år. Jag stack tillsammans med Reno då jag fick
höra att far hade planerat att jag skulle gifta mig. Och jag är rädd för att han
kommer att bli ursinnig nu när jag kommer tillbaka. Jag skämde ut honom.
-
Du behöver inte vara rädd, du har ju Wakka nu. Han
kommer att beskydda dig, och du kan räkna med oss andra också. Inget kommer att
hända dig, sa Sephiroth och lade sin stora arm om hennes smala axlar och drog
henne intill sig och kramade om henne i hopp om att ge henne lite själslig
styrka.
-
Tack Sephiroth, dina ord värmer mig, sa hon och
rodnade en aning.
Wakka hade sett och hört det hela och han
log i hemlighet. Efter allt han hade fått höra om Sephiroth så inte var detta
något av det han hade hört. Planetens värste fiende tröstade en ung kvinna. Han
gick fram till dem och satte sig ner på andra sidan av Yuffie och lade sin arm
om hennes midja. Hon blev klämd mellan två beskyddande män.
-
Det är sant Yuffie, lilla ninjan min. Vi kommer
inte att låta något hända dig, sa Wakka och kysste henne lätt på kinden.
-
Tack min käraste, sa Yuffie och lutade sig mot
Wakka.
Hon kände sig ompysslad och beskyddad och
det var det enda som räknades just nu. Hennes far skulle inte ha möjlighet till
att bära hand på henne, inte utan att bli straffad för det.
Cloud satt i fören. Han stirrade ut över
havet, förlorad i sina tankar. Han förstod hur Cid hade känt det när han reste
med gruppen. Han var den enda som inte hade någon att krama om när tiderna gick
emot. Han hade ingen han kunde trösta eller få tröst ifrån. Var det så att han
var dömd att leva sitt liv som en enstöring. Tiden före Avalanche, så var han
ensam. Han var ensam även när han reste med den lilla rebellgruppen. Åren han
hade fått tillsammans med Tifa… de hade varit underbara, men ibland kändes det
som om det saknades något i hans liv. Han suckade och slöt ögonen.
Tre timmar senare så syntes de vita
stränderna som omgärdade Wutais ö. Båten lades i land och männen drog med
gemensamma krafter upp den på stranden. Wakka höll ett stadigt tag om Yuffies
högra hand och Cloud tog hennes vänstra. Han hade känt hennes olust också, och
han ville visa att han var där för henne. Må hända att han var en ensamvarg, men
han kunde ändå ge sitt stöd till den som behövde det.
Yuffie tog ett djupt andetag när de gick
genom den stora porten till Wutai. Hon kunde se de mörka, förvånande blickarna
från människorna i sin gamla hemby. De stannade till vid bron som ledde över den
lilla kanalen. På andra sidan stod hennes far. Hon kunde känna hatet strömma ut
från honom och hon svalde hårt och såg honom rätt i ögonen.
-
Far…
-
Vem kallar du far? Du har ingen far längre Yuffie,
sa mannen med hård röst.
-
Godo, vi är här för att vi söker efter förlorade
vänner, sa Yuffie och försökte att inte gråta när hon hörde de hårda orden från
sin far.
-
Så en liten slyna har skaffat sig vänner? Ni vet
väl att hon bara överger er när det går emot, snäste mannen på andra sidan bron.
Wakkas guldbruna ögon började glittra
farligt och han grep tag om sin blitzball. Han ville banka skiten ur mannen som
vågade tala så om hans lilla blomma. Men Yuffie höll honom tillbaka. Sephiroth,
Vincent och Cloud steg fram.
-
Godo, tala bara om för oss om ni har funnit någon
vilsen själ häromkring Wutai, sa Vincent med myndig röst. Hans hand vilade på
Death Penalty, han var redo att försvara Yuffie om så behövdes.
-
Nej, här finns det ingen vilsen själ. Den enda som
är vilsen är slynan som ni reser tillsammans med. Hon hade en plats här i byn,
men den övergav hon för en bandit. Jag föreslår att ni försvinner härifrån innan
jag tar till med hårdhandskarna.
Sephiroth morrade dovt och vände sig om. Han
nickade till resten av gruppen och de gick ut ur byn. Wakka kände hur Yuffies
kropp skakade av oförlösta tårar. Han önskade att hon hade låtit honom få ta
hand om mannen som hon kallade för far.
Men innan de hunnit fram till stranden där
båten låg, så kom det en liten kvinna springandes. Hon skyndande sig fram till
Yuffie och kramade om henne.
-
Min lilla flicka, jag är så glad att du lever. Jag
var rädd att du hade återgått till Lifestream, sa kvinnan och drog sig ifrån
Yuffie. Jag vet att Godo är en skitstövel, och han ljög för er. Det finns en
vilsen själ som irrar runt i de heliga bergen.
-
Oh…, sa Rikku och klappade händerna. Är det Tidus
eller Kimahri?
-
Det är en kvinna, hennes hår är mörkt silverfärgat,
men hon är inte gammal, sa kvinnan och såg på Rikku med granskande ögon.
-
Huh? Men… vem kan det vara? undrade Rikku och såg
på sina kamrater.
-
Jag vet inte Rikku, sa Yuna med sin melodiska röst.
Kanske det var någon som befann sig i Zanarkand när Sin anföll och blev
transporterad hit också.
-
Det verkar ju logiskt, sa Auron nickande.
-
Jag är inte säker på att hon är vänligt sinnad, hon
bär på ett svärd och hon fnyser åt en så fort man närmar sig. Jag har varit upp
på berget flera gånger och gett henne mat, men hon säger inte mycket. Jag hoppas
att ni kan hjälpa henne, jag kan känna hennes mörka desperation, sa kvinnan och
kramade om Yuffie igen. Nu är det bäst att jag springer tillbaka innan Godo
upptäcker att jag talar med er. Ta vara på er.
De alla nickade och såg kvinnan springa
tillbaka till byn.
De stod vid foten av de heliga bergen och
såg upp mot topparna. Rikku och Auron tog ledningen när de började vandra upp
för de slingrande stigarna. De var alla nyfikna på vem den mystiska kvinnan
kunde vara.
Fortsättning följer....
While AFF and its agents attempt to remove all illegal works from the site as quickly and thoroughly as possible, there is always the possibility that some submissions may be overlooked or dismissed in error. The AFF system includes a rigorous and complex abuse control system in order to prevent improper use of the AFF service, and we hope that its deployment indicates a good-faith effort to eliminate any illegal material on the site in a fair and unbiased manner. This abuse control system is run in accordance with the strict guidelines specified above.
All works displayed here, whether pictorial or literary, are the property of their owners and not Adult-FanFiction.org. Opinions stated in profiles of users may not reflect the opinions or views of Adult-FanFiction.org or any of its owners, agents, or related entities.
Website Domain ©2002-2017 by Apollo. PHP scripting, CSS style sheets, Database layout & Original artwork ©2005-2017 C. Kennington. Restructured Database & Forum skins ©2007-2017 J. Salva. Images, coding, and any other potentially liftable content may not be used without express written permission from their respective creator(s). Thank you for visiting!
Powered by Fiction Portal 2.0
Modifications © Manta2g, DemonGoddess
Site Owner - Apollo